49 länder...

Tjopp!
Just när jag skulle logga ut så hoppade Israel in på min världsomfattande turné. Jag säger alekom och viftar med min svenska pappersflagga!
pappa B

Fisketuren inställd idag...

"Skogarna konung" har stått på näsan i plugget idag och har gjort illa foten. Zon och bra lindad fot har fått honom att se optimistiskt på världen igen.
-Vi fiskar väl imorgon pappa, sa han när jag gav mig ut efter ett kort besök hemma i lägenheten. -Jäpp svarade jag och nu måste det banne mig till att det börjar nappa....
Semestern smyger närmare och nu är det dags att plocka fram kartorna. Börja planera allt roligt vi skall hitta på, eller i alla fall hoppas att vi skall hinna hitta på.
Körde fast idag när jag skulle göra sista delen i filmen om Hurtigruten men skall ordna upp detta under morgondagen. Sedan skall Anne uppe i värmland få prata in speakertexten och så är det bara slutklämmen så är DVD:n klar att börja snurra. Så här långt ser det verkligen bra ut, men tacka för det med sådana vyer framför kameran, skam vore det väl annars....Vad tycker ni om bilden här ovan. Hittade den nere i franska Chatel, när jag var där för flera år sedan. Reagerade direkt när skidåkaren dök upp! Natten i Istanbul är ganska vacker den med för att inte tala om den norska kusten uppe vid Kragerö. ...och vindkraftverken nere i Falkenberg ser inte heller så illa ut. Varje gång vi åker ner till villavagnen så beundrar vi propellrarna och nu går ryktet att man skall bygga en vindkrafverkspark (vilket långt ord det blev) i närheten av ett hus vi har nere i Småland? Nåja, man kanske kan haka på vingarna och få lite gratis energi?
Som ni förstår så är gubben hemma igen och nu skall jag och "Skogarnas Konung" spela Runercape, där jag förmodligen är landets äldsta medlem. En hårding dessutom!
pappa B

34 olika länder igen! Vad glad jag är....!

Nu small det till och land 34, Holland dök upp. Nu har jag återhämtat alla dem jag tappade vid haveriet för ett tag sedan. Detta gör att jag nu kan göra redovisningen som egentligen skulle vara en månad, men blev två. Håll med om att det känns bra att ha fått ut sitt svammel i 34 länder. Det roligaste är att det är nästan bara svenska besökare dessutom. Ibland är världen ganska liten, eller hur? Stort och för en gång skull tomt var det när vi mellanlandade på Shipphold i Amsterdam.....
Nu skall kvinnan och jag ge oss ut på travpromenad (jag stavar) en liten runda på drygt 5 kilometer. Kämpar mer målmedvetet än vad många tror för att återse mina fötter. Ser till min stora förtvivlan att sommaren kommer allt närmare och vågen har troligtvis hakat upp sig på 94 kilo. Slår den inte om till 93 snart så slänger jag den i soprummet.
pappa B

VING Satsar på bloggvärlden...

Grand Bazar i Istanbul, en av många platser man måste besöka om man styr kosan mot Turkiet och storstäderna Ankara och Istanbul. Här är det en sport att pruta och man skall inte vara bangen för ett par koppar stark kaffe innan affären är i hamn....

Ving.se är första resesajt att öppna upp sig mot bloggosfären med Twingly.

- Vi är mycket glada över att öppna upp för mer transparens kring vårt varumärke vår webb. Det här är ett viktigt steg för att även i fortsättningen vara den ledande resesajten, säger Claes Pellvik, marknadschef på Ving.
På alla sidor om resmål kommer en widget som visar de blogginlägg som länkat till Ving.se visas. Detta gör det möjligt för bloggare att dela med sig av tips och råd från sina resehistorier och få uppmärksamhet för detta på Ving.se.

- Att länka tillbaka till bloggar som länkar till den egna sajten har visat sig vara ett effektivt sätt att dra nytta av sociala medier på ett kreativt sätt, säger Martin Källström, VD på Twingly.

Grattis till ett nytt friskt grepp Ving! Detta visar framsynthet då det gäller att förbättra både kontakten med gamla och nya resenärer samtidigt som man utnyttjar all den information som finns ute i bloggvärlden om de olika resmålen. Det här är upplagt för en hejdundrandes succé.
Dessutom får gamla journalisträvar som pappa B ytterligare en chans att berätta för en ännu större grupp och sina öden och äventyr, förutsatt att man färdas med Ving kanske jag skall tillägga...
pappa B

"Bakom berget bor det också folk"

