måndag 3 november 2008

Här var det skärpekontroll...


och det är inte någon kost med så här vackra arbetskamrater. Vet att jag får på skallen när vi träffas nästa gång, mem jag har alltid gillat alla typer av ömhetsbetygelser från kvinnorna så... Bilderna är tester vid smörgåstårtefikan nere på reaktionen i dag. Alltid olustigt när tekniken sviker, då ör man utan tvekan lite pantad, eller... Vi har nämöigen fått skärpeproblem i ett av tidningens kamerahus. Givetvis måste den gamle ringräven testa och titta, visst finns det skärpa (om man ställer in den manuellt) Skarp jobbarkompis också, eller hur.
pappa B

Grått, trist och riktigt kallt!

När man tittar ut i köksfönstret så möts man av en inte alltför upplyftande syn. Rimfrost på grannhusets tak, grått och en tunn dimma ligger över skogen i bakgrunden. Temeperaturen har smygit sig ner till -5 grader. I och för sig inte speciellt skrämmande för en äldre man som har rötterna uppe i Porjus, men ändå. Pennflötet på bilden har packats ner i fiskelådan och lär inte komma till användning på ett par månader, inte de andra fiskegrejerna häller för den delen.
Nu gäller det att tänka om, vintertankar. Tjockare tröjor, bättre skor och en varmare jacka. Hemska tanke, fem långa vintermånader väntar oss. Men vad gör detta. Man kan ha roligt på vintern också, det vet vi ju. "Skogarnas Konung" och "Prinsessan" tittar konstigt på oss när vi gnäller om väder och vind. -Vadå, det är väl roligt med vintern? Det är klart att det är roligt med vintern också, det är bara jobbigare än med sommaren då allt blir så mycket lättare. Korta byxor, tunna skor och en T-shirt, thats it! Cyklarna skall också ställas in för övervintring, annars kanske det slutar som för den på bilden här ovan.
Nu är det frukostdax och sedan skoldax och arbetsdax och middagsdax och kvällsdax och till sist blir det sovdax. Ha en bra dag så länge.
pappa B

söndag 2 november 2008

Med "Reidar" upp till Nordkap, vilket äventyr...

Bilden på den här lille samegrabben tog jag uppe vid bryggan när vi kom i land med båten som trafikerade överfarten i Kilpisjärvi, till Treriksröset. Hela hans familj stod och vinkade men han var bara ledsen. Vad som tyngde hans lilla hjärta fick vi aldrig reda på men idag hoppas jag att han är en stor, stark och glad man.
Reidar ja. Han blev en riktig vän och han inhandlades av en bilskojare i Alingsås för 500 riksdaler (han hade en väldigt snygg fru, bilhandlarn) Reidar var en Ford Prefekt årsmod.1955, fyrdörrars med vacumtorkare och en liten slö sidventilare under huven. Accelerationen var måttliga 0 till 100 på dryga fem minuter och toppfarten i vackert väder, nedförsbacke och en vansinnig hemlängtan 93 km/tim. När det regnade var det bäst att stanna bilen. Gasade man så stannade vindrutetorkarna. Denna fantastiska lilla engelsman (den bästa jag träffat faktiskt) han skulle ta min dåvarande flickvän och min redan då överviktige och ålderstigna mamma med oss upp till Nordkap. Vi åkte till att börja med längst upp till Karesoando där vi tog bron över till Finland. Efter 10 minuters körning kom en finsk tulltjänsteman på en packmoped och körde om mig, Lite längre fram hade han ställt packmoppen tvärs över vägen och med armen uppsträckt stannade han vårt ekipage. -Do har ingen S-skylt, sa han och räckte fram en dekal. -10 marka, sa han och satte ögonen i mig. Jag betalade, gick ut och klistrade på S-märket och fortsatte.... Vi kom, förvisso efter en massa otroliga äventyr ända upp på Nordkapsklippan, -Det här var väl inget märkvärdigare än Stor Stubba, sa morsan, nu vänder vi och åker ner och köper oss lite karra.
Snacka om sorti. Rätt som det är så dyker det upp en bild på Reidar här på bloggen. Denna lilla bil gick som följetong i den tidning jag arbetade på just då. Han slutade sina dagar som hönshus upp i Ljurhalla där feta fina bruna leghorn lade ägg i handskfacket. Frid över hans minne....
Nu sover vi
pappa B

Boxning, mässa och båtupptagning...

