måndag 31 maj 2010

Ingen grannyra men storvinster ändå!

Här får lilla "Gull-Vivan" min fiskekamrats mamma stora kramen av prinsessan från Klimpfjäll och en guldcheck på 100.000 riksdaler. Den fina Volvon delades också ut men jag missade vem som fick den. Det var mycket folk samlade utanför Kulturhuset Blå Ställer klockan halv två idag...
Elitloppet fick en mycket värdig vinnare. Iceland med Johnny Takter i kärran blåste skiten av övriga fältet och dels gick mitt vinnartips hem och likaså min föraning om att den amerikanska superhästen Lucky Jim inte skulle vinna. Han kom inte ens till final, blev näst sist i sitt fösök, han och kusken fastnade i det tekniknät som de svenska kuskarna är bäst i världen på att lägga ut. Här kommer kapitel 3, sov så gott och så hörs vi i morgon.

Bulan och bibeln
Trots avsaknad av hår mitt uppe på skulten så hade kyrkoherde Hans-Georg Wikander klarat av slaget från ljusstaken ganska bra. Han tuppade visserligen av och det hade blött rejält. Han skulle be Alvar torka upp det under morgondagen. Lite yrsel kände han då han gick fram till badrumsskåpet för att ta en huvudvärkstablett. -Vem var det som hade slagit honom med ljusstaken, det kunde inte ha varit en vuxen människa för då hade nog skallen spruckit, tänkte han och svalde tabletten. Ett stort glas vatten och så sjönk han ner i ena soffhörnet. Tankarna flög iväg till Beda Hanssons mjuka oskuldsfulla sköte och han förbannade sig själv över sin oförsiktighet. Men när åtrån stiger en man åt huvudet då faller även den mest trogne tjänaren i Guds lag, offer för lustans begär. Kyrkoherden somnade sittandes kvar i sin soffhörna. Utanför skällde en hund och ett blått blinkande sken spred sig på vägen utanför prästgården.

-Vad ända in i helvete, avbryt förstärkningen! Vi kommer att bli utskrattade av hela förbannade kåren. Möller slog ut med armarna. Här sitter liket och sover i en soffa med en stor bula i skallen, vad ända in i helvete är det vi sysslar med? -Mord! Vi gapar över mord för att en pubertetstinn pojkdjävel i svartsjuka slagit ner en kyrkoherde med en ljusstake.
-Stoppa sökandet efter jäntungen också och se för djävulen till att inte någon från Vikås Nyheter får nys om detta, då blir vi upphängda i taskerna hela gänget. Möller slog igen dörren och gick fram till kyrkoherde Wikander. -Förlåt mitt språkbruk, men detta har upprört oss gemene man sa han och tittade Wikander rakt in i ögonen. Kyrkoherden vände bort blicken och såg ner på sina blodiga händer. Han hade glömt bort att tvätta av sig när han kom hem.
-Det är ingen fara med mig sa Wikander och kände plötsligt en våldsam smärta uppe i huvudet. -Ni har haft en väldig tur, detta hade faktiskt kunnat sluta verkligt illa, sa Möller och fortsatte att se rakt in i ögonen på kyrkoherden.
-Han fattar nog vad jag sysslade med, tänkte Wikander och kände skammen komma smygandes upp efter ryggraden på honom. Han kände hur händerna började darra och plötsligt frös han som om han suttit ute mitt i smällkalla vintern. -Jag mår nog inte riktigt bra, sa han och lutade sig tillbaka.
-Det tror tusan det, sa Möller. -Ni åker med oss ner till Vikås och besöker sjukstugan så de får titta till er ett par dagar. -Men…jag måste prata med Alvar han…Möller avbröt honom genom att snabbt resa på sig och beordra Fors att köra fram bilen till trappan. -Kom nu kyrkoherden, nu åker vi ner och kollar upp hälsoläget. I morgon kommer jag förbi sjukhuset så vi ha ett längre samtal. Oroa er inte. Han tog några snabba steg och försvann ut i den stora hallen. Wikander följde efter som en liten knähund. Hängde på sig sin svarta rock och kröp in i baksätet på Möllers stora svarta tjänstebil.
Han somnade nästan direkt, då bilen svängde ut från prästgården.