Gedänkstette Moritzplatz i Magdeburg

Den här mannens liv vill ingen uppleva. Han satt fängslad, först i 7 månader, sedan föll domen - 4 år på tukthus och en total bevakning av hans liv. Ända fram till 1987 då han ändå stod under övervakning av Gestapos spioner och angivare.. Västtyska staten köpte ut alla politiska fångar 1989 för 3,5 miljarder DM. Tänk efter en stund...detta är bara 20 år sedan.
Han följde med oss berättade om de hemska förhållanden som bedervs bakom murarna. En eller två i varje cell. Man måste ligga på rygg med händerna på täcket, utefter sidorna när man sov. Vände man sig så kom det omedelbart in en vakt och väckte en med batongen. Man fick inte tala med varandra och endast en och en fick ta sin promenad i rastgården som mätte 3 x 3 meter med hög cementmur och nätförsett tak. En vakt med k-pist uppe på bunkerkanten och ett vakttorn med full bevakning såg ner i gropen. Inga fångar fick träffas vare sig vid in eller utmarsch till bunkern. I den här mannens liv så jobbade han som fiskare och ute på havet talade han med olika människor om de förhållanden som fanns i landet. En dag hämtades han bara av uniformerade män och sattes bakom lås och bom. Man påstod att han spridit falsk propaganda mot staten och därför var en säkerhetsrisk för riket. Förhören kunde ske mitt i natten och fången väcktes upp och fick sitta i flera timmar under hård press. Mer än en gång användes batongerna för att få det svar man önskade.

Denna cell användes för fem personer samtidigt. En kanna med vatten och ett emaljerat tvättfat samt en hink at uträtta sina behov i, var de enda möbler som fanns. Ingen av cellerna hade dolda hörn och det fanns titthål både i dörren och på någon av väggarna. 100% bevakning dygnet runt med andra ord. Bakom varje cellfönster hade man murat fast cementglas så att fångarna inte kunde se någonting. Lite ljus var det enda som kom in under dagen. Fångarna fick inte sitta på sina sängar under dagen utan endast ligga i dem på natten. Alarmannordningen var enkel och 100% driftsäker. Två tunna kablar med stickkontakter lite här och var efter väggarna. Hände det något så slog bara vakterna till tråden och strömmen bröts och larmet gick. Detta var så effektivt att det även används i fängelser på Kuba idag. Tack och lov är den här tiden förbi. Men man skall nog aldrig glömma att det bara är 20 år sedan fägelserna tömdes på sina fångar. Naturligtvis så försvann många under tiden mellan 1945-1989, dels avled man eller så blev man så mentalt störd att man aldrig blev människa igen.
-På den tiden kunde man inte lita på en enda människa, inte ens sin egen bror, sa vår berättare och det kom en liten blank droppe i hans ögonvrå....
pappa B

"Döden ropar inte ut när den kommer"

Jublet steg här hemma!!!!

Ökernstaden Dubai slipper ta emot pappa B!
Ringde idag för att undersöka lite om avgångstider/program etc då jag inget hört från Department of Tourism and Commercial. Ingen av de ansvariga fanns på plats men en trevlig flicka lovade att någon ansvarig skulle ringa upp mig. Ingenting hände, så jag ringde igen.
Då fick jag beskedet (hade mina aningar) att resan blivit inställd på grund av att man inte fick någon flygbolag att ställa upp?! Låter som en konsytig förklaring men måste accepteras.
Konstigt i detta tidevarv då kommunikationsmöjligheterna är enorma, att man inte hört av sig till oss som var inbjudna? Jag har nu haft förmiddagen på mig att kontakta alla de tidningar som jag lovat bilder och texter, att det inte kommer någonting från pappa B.
Som sagt, det låter väldigt stort och kraftfullt när katterna kröker rygg i sandlådan, men det blir en väldigt liten kula i lådan. Nu siktar jag in mig på andra äventyr istället och kontaktar de som jag tackat nej till.
Jublet blev stort när kvinnan och trollen fick reda på att pappa stannar hemma.
Kommer igen längre fram under dagen
pappa B

"Hastigt råd är sällan gott"

Godmorgon världen!

Jag går ut hårt så här på morgonkvisten. Trollen är utkörda för dagens skolarbete, kvinnan körde själv till jobbet och jag har gjort 20 situps (lyfter 1/3-del av kroppen 5 cm över marken) och hunnit spola av mig. Att gåsen inte blir blöt påstås till stora delar bestå av att den är fet. Jag blir inte speciellt blöt heller. Benen får aldrig ta del av det vatten som duschen sprider över min överkropp. Det forsar ner som ett vattenfall över mina ben och fötter och jag borde egentligen duscha den övre halvan först och sedan ställa mig på händer och duscha den andra. Med andra ord så framstår här en man med B-hjärna, fet som en gås med dåligt tvättade ben/fötter. Hur skall detta sluta?
Nåväl uppe och förberedd på det värsta skall jag nu ta mig ner till kontoret för en sista överblick innan flykten mot sanden i Dubai. Jag hör av min under dagen och sänder samtidigt en liten extra hälsning till min lilla brasilianska, vackra vän Vanessa genom att visa två av hennes vackra brasilianska kollegor, iförda vajande plymer och klänningar med spets. Bilden tog jag på TUR-06. Ha det så bra ett tag...
pappa B

"Dumbommar har alltid vackra fruar"

Roddtur i plåtbåt och en fantastisk park..

Den danska båten på väg ut på den lilla sjön som låg mitt i den mycket vackra parken i Wörlitz. Även den här parken ingår som en del i trädgårdsrutten Gartenträume och måste bara upplevas. En helt fantastisk park med små slingrande stigar och vatten som följer med. Fler små lusthus, slott och andra vackra byggnader gör hela bilden till ett litet sagolandskap.

