Lugnet lägger sig över Torrevieja med omnejd...

...de flesta turister har packat sina resväskor och gett sig av hemåt igen. Båtarna i hamnen ligger kvar, de gör de hela året. Kanske är det ett 20 tal av dem som byter positioner bland pollarna, inte fler. Frågar man en kille eller tjej med seglardojjor vad de gjort hela sommaren så kommer svaret blixtsnabbt. -Vi har seglat i Medelhavet och haft det hur skönt som helst. Så skit heller ni har slöat i båten vid bryggan i Medelhanvet. Era ankare har vuxit fast i botten, inne i hamnen och ni har banne mig inte fått den minsta lilla kallsup av saltat vatten. Så är det bara, ni har varken vatten i knäna eller vågor i håret, bara en fin dyr båt och seglardojjor. That´s It!

I natt for Herr Larsson och hans Sussie hem till ett regnigt och grått Göteborg 12 + och regn det är en bister sanning för dem när de halkar ut på plattan i Landvetter. Från 30+ till 12 är ett förskräckligt hopp och jag anar att de snart återvänder till livet på det spanska landet, När det stod klart att jag skulle bo lite längre nere i solen så skulle alla polare både sådana som låg väldigt nära och de mer ytliga direkt komma ner och hälsa på direkt. Jo tjenare som lottköparen i TV-reklamen säger. Det är kvinnan, dottern,  hennes tre kompisar och herr Larsson med sin Sussie, som besökt mig här i Spanien. Janne som Herr Larsson heter enligt prästbetyget är en het figur, en tidningsmogul av stora mått (kolla vad fint han fyller ut det spanska linnet) en riktig vän en sådan man vill hålla i handen om det börjar storma för mycket.

Är ganska säker på att han hinner ner en gång till innan jag reser hem till Jul i december, Skulle även uppskatta om min grabb kom ner under något längre lov. Han behövs här nere hos mig.

pappa B

Avslaget, menlöst och inget sting längre...

Det verkar som om luften har gått ur TUR-balongen och hela mässan så sakta börjar falla ihop. Laddad till max denna marsdag stegade jag ner till vår fantastiska Svenska Mässa och döm om min förvåning när jag klev in i hallen. Även om det skall vara mer uställare så verkar det i alla fall som om man utnyttjat betydligt mindre golvyta. Finland, England och Tyskland och Danmarks stora festliga montrar saknades, Portugal hittade jag inte heller och de muntra Irländarna verkade ha stannat hemma och pressat kiltarna.

Med danskt gemyt och glatt humör bjd den här gubben på en
riktigt god Skavskum från Skagens Bryghus! Full poäng!

Det som för några år sedan var garanterat en av nordens gladaste och trevligaste mässor men tjo och tjim god mat, en pilsner lite här och där, och idel glada miner, det var som bortblåst. Idag var bara farbrodern vid Sandormen från Danmark, den nya Gotlands Båten och Grebbestad som slog upp ett glas öl. De flesta satt ihopkurade i sina montrar och lekte med mobiltelefonen, surfplattan eller bara satt och drömde om bättre tider. Det här koceptet behöver en sjutusades uppryckning om den skall överleva, den saken är klar. Jag vet att publiken som måste betala 130 riksdaler för att komma in och se utställare från 111 länder sitta i sina bås och prata i mobiltelefon, de kommer att gå i höjden, bli förbannade och gå hem. Vad säger de när det inte finns några pennor, magneter och annat småplock att ta med sig hem? Ramaskri, vänta bara.

Till och med Thaimassagen
verkar ta ont i år..Inte minst
om man tittar på gubben.

Om inte nästa år så året därpå kommer TUR att enbart vara en mässa för fackfolket i branschen. Den vanliga människan och pressen får googla på internet för att komma ut i världen. Gubben från Kuba får vackert stanna hemma och rulla sina cigarrer i skuggan under en palm. Att sitta här i Göteborg och se sur ut och försöka sälja handrullade cigarrer för femtio kronor styck till folk som slutat röka, kan inte löna sig. Det kan till och med jag räkna ut.
Pressen på plats är inte heller lika viktigt och idag så kör man presskontakterna via nätet utan personliga kontakter. Det kanske är så det skall vara och jag och mina kollegor är enbart föråldrade, inte bara i prästbetyget numera?
Mina vänner, luften har gått ur TUR-balongen, sakta skrövlar den ihop sig och kommer snart inte att orka lyfta längre. Till och med inne i pressrummet spårar man ur. Datamaskinern är kvar men inte ens en kopp kaffe och en liten enkel havrekaka från Delicado hade man att bjuda på. Lägre än lågt. Tur att flickorna som jobbar där har kvar sitt trevliga sätt och fortfarande kan och orkar prata med oss murvlar.
pappa B

Istanbul värd en egen semester....

Itanbul den största staden i Turkiet, en gång i tiden landets huvudstad. Detta är centrum för ekonomi, kultur och historia och man känner de historiska vindslagen svepa runt huvudet på en när man promenerar fram längst de små gatorna, stannar upp för att begrunda de fantastiska kyrkorna och moskéerna som ligger tätt i den här staden. 5.743 kvadratkilometer räcker nästan inte till och när den ökande turistströmmen växer blir det trångt om saligheten.

Baksidan av den fantastiska Blå Moskén, Ett besök måste man göra.