I morse gledflög de sista flugorna. Kylan gjorde säkert att deras vingar inte gick att fladdra med. Vi försökte ta oss upp någotsånär och lyckades nästan. Snabb frukost och så iväg upp till Anten. Där väntade bäste kamraten, tillika "Skogarnas Konungs" gudfar. Hans brygga var på vift på grund av den höga vattennivån oc så skulle vi försöka få båtarna upp på land innan sjön fryser till. Tjocka kläder och givetvis flytväst var det som gällde. Först var det dags att ta iland Lasses båt och så skulle pappa B köra bilen bort till hamnen där vår båt låg och Lasse och jungman skulle båtledes ta sig dit. allt gick som smort och snart puttrade 15-hästarn på Lasses pulpetbåt och de två tuffade iväg. JAg gav mig iväg med bilen för att ta emot dem borta i hamnen. Visst ser det väl härligt ut. Bilden visar inte alla minusgrader och jag vill bara upplysningsvis berätta tt "Skogarnas Konung" hade sin seglarväst under täckjackan, så det så. Här kommer de puttrande. Vår båt, fylld till bredden med vatten ser ut som en gammal näbbsko. Nu är den i alla fall tömd, uppdragen och lagd på pallar. Nästa vår är det åter dags att få flytetyget i sjön och både "Skogarnas Konung" och jag har tummat på att det skall bli fler fiskekvällar och sköna båtstunder på Antens vackra vatten nästa sommar. I år har det varit skamligt dåligt med den saken.
Sen blev det box och mäss för hela slanten. Nu skall jag svepa i mig en kopp varmt te, för jag känner mig faktiskt lite ruggig. Men man skall ju inte gnälla, det finns ju faktiskt de som lagt armarna i kors och det är betydligt taskigare än att bara vara lite ruggig. (tar mig kanske en liten wirre, senare i afton, vi får la se)
pappa B

Är detta verkligen riktigt sant?

Musik skall byggas utav kärlek, av kärlek bygger man musik. Jasså, ni säger så alla dansbandsmusiker. Jag har faktiskt en bild på en äldre dam uppe i Kärtared, kolla bara. Inte ser tanten speciellt lycklig ut, eller hur! Nu tänker pappa B dra sig mot sänghalmen. Vet att jag kommer att ha en liten flicka med sina ben hängandes över mig i natt. "Prinsessan" drömde mardrömmar i natt och vill sova med oss. Klart hon får!
pappa B

lördag 1 november 2008

Bena skakar som kastanjetter och armarna väger 93 kilo styck.

Jag har just lämnat ringen, eller rättare sagt ringarna. Jag har gått 25 stycket 3-ronders matcher i boxning. Jabbat, duckat, delat ut svingar, uppercut, raka och krokiga högerslag, jabbat med vänster och höger om vartannat. Slagit krokar och vänster hook. Fått nosen avtorkad och blivit besprutad med vatten innanför tröjan. Jabbat ännu mera, rört på fötterna, glidit unda, attakerat och hoppat baklänges. Fan, jag är helt körd, måste nog gå och lägga mig direkt. Några större utsvävningar på dansgolvet blev det inte för Elina Hauge som råkade stöta på RBK-tjejen Rebecca Månsson i kväll. Månson placerade gång på gång både vänster och höger hand mitt på Elinas näsa. Göteborgstjejen vann klart och imorgon väntar final, mot en Holländska. Vi får hoppas att inte deras supportrar kommer släpandes med sina koskällor och för oväsen i hallen.
Boxning är kul och jag kommer alltid att propagera för sporten. Även om det strider emot mina egna principer att man skall kramas och pussas istället för att klippa till någon annan. Men...grabbarna och tjejerna väljer själva. Ett plus som jag mpste berätta för er som aldrig sett boxning live, tjejboxning extra speciellt. Nu börjar tösera ta för sig i ringen. Tur att man redan fångat in en liten gojting här hemma, annars kanske man hade sprungit på en boxare och då hade man inte fått det nådigt.