Ombord på båtarna hade man dukat långbord där vi bjöds på maffiga cheescakes, syltade mjuka kakor, äppeljucie och kaffe. Gubben framme i fören rodde och pratade om vart annat och stämningen var hög. Här fick även vår eminente chaffis Lars en chans att vila sig mellan allt svängande runt på smala gator i Dessau.
Hit kan man komma med sina vänner och ringer man och beställer så dukas det upp fika i mitten av båten. Rediga plåtekor som ändå verkade ganska lättrodda med tanke på att vi var sju pers + roddarn ombord. Under broar och runt små uddar. Båtfärden tog ungefär en timme i anspråk och det var den banne mig värd. Innan sista träbron passerade vi ett hus som nästan såg ut som en Korsriddarborg. Den vaktades av en skrikande och springandes påfågel. Så här såg han ut på bild.

I morgon blir det bilder från det fantasiska hotellet vi bodde i sista natten med gänget. Rena rama tivolihuset med tinnar, träd och torn både högt och lågt. Dessutom var hela kåken rosa och vitmålad, de ni alla tråkiga arkitekter i Sverige....
pappa B

"Tankar är tullfria"

Snacka om bra service!

Vi beklagar att Du erhållit en felaktig premie.
Vi har nu beställt en ny till Dig och hoppas att Du blir nöjd!

Det var svaret jag fick då jag mailade till tidningen Aktiv Träning (Bonniers förlag) då den pulsklocka som jag fick som premie inte ville fungera ihop med min dator. Inget larv här inte, två mail och så var saken klar. Sådana här ansvarsfulla företag är det lätt att göra affär med i framtiden....

Så var det Tyskland igen. Tack för att ni är så många som hälsar mig välkommen hem, det gör att gammelhjärtat klappar med extra kraft. Kommer att ta mig en fika nere på stan och snacka lite med chefen för de tidningar jag just nu representerar. Jag kommer nog tillbaka ganska så snabbt.
Lite svammel om dagarna i Sachsen-Anhalt och "huvudstaden" Magdeburg blir det innan jag går på djupet med den vackra parken, där vi roddes runt av en snall äldre herre i en plåtbåt med kaffebordet dukat. Gubben, som pratade vid varje årtag berättade en lång historia av vilken jag bara kommer ihåg att det fanns gott om fisk i sjön.
Svenske kungen Gustav II Adolf hade haft ett eget slott i Dessau men kvar av detta fanns bara en bit mur och så hade man satt upp en skinande blank relief där en ängel försökte sätta fast en lagerkrans på den svenske konungens smala skalle. Men hästuslingen hoppade och for så det vet i tusan om hon fick fast kransen på gubben. Staten underhåller minnesmärket och det glänser som renaste guld. kolla bara! En annan gubbe som dök upp lite här och där var kvarlevan från Öst, herr Roteman som ilsket rött fick alla promenerande människor att tvärstanna och frysa till is. Försedd med platt hjälm och utsträckta armar såg han till att ingen trotsade förbudet att springa över vägen. Så över till mina kamrater. Detta changtila gäng fattade omedelbart tycke för mitt rum och intog detta med glas och wirre före kvällarnas middagar. Jag skulle önska se städerskans blick när hon stoppade in huvud och kvast på morgontimmarna. Som synes så upptog bordet i rummet en ansenlig trave av diverse tekniska prylar, en dåligt fungerande laptop, tomma glas, nästan urdrucken wirrebutelj (wirren var billig, dryg och dålig, enlig de som inte köpt den) Jag använder nu slatten som bränsle i oljelampan. Lågan gör glaskupan bärnstensfärgad och en engenäm doft av kork och ansjovis sprider sig över lägenheten. Synd att jag inte köpte två flaskor.

Detta var således Rum 245 på det vackra hotell Fürst Leopold i Dessau under två dagar och nätter. Tack och lov så blev inga av gästerna kvar i rummet utan de försvann som en avlöning (pension) när det blev snack om städning....
Utgår nu för att så snabbt som möjligt återvända till tagentbordet och alla mina trogna bloggläsare. Vi synes i framtiden med.
pappa B

"Påtvinga inte dina barn ditt sätt att leva - de tillhör en annan tid"

Phu..hemma igen med busstrött röv och stela ben!