Jag var inte ensam turist där 2010 utan jag samsades med 7 miljoner andra då staden även var utsedd till Europas kulturhuvudstad. Idag utsedd till en av de tionde mest populära resmål. Den kommersiella och historiska centrat ligger i Europa medan en tredjedel av befolkningen bor i Asien. Broarna över Bosporen, ett av världens mest trafikerade vattendrag delar staden i två delar.
Det första man skall göra när man checkat in på sitt hotel och testat den första äkta turkiska kebaben, det är att ta en promenad till den Blå Moskén. Har du varit i Istanbul och inte varit där då har man missat hela Istanbul, den saken är klar. Namnet har moskén fått mycket tack vare de 20.000 blå kakelplattorna. Byggnaden är helt fantastisk och stillheten när man kliver in genom porten och in i den stora bönesalen går att ta på. Inga kortbyxor för oss herrar och inga skor på fötterna. Jag fick en sjal att linda kring mina vita ben när vi skulle gå in min lilla guide och jag påminde plötsligt om en skots, rödbränd säckpipeblåsare i strumplästerna.

Vi vandrade länge här inne innan det bar iväg ut i solen igen.
Sen lunch eller tidig middag. Vi åt på den östra sidan på en av de bättre restauranger jag besökt under alla min år som journalist/fotograf. Den heter Ciya och ligger mitt i fiskebazaren -Balik Pazari- på den Asiatiska sidan.
Är du gourmet eller en man/kvinna med smaklökarna trimmade och i behåll, missa inte den här restaurangen. Du kommer aldrig att glömma maten du serveras, den saken är klar...
pappa B

Här kommer MS Langas och MS Storlule!

Det här måste ni titta på. Här kommer Langas, båten som forslade turister under 50-talets slut från Jaurekaska upp till Saltoloukta. För oss som var småpojkar på den tiden var detta ett stort fartyg och det var med stora ögon som man beundrade de två plåtjättarna som flöt omkring på våra fiskevatten, MS Storlules transport från Luleå upp till Porjus finns också att beskåda. MS Storlule var båten som tog turisterna mellan Luspebryggan och Jaurekaska.

MS Langas
MS Storlule

pappaB

Nu måste vi ta hand om danskarna...

Kolla vad jag fått i min hand. Den nyutkomna boken SKANDIGRATION -Så får vi samarbetet att fungera- Den är skriven av Kathrine Heiberg, Lasse Brodén och Kim Hall. En bok som trots att man gärna drar på mungiporna är en seriös inspektion på de skillnader som finns mellan oss svenskar, danskar och norrmän. Här hittar man överskådliga modeller om hur man fattar beslut i de tre länderna. Kathrine Heiberg och Lasse Brodén delar med sig av sina erfarenheter både från affärsliv och seminarier om det kulturella arbetssätt och de beslutsvägar som kan leda till att svenskar, danskar och norrmän inte förstår varandra. I boken kan man ta del av olika studier och forskningsresultat som underbygger deras teorier. Kims friska penna låter oss uppleva olikheterna och likheterna både på gott och ont. Helt klart står det att bara vi förstår varandra så kan vi mer eller mindre göra underverk.

Viken dag som helst kommer vår pengaminister, han med hästsvansen, Borg att börja dela ut Orbis-kuponger till oss pensionärer. Precis som de hade i Polen för ett par år sedan. Den svenska kronan håller snart lika högt värde som pengarna i vårt gamla Monopolspel. Detta mina vännenr innebär att det inte längre är lönsamt att åka till Danmark för att köpa öl, vin och sprit. För det var väl i första hand för detta vi lade delar av vår surt eftertraktade semester hos de röd/vita grannarna. Inte var det för att bada hos Lalandia eller låta ungarna busa runt i Bon-Bon land? Nä...Danmark låg bra till och drickat var billigt. Nu, i dagsläget får vi betala drygt 140 riksdaler för en dansk hundralapp och då biter vi i det sura äpplet och säger välkommen till alla danska turister som lär vallfärda till nordens Polen, det vill säga Sverige.

Försäljningen av boxviner ökar stadigt, enligt Systembolagets utsago. Det tror Hjalmar då vinet på andra sidan sundet är lika dyrt och resan dit lång och kostsam. Även för de som bor i Malmö. Öldrickarna har mer och mer gått ner till 3,5%-igt och den svenska starkisen Sofiero. T-röd toppar fortfarande bland A-lagarna som liksom råttorna blivit immuna mot kräkmedlet. Numera silas inte rödspriten genom limpor då priserna på bröd stigit anmärkningsvärt. Ut med kronan, in med euron så vi får tillbaka en valuta som inte hoppar och far som ett flöte på ett abborrgrund.
Och mina vänner, i år måste vi se till att ta tillvara på våra danska grannar, ge dem upplevelser (skjut dem inte i magen, som man gör här i Göteborg, förvisso en Holländare, men ändå) upplevelser som får kosta skjortan och sätter sig i deras minnen år efter år. Bjud till för tusan, här finns det turist-tusenlappar att tjäna. Hade jag inte planerat Lappland så hade jag och barnen ställt oss vid vägkanter nere i Sandsjöbacka och sålt våra loppisprylar till danska turister. De kunde fått ta bilder på oss också för ett par euro givetvis....
pappa B