I morgon skall båten upp, mer boxning och mässreportag skall skrivas. Kramas lite ikväll innan ni kryper till kojs!
pappa B

Tänk vad man blir överraskad...

Plötsligt när man sitter och scannar så dyker det upp en hel drös med vackra flickor. Jag kan inte förstå att jag, den blyge, lilla, nästan timide mannen från norr, alltid steget bakom och verkligen försiktig skall ha så många kvinnor på sitt samvete. Blir ju nästan förskräckt ner alla små skönheter hoppar upp på skärmen.
Kolla bara den här lilla loppan. Svensk mästarinna i springskytte med pistol. Vacker som sjutton och svårfångad (hon var alltid för snabb) Hon hade även en av landets bästa kapplöpningshundar. den store svarte Cracker Jack som tog massor av åtråvärda titlar inom sporten. Och kolla på den här ungen då! Här sitter hon nere vid Nääs slott. Och kolla blicken? Men...mina damer och herrar det är bara hon och jag som vet vad hon känner och tänker så det så. Idag gift och förmodligen mamma, jag vet inte men hon var en av mina absolut bästa modeller. Go och trevlig och alltid på glatt humör. Här är grabbarna med stort G!
Spelevinken Bengan håller på att krama ihjäl Boris. Boris jobbade som assisten hos mig under en tid och blev faktisk en av de bästa kopister jag träffat på. Faktiskt så saknar jag honom, för vi hade så mycket roligt ihop och han var/är en mycket trevlig tjomme. Speciellt när han försökte säga rårörda lingon (han är nämligen dansk).
Nu skall jag foto boxning. Vi hörs.
pappa B

Frosten ligger vit på taken, nu är pappa B åter vaken!

Fan vad lätt det är att fylla i när andra har gjort förarbetet Viktor Rydberg var en go gubbe. Idag är det vitt på taken utanför pappa B:s köksfönster. Skall omedelbart leta fram skidutrustningen utifall det börjar snöa. I fjol han jag åka 732 meter runt torkställningen här på gården, sen smalt snön. Ganska bra för man slipper vallningsbekymmer, det blir alltid bra fäste av allt gräs som fastnar under trampet. Här var det ingen frost på taket utan en strålande vårsol. Bilden på min kusin är taget uppe vid Luspeforsen i Arthur Pederssons båthus. Här luktade det tjära och småharren bara väntade på att båten skulle sjösättas. Att ro fluga i forsen hörde till högtidligheterna när jag var liten knodd. Vi hade vår stuga granne med "Peders" och fick ofta låna den lilla forsbåten för våra eskapader. Gnisten och knarrig, tog in lite vatten, men lättrodd som en ung kvinna på midsommaraftonens efterfest?
pappa B

PS: Skall inte vara elak idag, det har jag bestämt mig för. Ingen "Gubbkalsing" har kommit heller så det finns inte mycket att reta upp sig på. Kommer med lite tuffa boxningsbilder istället, lite senare.

Vi tar det från början...

Ingen bild här. Men...flera mailar och undrar hur jag får tag i alla bilder. Jag tar dom själv. Jobbar ju för tusan som fotograf och sover med en Nikon D2x bredvid mig på kudden. Skulle någon annan ha varit framme och plåtat så skriver jag det givetvis under bilden eller i texten.
Godnatt mina vänner, och passa er. Jag kanske tar en bild på er när ni minst anar
pappa B

Plötsligt satt hon bara där, grevinnan Whilma von Axelklaff

Nu var det då själva tusan om inte gubbstrutten vaknar till liv där uppe på sitt gods i Hälsingland?
När han ser sin sköna grevinna sitta tryggt på sitt fullblod så borde det rycka lite här och var i den gamle stuten.
Men, visst är det ett stiligt ekipage jag fångade.
Idag har det varit en tuff dag. Vår lilla "Prinsessa" har varit med pappa B nästan hela dagen och "Skogarnas Konung" är så redig att han klarar sig själv, ensammen hemma. Fredagsmyset är avklarat, kvinnan har tagit sin tupplur i soffhörnan och allt är som det skall vara. Nu masar jag mig in till slafen för under morgondagen skall jag dels fotografera på Svenska Mässan, Hem & Villa samt bevaka Angereds Box-Open. Blir mycket intressant bägge jobben. Vi höres och synes
pappa B