Återigen har Anders "Hönsepappan" Engzell lyckats. Nåja...det var egentligen Susanne som hade plockat ihop programmet så lite av äran skall tillfalla henne också.
Hur som helst så var det några trevliga, lagomt stressiga dagar nere i Sachsen-Anhalt som genomfördes. Detta i mycket goda vänners lag. Tre, svenska journalister (eller rättare sagt två, och en halvdanska)+ pappa B. Carl-Magnus, Staffan, Herr Hall (kvinna) och jag. Utöver oss medföljde även Thorsten som vi inte såg röken av under hela resan. Han blev kvar i Gedser till det arrangeras någon ny resa åt det hållet till. Sex mycket timida lättölsdrickande danskar varav en var kvinna, tror jag. Tre mil från färjelägret upptäckte en av dem att det fanns Mariestad starköl i bussens kylfack. Detta hände på hemvägen! Viktigaste av oss alla var Lars, mannen bakom ratten. En tidsinställd klocka som alltid kom och gick i tid, Alltid fanns på plats med ett stort leende på läppen. En hedersknyffel av stora mått.
Första dagen har ni redan gått igenom här nedanför så den glömmer vi. Nu var det dag 2 som gällde. Alltid pigg som en mört kom jag tvåa till frukosten (hallskan var snabbare den här dagen) Ett mycket fint hotell = lika fin frukost och jag stoppade in rejält med grönsaker, te och bara två skivor mörkt bröd. Avstod från den knaperstekna baconet, äggröran och minibratvürst. En stor skål med blandaade frukter fick bli kronan på verket. Dags för besök på den beryktade arkitekt- och konstskolan Bauhaus, som inte har något att göra med byggvaruhusen med samma namn utan är en egegn enhet som startade 1926 och fortfarande är aktivare än någonsin. Utöver själva skolan och deras utbildning så ingår även några funkisvillor som man restaurerat upp och har som visningsobjekt för besökare från världens alla hörn. Vem som stoppat in en metatablett i guiden vet jag inte men vi fick aldrig stopp på henne utan lämnade henne försiktigt vid en vägkorsning och hon fortsatte pratandes vägen fram....var, det vet vi tyvärr inte. Inne i huvudbyggnaden fanns flera utställningar och vi visades runt, upp och ner, hit och dit tills det gick runt i huvudet. Bilden visar en utställning i ett av elevrummen som var rejält tilltagna med både tvättmöjligheter och minibalkong. Här bodde det en person och det var inte illa med 1926-års mått mätt. Inte med dagens heller om man tänker på de skafferier som en del studenter trängs i här hemma i Sverige. Ett snabbt besök i Wörlitzer Park, en fantastisk anläggning som jag kommer att skriva mer om i morgon. Lunch på restaurang Kornhaus (även den ett resultat av Bauhaus elever eller om det nu var HC Andersen som varit framme?)
Här serverades en helt underbar färsk sparris med alla tillbehör och givetvis ett mycket gott vitt vin till. Portionerna var så stora att pappa B tvingades lämna, men det lär ju vara betyg för att man gillar krubbet. Dagen till ära ingick även ett besök på ön Stein där ägaren hade gjort om öplätten till en vulkanö med amfibieteater, underjordisk grotta och en folkelak svan. Numera är denne svan tandlös då jag såg till att den blev detta..Hotet om att sparka ner tänderna i halsen på den då den anföll gjorde att den skyndsamt flyttade till en grannkommun utan turister. Kärringen som matade eländet med ålderdomligt bröd väste lika elakt som fågeluslingen då jag gick förbi. Fula ankungen? Nej minsan kärringen var inget att hänga i julgran, det skall ni veta. Såg ut som en Michellingumma i gröna kläder med superpermanentat hår. Kvar väntade en promenad genom Luisium i Dessau-Waldersee, även den fredad av UNESCO och ingår som en del i trädgårdsruttern Gartenträume. De tuffa i gruppen cyklade hem, pappa B åkte buss och drack wirre. Cykla kan jag göra hemma!
På kvällskvisten väntade en god middag på brygghuset Zum Alten Dessauer där köksmästaren hade plattat ut en fläskfiléskiva och lagt på svamp och sedan rullat ihop den så att den såg ut som en pitepalt, lika grå och oaptitlig men som förlagan väldigt god. Till detta försvan även två stop med svart lager (här leder det Göteborgska Oceanbryggeriets Arbetar Porter med hästlängder). Hemfärd och sova i skön dubbelsäng med en kudde. Nä du,.... det blev några timmar i baren där två undersköna damer sjön gamla ABBA-låtar och förbrukningen av euro steg i höjden. Återkommer givetvis med mer under morgondagen.
Kvinnan har rest till Köpenhamn idag, så nu skall vi festa om lite ungarna och jag. Chips, inlagd vitlök, ost som man får fånga för att lägga på kexet, färsk grön marinerad sparris och dricka från Soda Streemen. Allt ohälsosamt men fantastiskt gott. Sköt om er alla mina vänner och till resekamraterna säger jag bara I love you!
pappa B

"Redskap är bäst nya men vänskap bäst då den är gammal"

Tyskland....Vi är här nu!

