måndag 11 maj 2009

Phu..hemma igen med busstrött röv och stela ben!


Återigen har Anders "Hönsepappan" Engzell lyckats. Nåja...det var egentligen Susanne som hade plockat ihop programmet så lite av äran skall tillfalla henne också.
Hur som helst så var det några trevliga, lagomt stressiga dagar nere i Sachsen-Anhalt som genomfördes. Detta i mycket goda vänners lag. Tre, svenska journalister (eller rättare sagt två, och en halvdanska)+ pappa B. Carl-Magnus, Staffan, Herr Hall (kvinna) och jag. Utöver oss medföljde även Thorsten som vi inte såg röken av under hela resan. Han blev kvar i Gedser till det arrangeras någon ny resa åt det hållet till. Sex mycket timida lättölsdrickande danskar varav en var kvinna, tror jag. Tre mil från färjelägret upptäckte en av dem att det fanns Mariestad starköl i bussens kylfack. Detta hände på hemvägen! Viktigaste av oss alla var Lars, mannen bakom ratten. En tidsinställd klocka som alltid kom och gick i tid, Alltid fanns på plats med ett stort leende på läppen. En hedersknyffel av stora mått.
Första dagen har ni redan gått igenom här nedanför så den glömmer vi. Nu var det dag 2 som gällde. Alltid pigg som en mört kom jag tvåa till frukosten (hallskan var snabbare den här dagen) Ett mycket fint hotell = lika fin frukost och jag stoppade in rejält med grönsaker, te och bara två skivor mörkt bröd. Avstod från den knaperstekna baconet, äggröran och minibratvürst. En stor skål med blandaade frukter fick bli kronan på verket. Dags för besök på den beryktade arkitekt- och konstskolan Bauhaus, som inte har något att göra med byggvaruhusen med samma namn utan är en egegn enhet som startade 1926 och fortfarande är aktivare än någonsin. Utöver själva skolan och deras utbildning så ingår även några funkisvillor som man restaurerat upp och har som visningsobjekt för besökare från världens alla hörn. Vem som stoppat in en metatablett i guiden vet jag inte men vi fick aldrig stopp på henne utan lämnade henne försiktigt vid en vägkorsning och hon fortsatte pratandes vägen fram....var, det vet vi tyvärr inte. Inne i huvudbyggnaden fanns flera utställningar och vi visades runt, upp och ner, hit och dit tills det gick runt i huvudet. Bilden visar en utställning i ett av elevrummen som var rejält tilltagna med både tvättmöjligheter och minibalkong. Här bodde det en person och det var inte illa med 1926-års mått mätt. Inte med dagens heller om man tänker på de skafferier som en del studenter trängs i här hemma i Sverige. Ett snabbt besök i Wörlitzer Park, en fantastisk anläggning som jag kommer att skriva mer om i morgon. Lunch på restaurang Kornhaus (även den ett resultat av Bauhaus elever eller om det nu var HC Andersen som varit framme?)
Här serverades en helt underbar färsk sparris med alla tillbehör och givetvis ett mycket gott vitt vin till. Portionerna var så stora att pappa B tvingades lämna, men det lär ju vara betyg för att man gillar krubbet. Dagen till ära ingick även ett besök på ön Stein där ägaren hade gjort om öplätten till en vulkanö med amfibieteater, underjordisk grotta och en folkelak svan. Numera är denne svan tandlös då jag såg till att den blev detta..Hotet om att sparka ner tänderna i halsen på den då den anföll gjorde att den skyndsamt flyttade till en grannkommun utan turister. Kärringen som matade eländet med ålderdomligt bröd väste lika elakt som fågeluslingen då jag gick förbi. Fula ankungen? Nej minsan kärringen var inget att hänga i julgran, det skall ni veta. Såg ut som en Michellingumma i gröna kläder med superpermanentat hår. Kvar väntade en promenad genom Luisium i Dessau-Waldersee, även den fredad av UNESCO och ingår som en del i trädgårdsruttern Gartenträume. De tuffa i gruppen cyklade hem, pappa B åkte buss och drack wirre. Cykla kan jag göra hemma!
På kvällskvisten väntade en god middag på brygghuset Zum Alten Dessauer där köksmästaren hade plattat ut en fläskfiléskiva och lagt på svamp och sedan rullat ihop den så att den såg ut som en pitepalt, lika grå och oaptitlig men som förlagan väldigt god. Till detta försvan även två stop med svart lager (här leder det Göteborgska Oceanbryggeriets Arbetar Porter med hästlängder). Hemfärd och sova i skön dubbelsäng med en kudde. Nä du,.... det blev några timmar i baren där två undersköna damer sjön gamla ABBA-låtar och förbrukningen av euro steg i höjden. Återkommer givetvis med mer under morgondagen.
Kvinnan har rest till Köpenhamn idag, så nu skall vi festa om lite ungarna och jag. Chips, inlagd vitlök, ost som man får fånga för att lägga på kexet, färsk grön marinerad sparris och dricka från Soda Streemen. Allt ohälsosamt men fantastiskt gott. Sköt om er alla mina vänner och till resekamraterna säger jag bara I love you!
pappa B

"Redskap är bäst nya men vänskap bäst då den är gammal"
Skicka en kommentar