Jamal Ben Ali drev byns enda matställe, korvkiosken nere vid busstationen. Han var liten och rund, haltade lite efter en skottskada som han fick när han lämnade Irak. Efter ett par rundor på olika flyktingförläggningar såg han chansen att bli egen företagare när han kom till Skavträsk. Den tidigare ägaren av korvkiosken var gammal, kiosken i stort sett fallfärdig och varje gång millimeter från att bli igenbommad av hälsovårdsinspektionen. Nu var det så att en av männen på kommunen hade haft ett gott öga till korvgubbens dotter, den vackra Rose-Marie Blom, bibliotekarie på kommunbiblioteket inne i Vikås. Därför sågs det glest mellan fingrarna då alla fel skulle påpekas.
Jamal Ben Ali var djup förälskad i Vivan Tagel. Han var den enda kund i byn, som beställde rakning en gång i veckan och klippning var fjortonde dag. Fina pengar för Vivan som inte hade kö utanför sin salong. Hans känslor besvarades dock utan större glöd från Vivans sida. Visst, hon lät sina välpumpade bröst nudda arabens axlar och hon såg i spegeln hur han reagerade. Hon var välutrustad, byns svar på Dolly Parton, och Vivan var inte sen att utnyttja detta. Hennes vackra inredning både i salongen och i hemmet hade delvis bekostats av storbonden, kyrkofullmäktiges ordförande Gustavsson, som hon nu började bli väldigt uttråkad av. Han kom en gång i veckan och hur han kunde förklara detta för sin feta kärring där hemma det var oklart. Likt en minde säl klättrade han på henne, körde några snabba "ut och in" släppte en riktig brakis och föll sedan tungt ner över henne så hon nästan tappade andan. Hans huvud flämtade högt där det låg inbäddat mellan Vivans jättebröst. En gång i veckan fick hon fungera som spermakopp åt Gustavsson. Det enda som var bra med besöket var att det aldrig saknades pengar i hennes portmonä.
Den sista tiden hade hon allt mer börja fundera om det inte var dags att utöka sin privata verksamhet och låta den halte lille Jamal Ben Ali får suga sig fast vid hennes bröstvårtor någon kväll i veckan. Han hade pengar, hur han fått tag i dem visste hon inte och faktiskt så struntade hon i hur. Det var dags för henne att få ta del av förmögenheten.

När Jamal Ben Ali klev in i Vivans salong den här eftermiddagen så var det stora samtalsämnet, Mordet som inte var något mord.. -Hej Jamal, sa Vivan och tog ett djupt andetag så att de två melonerna nästan hoppade ut i det fria. -Är det både rakning och klippning som gäller idag, sa hon glatt? Jamal slog sig ner, fick ett lila skynke över sina axlar och han såg med intresserad blick i spegeln hur Vivan böjde sig ner i skåpet för att ta fram raklöddret. Den här gången visade Vivan upp hela sitt akterkapell, och de minimala stringtrosorna släppte säkert ut en bit av buskaget därunder. Det högg till i Jamals heliga regioner och han kände hur en svettdroppe sakta rann ner för hans panna och in i ögat. Det salta svettet fick hans öga att börja rinna och det sved som bara den. -Gråter du Jamal, sa Vivan och ställde sig ovanligt nära Jamals ena knä. Hon lät sin mus stryka utefter hans knä och nu var undergången för den lilla korvhandlaren nära.
-Ne.. ne fick lite smots i egat, sa han och han kände hur rösten var på väg att svika honom.
Vivan tvålade in honom och hon var väldigt mjuk och len på handen och hon tog väldigt god tid på sig. Hon gick över på framsidan och bad honom luta huvudet bakåt. Satte sig sedan längst ut på hans ena knä och samtidigt som hon tvålade så gned hon sitt underliv mot Jamals knä. Hennes överfyllda behag hamnade nästan i näsan på honom och hon kände hans andedräkt mellan brösten. -Jävla kåtgubbe, tänkte hon och förstod att här var flaggan på väg att hissas i byxorna på gubben. Hans solbrända ansikte ändrade färg och bleknade samtidigt som hans andhämtning ökade markant.
Vivan kände själv ett litet sting i skrevet och plötsligt insåg hon att korvhandlare Jamal Ben Ali hade fastnat i saxen och nu skulle den lilla araben få skjuta både pungen och plånboken tom...

Jaha, så var det med detta. Klarar ni av det här eller skall jag radera fortsättningen?
För lite mord? Jasså ja allt roligt skall ju inte komma på en gång, lite förspel skadar aldrig. Försök nu lära er vad alla personer heter och gör, det är banne mig inte det lättaste kan jag lova. Höres
pappa B
Skicka en kommentar