Anders "The Boss" Engzell har en Mac, en koppling som funkar (även under vatten) och är väldigt snäll och förstående. När han såg mig sitta nere i lobbyn på det chsngtila hotell Fürst Leopold i Dessau så förbarmade han sig över mig och sa att jag kunde komma upp och låna hans Mac för att få kontakt med er mina vänner.
Naturligtvis var det en kvinna som sabbade morgonen för pappa B. Djupt försjunken i Karin Wahlbergs talbok Tröstaren och Thorsten Wahlunds röst mssandes i hörlurarna glömdes både tid och rum och jag rycktes brutalt upp ur historien om skotten på kyrkogården av att telefonen ringde. Det var vår busschaffis Lars som förkunnade att klockan var över sju och vi hade bestämt att mötas utanför en bensinstation vid hotell Formula 1 i Malmö. Rafsade ner bandspelare och lurar i dataväskan och studsade ut ur plastbunkern.
Lars, en ny trevlig bekanskap, var vår chaffis då den ordinarie, levande legenden, reseguiden Kenneth var tvingad att ge sig ut på andra uppdrag. Upphämtning av fler journalister och Anders nere i Malmö centrum gick som en dans. Sist ombor Kim (OBS: En kvinna) Hall och hennes väska. Mot Danmark, över Öresundsbron och nya påstigande som efter den danska klockan kom lite hipp som happ och tiden gick. Plötsligt fanns det en saknad och vi körde mot den väntande färjan i Gedser. Den saknade kom efter i privatbil och kom ifatt oss vid färjelägret. Middag ombord, kycklingfilé med goda tillbehör, en stor stark och vi var framme i Rostock. Vidare genom en del av landet och exakt efter tidtabellen i programmet svängde Lars upp vår blåa buss framför hotell Fürst Leopold i Dessau.
Kort hälsning, ett glas skumpa och upp på rummen för att installera sig. Vackra rum som till och med har datanslutning så kanske, skulle min gamla lappis fungerar. Möte med våra guider och så en promenad ner till det lilla konstmuseet som hade vackra konstverk (totalt 2000 tavlor) i sin ägo. Verk från 1500 till sent 1700-tal.

Ingenting för svenska rödstrumpor!

Här visades och berättade en yrvaken Dr någoting om hur stressad han var. Vi gissade att gubben försovit sig för vi fick vänta ett bra tag innan han dök upp och låste upp muséet. Men skit samma. När jag fotograferar flickor som visar tuttarna jämrar sig delar av den svenska befolkningen. När de går och ser på konst från 1700-talet där masellerna, lagomt lönnfeta ligger utsträckta med yppiga bröst och en genomskinlig duk över skrevet då utbrister de -Oh så changtilt, vilken fantastiskt konst. Ta er i brasan kärringar! Mina vackra tjejer och deras bara bröst är minst lika vackert och dessutom mindre oanständigt. Men..kvällen kom, en Blodig Mary och en gin/tonic försvann innan den breda dubbelsängen lockade. Nu är det en ny dag och vi skall väl se vad den har i sitt sköte. En aktiv dag väntar så långt vet jag och det skall bli spännande att berätta vidare för er i morgon, kanske rent av i kväll, vi får väl se.
pappa B

Jag blir blogspot trogen!

Har sovit på saken och bestämt mig. Jag skippar Metro och stannar kvar på blogspot.com. Jag trivs här, allt funkar bra Har ju lärt mig att använda vissa funktioner med äldsta dotterns hjälp och varför skippa detta. Nej, jag blir trogen användare av blogspot.com.
Låter metrobloggen ligga där den ligger. Efter att den inte är aktiv så plockas den väl bort till slut, annars får jag väl gå in och göra det själv.

Nu skall väskan packas. Tåget till Malmö går kl. 13.27 och då skall gubben finnas ombord. "Skogarnas Konung" och jag har lirat lite Runescape på morgonkulan "side by side" på våra burkar och jag är no landets äldste deltagare i den världen tror jag. Det går rätt skapligt må jag säga. det är lite segt att samla ihop alla poäng man behöver för att gå upp i level, men vadå. Vi har roligt under tiden.


Lilla kompaktkameran, den gamla laptopburken, bandspelaren, penna och papper (utifall batterierna skulle ta slut) talbok och CD-spelare. Den lilla hårddisken och alla laddare och sladdar är framtagna och ligger på köksbordet. Kalsingar (Salming & Dressman), strumpor, T-shirt, jeans + extra finbyxor, ljusbeige manchesterkavaj (finrandig) + en djävligt ful slips och vit skjorta likaså. Köper mig en flaska dricka och en banan att ha på tåget sedan bär det av. Sover i Malmö i natt och drar vidare kl. 07.00 med ett glatt gäng från övriga landet. Skall försöka att få iväg någonting under resans gång om bara alla tekniska delar faller på plats. Annars blir det lång rapportering när jag kommer hem.
Blir ingen stopp nere i Putgarden då vi tar vägen över Gedser - Rostock, men BorderShop har en liten avläggare där nere så någon god wirre skall jag väl få med mig hem i alla fall. Håll nu ställningarna här på bloggen medan jag är borta. Skall göra vad jag kan för att få iväg några inlägg under resans gång.
pappa B

"Gott ressällskap förkortar resan"

Phu...nu är det bara att dyka ner i resväskan...

