onsdag 18 mars 2009

Starten har gått...


TUR-09 är igång. Alla de fantastiska tjejerna i presscentrat är laddade. Lika glada som de var 1983. Annika som basar är alltid på gott humör, resten av styrkan är värda allt guld i småland. Tänk om mässledningen kunde fatta detta och ge dem några hundrinagr extra för väldigt bra genomfört arbete. Nej då, här skall svammliga, dåligt språkbegåvade smågrabbar komma upp på scen och låtsas vara "kom-fram-och -sägare" . Nej mässledning, tag nu och kolla ner på vilka som jobbar och vilka som bara har en slips av fint märke och kritsträckrandig kostym. Det är fan i mig inte där service, god renomé sitter. Äras de som äras bör och jag sänder återigen en super bukett röda rosor till pressavdelningens mycket duktiga stab, som för 26:e året i rad lyckats ge oss arbetande journalister/fotografer nya möjligheter att utöva vårt arbete. Resten av gräddan som springer runt och viftar på rövarna kan de salutera i gararget efter det att mässan stängt. Men...som så mycket annat så gäller det att klia rätt ryggar vid rätt tillfälle och på rätt plats. Denna afton i resandets och turismens tecken fanns det många ryggkliare som sprättade omkring med ett gratis vinglas i handen. Skrattretande för oss som vet hur det hela går till.
Min kusin äter också gratis på Operakällaren! Skit ner er alla höga gubbar och smilande kärringar. Ge skumpa till de som förtjänar det.!

Nåväl nu har jag kräkts. Nu går vi över till starten. Som vanligt hade det öppnats för stort invigningspartaj där Danmark stod för värdskapet. Gott vin, både rött och vitt och 4,8% öl (från ön givetvis)serverades. Man kunde även få "en lille en" om man var snäll. Det var jag. Till detta pyttesmå skaldjursvarianter på en normal tallrik där man så finurligt hade tejpat fast menyn på undersidan av tallriken. Detta gjorde att man tippade över alla små rätter på grannen när man skulle hitta och skrapa bort menyn. En ensam plymutrustad kvinna av okänd art och ålder smög sig fram och norpade åt sig de sista resterna av smårätterna innan det danska köket slog igen för kvällen. Ett nytt, men mindre lyckat grepp från våra röd/vita vänner. Tunnt, och sen så dök det upp en massa gubbar som älskar sin egen röst och av de drygt 300 gästerna var det bara 14 som lyssnade på vad dessa gubbar hade att säga. Bäst är Lennart Markert, VD:n för Svenska Mässan. Han klättrar upp på scen, säger det han skall göra och går ner igen. *****-stjärnor till den gubben. Stadens borgmästare var ovanligt färglös denna afton, inge nycklar, inga illröda peruker eller annat trams, vet förresten inte om han gick upp på scen över huvud taget. Var just då i samspsråk men en mycket charmant dam från Dubai.
I morgon blir det bättre, det brukar det alltid bli...
pappa B
mannen det svänger om på TUR-09
Skicka en kommentar