Mot tyskland och de vackra trädgårdarna i Sachsen-Anhalt. Ett glatt gäng journalister åker med buss ner mot det forna östtyskland för att uppleva lite kultur (vin) och äventyr (öl). Skall bli spännande att se vad jag får med mig hem. Kommer givetvis att försöka gå ut på nätet där nere så att jag kan förmedla dagarnas öden och äventyr.
Tar med mig min gamla laptop, USB-minne och alla tekniska apparater som kan behövas. Det glada humöret är inbyggt så det kommer alltid med.
Här har gubben tagit över i köket på Hotel Dorint vid ett pressbesök där nere. Köksmästare ser aningen förskrämd ut, den samlade församlingen var också tveksam då jag svingade attiraljerna och kryddburkarna i det stora fina restaurangköket. Maten, en mycket speciell wook "a´la Porjus" föll dock samtliga i smaken och med ett förvånt uttryck i ansiktet testade man lite försiktigt innan det blev med beröm godkänt. detta var en av de trevligaste pressresorna med ett glatt gäng, helt fantastiska upplevelser och mycket trevliga besök i det fina hotellets fantastiska bad och SPA-anläggning. Lerinpackningen med fem olikfärgade leror gav oss många skratt. Här var det tjejerna i gruppen som fegade ut. Vi gubbar vi såg ut som Aburginierhövdingar hela bunten. Chefen för gruppen, Anders Engzell tog bilden och det tackar jag för. Jag undrar vad som komma skall den här gången.
pappa B

"Dumhet och stolthet växer på samma träd"

Idag är himlen inte blå....

Idag sitter det inga flanörer och dinglar med benen på kanalkanten i Göteborg. Nej idag är det grått och regnet hänger bakom hörnet. Men jag förmodar att det behövs lite bevattning för att växtligheten skall få ny energi. Det kanske är bra för oss människor med för den delen. Det får oss att vakna till och inte gå omkring med solbrillor och ett fånigt flin i ansiktet hela tiden.

Turkish Airlines ökade antal passagerare med 8,4% första kvartalet 2009
Istanbulbaserade Turkish Airlines redovisade den 14 april en passagerartillväxt på 8,4% för första kvartalet 2009. Företaget som nyligen utsågs till Syd-Europas bästa och Europas enda fyrstjärniga flygbolag av undersökningsinstitutet Skytrax (alla klasser, alla sträckor), hade en passagerarvolym jan-mars på 4,9 miljoner. Den andra juni ökar Turkish Airlines antalet avgångar från Stockholm, till två dagligen.
Att Turkiet toppar svenskarnas semestermål är inte alls så konstigt. Landet är fortfarande billigt, sett ur den svenska plånbokens sida. Maten och människorna är fantastiska och sevärdheterna både många och djupt imponerande. Storstaden Istanbul, huvudstaden Ankara och så badparadisen Antalya och Alanya (där jag har bloggvänner)slår det mesta just nu. Minnet från vår egen semester på Club Paradiso i Alanya sitter fortfarande hårt rotat hos trollen här hemma. Ja, hos mig med faktiskt.
Nu skall jag hälla i mig en kopp te till, sen återkommer jag på denna teater.
Godmorgon föresten. Hoppas att ni sovit gott, intagit en stärkande frukost och befinner er på arbetet. Där presterar ni naturligtvis på topp för er egen och landets bästa, som Mao hade sagt, om han varit stadsminister i landet lagomt. hej på en stund
pappa B

"Handla så under dagen att du kan sova gott om natten"

Favoritort för tyska badturister, även svenskarna börjar upptäcka ön

Ön Rügen, Hitlers semsterort för trötta soldater, blommar nu som aldrig förr. De långa grå femvåningshusen står som en mur ut mot havet i Prora. Hit sänders soldaterna från fronten för att vila upp sig en vecka (producera nya soldater) med fruar och flickvänner. Huruvida det fanns frigående vänner som gick att använda sig av förtäljer icke historien, men det är tänkbart. När ryssarna tog över satte man igång att riva en del av husen, men insåg ganska snabbt att de stora tunga betonghusen krävde större insatser än vad som kunde avvaras, och dessutom var rivningsmassorna mycket svåra att forsla bort. Idag så okuperas en del av husen av konstnärer och andra kulturarbetare. Jag har varit där några gånger, både för att göra reportage samt att filma. Träffade några av konstnärerna och fikade tillsammans i deras ateljéer.

Enligt uppgifter så skulle husen när samtliga fanns på plats vara över 3 km långa. Man ser dem som en grå hög mur om man kommer med båt. Själva Rügen och Bintz är idag rena semesterparadiset. De ruckel som fanns här under östperioden har i de flesta fall återställts och visar idag upp sitt allra bästa ansikte. Hotell med verkligt fina SPA-anläggningar ligger tätt utefter stranden liksom små caféer och restauranger. Här och var dyker någon juvelerarbutik upp med skyltfönster som dignar av bärnstenssmycken av olika form och slag.
Hela ön är en endar stor konstrunda och här finns det massor att beskåda. Avstånden är inte långa mellan de olika sevärdheterna och det är perfekt att lämna bilen vid hotellet och hyra sig en cykel för att upptäcka öns alla hemligheter på två hjul.
Tycker man om att spela golf så finns det bra banor inte alls långt från hotellen, bra banor som håller hög klass, både design- oxh spelmässigt. Maten är superb och prisnivån klarar även en svensk plånbok av, om än med visst besvär. En tur upp i Jaktslottet med en vidunderlig utsikt över ön där man även kan beskåda fler vackra jaktslott måste man bara uppleva. Hjort och vildsvin jagades hårt här och även idag bjuds det in till stora jakter i området. Scandline har flera fina resor ner till Rügen, där man kan ta bilen med sig eller välja att åka med en arrangerad bussresa. Gå in på deras hemsida och kolla upp vilka alternativ som finns. Och när ni ändå är på plats. Glöm inte bort att gå upp och titta på den fantastiska kritskogen som är värd att beskåda. Väder och vindarna från havet har blåst krita över stora delar av skogen invid havet. Glöm för guds skull inte kameran.
pappa B

"Glatt sällskap gör vägen kort"

Nu återkommer jag på denna kanal, väldigt kort!

Jag älskar att fotografera människor. För det första är det detta jag gjort största delen av min fotografiska karriär. Människor är det vackraste vår herre (eller vem det nu är) har skapat. Speciellt alla våra kvinnor. Kom ihåg, det finns inga fula människor, ja de som våldtar, tar livet av andra och ger sig på små barn. De är inga människor de är avskum och skall bort från detta jordeliv.
Därför blir det mycket människor på mina resor runt världena alla hörn. Nu skall jag till Tyskland den 6 maj och vara där till den 10 maj. Skall se på det nya Sachsen-Anhalt i det forna östtyskland. Sedan hem och packa ner nya kalsingar, T-tröjor och ett par jeans (kanske jag måste vika ihop en kostym, skjortor och några slipsar också en här gången) för den 14 maj flyger jag ner till Dubai på fem dagar. Om jag återvänder så lovar jag att det skall bli lite guld och rika folk att titta på här hos pappa B.
Den här bilden är tagen 1993 nere i spanska Almunêcar. Långt innan den lilla, vackra byn föstördes av hyreslägenheter till halvrika svenskar, danskar och norrmän. Fiskhandlaren på det lilla torget tuggade i sig halva ciggen innan han fick tid att tända den men vad gjorde detta, han sålde ju så det rök om det ändå.
Almunêcar satt länge fast i mitt hjärta, platsen, folket och hela området var som hämtat ur en bok för 100 år sedan. Nu måste jag säga natti natti och försöka få ett par timmar på kudden. Vi syns säkert imorgon igen.
pappa B

"Bakom berget bor det också folk"

Gidmiddag, gubben är faktiskt vaken...!

Om ni nu i er enfald trodde att jag låg och snusade på dunkudden så har ni fel. Jag har redan varit ute och gjort två reportage så de så. Nu återstår bara det smärtsamma. Att göra någonting vettigt av det hela. Bilderna är redan klara men det skall broderas ihop en läsvärd, relevant text av alla bokstäver jag har nedritat i mitt block. Nåväl, det har ju funkat de senaste 47 åren så det skall väl funka idag med. Det gäller bara att få tummen ur...det är det svåraste. Fast efter två koppar te och ett par Wasa knäcke med Arbogapastej och hackad gurka så brukar inspirationen komma flygande och ibland slå ner på pappa B:s smala axlar. Det kanske blir bättre nu när jag börjat träna och kroppen förhoppningsvis byter form från rättställd flaska till upp och nervän sådan. Smal neråt och brett uppåt i stället för dagens modell. Med andra ord så kanske vi hörs av redan om ett par timmar medan kraften sitter kvar i pekfingrarna... Känner mig som gubben under lampskärmen. En munk i Kyoto, Japans gamla huvudstad där jag tog bilden efter en hård natt.... med saké.
pappa B

"Den som ingenting har att göra är alltid upptagen"

Robinsson blir sämre och sämre....

Det fuskas och fejkas och klagas och gnälls. Snart är årets upplaga av Robisson sämre än ett ordinarie barnprogram. Det är bättre att dom kör en repris på någon av de gamla julkalendrarna. Kaspar i Nudådalen var ganska festligt, Dieselråttor och sjömansmöss var inte dum heller. Innebandymesen fick paddla hem och lika bra var det. Av de återsående är det bar de två tjejerna på plajan, Anna, Jarmo och Billing som är något att räkna med. Resten kan dra....

Har besökt Rügen vid ett par tillfällen och vill dit igen. Senaste resan dit var ganska tidigt på våren för ett par år sedan. Det stormade otroligt hårt på natten då vi kom dit och jag gav mig ut väldigt tidigt för att försöka få fatt i lite bärnsten. I den uppblåsta tången brukar det alltid finnas bärnsten. Den guldskimmrande kådaklumpen som blir så vacker både i smycken och som en liten grupp i en liten glasskål på bordet. Den här morgonen var det en pigg dam som också hade samma ärende nere på stranden som jag. Vi strålade samman och hon visade stolt upp sina fynd. Efter en kort konversation så skildes vi åt och när jag lyftte på min fot så låg där en nästan genomskinlig sten, bara att böja sig ner och plocka upp den, stor som en svenk enkrona. Jag ropade tillbaka damen och visade henne stenen och hon blev alldeles lyrisk. -Du är en man med tur vilket bevisar att du har ett stort hjärta, sa hon inviterade mig på stående fot på ett glas likör i första bästa café (det finns det många av nere vid stranden i Rügen)-Jag har letat bärnsten sedan jag var en liten flicka sa hon och berättade att hon hade en juvilerarbutik där hennes man och bror tillverkade guldsmycken med bärnstensinlägg. -Jag vill inte köpa den där stenen av dig, även om jag skulle. Det betyder lycka och långt liv när man står eller trampar på en sådan vacker, nästan genomskinlig bärnsten och så stor dessutom. Vi småpratade och drack var sin likör, sedan skildes vi åt igen. Jag gick ner till stranden igen. Hittade massor av mer eller mindre intressanta saker men ingen mer bärnsten den dagen. Tyvärr så var det mest sådana här fynd jag gjorde. Inga upplyftande syner och fynd precis. Massor av döda fiskar, ålar och annat skrot hade havet spolat upp på land. Efter ett par timmar när den välkända SPA och semesterorten började vakna till liv på riktigt så hade traktorerna redan städat upp stranden och lönnfeta gubbar och kärringar i min egen size embarkerade allt som strand heter för resten av förmiddagen. Nu tänkte jag smyga mig in i slafen och dra duntäcket över skallen. Vi syns nog på ett eller annat vis under morgondagen. Tänk på att det är söndag, så hedra den.
pappaB

"Även om du spärrar in tuppen, så går solen upp ändå"

Sista svängen till Budapest..

Jag är och kommer aldrig att bli en paparzzityp. Men...på termalbaden i Budapest där fick jag inte fotografera (annars brukar jag alltid kunna tjata mig till att få ta några bilder) Här var det bom stop. Men med den digitala teknikens hjälp och en tyst slutare lyckades jag få ner avtryckaren innan de upptäckte kameran. Bilden är inte bra, men det är en bild innifrån termalbadet i varje fall. Även bilden från bassängen är tjuvtagen genom en öppen fönsterspringa.
Det ger en konstig känsla att komma in i ett Termalbadhus. Lukten, stillheten och de lite ofräscha utrymmen där bassängerna inomhus ligger. Här sitter det ofta överviktiga kärringar och gubbar på rad som kråkorna på en telefonledning här hemma. Storleksmässigt passade jag in men min lilla tunna och vältränade kollega Yvonn hon blev föremål för arga blickar från kärringarna och stora vidöppna ögon och breda leenden från gubbarna. Det fanns omedelbart plats för henne på bänken, medan jag fick knö mig in mellan en luden man på 145 kg och en slappbröstad mamsell vars ändalykt flöt ut över mer än halva bänken. Kärringen kved lite när jag satte ner mina 96 kilo på yttersidan av hennes ena skinkhalva, som låg utlagd på bänken.. Hon försökte komma upp vid ett par tre tillfällen och röck lite i röven, men jag låtsades inte om någonting och satt lugnt kvar. Till slut brast Yvonne ut i ett gapskratt och vi smög oss därifrån. Det lär vara hälsosamt för kroppen men jag tyckte att jag kände mig ännu smutsigare än när jag kom så det blev en extra lång dusch på hotellrummet efteråt. Huden är lika skrynklig nu som då. Har i alla fall badat Termalbad, det räcker.
Vi var i Budapest i slutet av november och man hade förberett för julfirandet ute i varuhusen. Vårt lilla hotell låg inte alls långt från själva centrum i stan. Varje morgon klockan 08.00 tag jag en promenad med kameran på magen. Varje morgon klockan 08.00 stötte jag på de här två personerna. Jag döpte dem till "Kepsmannen" och "Grevinnan". Han med ett leende på läpparna och hon sur som ättika. Samma kläder varje dag, samma väg och nästan på samma plats möttes vi under en hel vecka. Inne på arenan där matcherna spelades sprang det omkring sådana här godingar och serverade olika små maträtter. Givetvis gick jag upp 2 kilo på grund av den här lilla skönheten som blev min personlge matleverantör minst två gånger per dag under veckan. Detta till Yvonnes stora glädje. Förklaringen till viktökningen var svår att förklara utan att kvinnan fick en rynka mellan ögonbrynen. Där var Yvonne den räddande ängeln.
Budapest baksida visades upp utan tillgjorda kulliser. Nere vid Centralstationen, på bakgårdarna och vid en del brofästen fanns dom -uteliggarna, tiggarna och de som gillade palinka mer än vatten - Den här damen med sin schäferhund hade sitt hem nere på Centralstationen. Både hon och hunden hade svårigheter att komma upp och att röra sig överhuvudtaget. Det är beklämmande att komma från ett glittrande varuhus med glada, pigga människor och så träffa på den här synen bara ett par kvarter bort.
Det är inte rättvist åt Budapest att sluta mina ord med en bild av en gammal uteliggare. Det är inte detta som är stadens rätta ansikte. Nej broarna, alla fantastiska byggnader, maten och affärerna, men framför allt de trevliga och gästvänliga människorna. Det är detta som är Budapest och inget annat. Ni som varit där vet att jag har rätt, ni som inte har varit där, åk dit och övertyga er själva.
Konserhuset får bli ett värdigt avslut på dagarna i Budapest. Nu hoppas jag att Baronessan och hennes gubbe får några fina dagar i den Ungerska huvudstaden.
pappa B

"Ungt blod hetsar mer än vin"