Kalla vindar fortsätter svepa in över Torrevieja med omnejd!

Här ni framtidens svensk! Han och hon tittar förskrämda ut ur sina små hål och frågar om lov att gå ut och handla lite Halalkött, eller kanske en kyckling, eller varför inte en kamelbiff? Svenska flaggorna har man eldat upp och kyrkorna har blivit illegala spelhallar, dock ej anpassade för oss svennar, ack nej vi får inte komma in.

Sitter här nere i Spanien och läser varje dag om eländets elände i vinterlandet, Mord, tjyverier, våldtäkter, brända bilar och överfall både på kvinnor och män unga som gamla. Vart är Sverige på väg och varför blundar alla för det som händer? Det blir ju bara värre och värre. De politiska partierna saknar ryggrad och försöker slicka varandra i ashålet. Fagra löften är tomma ord och polisen har inget att säga till om.
Ge svensk polis elpistoler och låt dem använda dem, Ge dem rejäla slangbällor och ståldankar så de kan skjuta tillbaka när idioter och ligister hindrar och hotar dem i sitt arbete. Man kan inte ullidulla längre det har man gjort på tok för länge,

Här i Spanien patrullerar Gardia Civil två och två och fan tar de som ställer till det. Inget fjantande här inte och även föräldrarna tar ungen i hampan om han eller hon försöker djävlas.

"Förbjuden väg är oftast hårt sliten"

Skjut fanskapet...

Ja så skall man ju absolut inte säga men ibland så känner jag det så. Tänker på den 23-åring som nu sitter häktad för mordet på Elin i Länsmansgården. Nu ömkar socialtjänsten för grabben, han bör få stanna kvar i landet efter avtjänat fängelsestraff. Han har ju varit en bra pappa när hans fru arbetade. Hade det inte varit bättre att han hade jobbat och mamman fått vara hemma med barnen? Nä, döms han idag för de anklagelser som föreligger kan han få 19 års fängelse. I sitt yttrande skriver socialtjänsten att den åtalade 23-åringen varit en närvarande och aktiv förälder som tagit ett stort ansvar när mamman arbetat. "Om barnen inte får möjlighet att ha kontakt med sina föräldrar är risken stor att bilden av föräldern kommer att präglas av brottet denne begått? Det tror fan det. Deras pappa har ju våldtagit och misshandlat en ung kvinna till döds, det går väl inte att sudda bort, någonsin. Skall barnen hållas borta från sanningen? Skall de tro att deras pappa har rest på semester och kommer hem om 19 år? Skall de har fredagsmys med pappan i fängelset? Nä.... kärringar och gubbar på socialtjänsten ni är oftast ute och cyklar och djävligt långt ifrån cykelbanan dessutom. Hur går det för Elins familj? Hennes syster, pappa och mamma, hur har dom det idag? Döm den här djupingen och sänd honom så långt ifrån Sveriges gräns, som det bara är möjligt och se till att han aldrig sätter sin fot här igen. Passar detta inte den arbetande mamman och barnen så skicka iväg dem med, punkt och slut. Detta mjäkande med alla brottslingar är så lågt så att inte ens Glokalnet har en chans att haka på.
Och du Solveig Svensson, du som företräder socialtjänsten, vad gör du för alla små svenska och utländska barn som inte har någon kontakt med sina föräldrar. Dessa föräldrar kanske inte ens har snott en cykel, men missar kontakten med sina barn ändå. Sitter du bara med snoken i röven på invandrande banditer hela dagarna och försöker spela moder Theresa. Skärp till dig kärring!
pappa B

Ingen grannyra men storvinster ändå!

Här får lilla "Gull-Vivan" min fiskekamrats mamma stora kramen av prinsessan från Klimpfjäll och en guldcheck på 100.000 riksdaler. Den fina Volvon delades också ut men jag missade vem som fick den. Det var mycket folk samlade utanför Kulturhuset Blå Ställer klockan halv två idag...
Elitloppet fick en mycket värdig vinnare. Iceland med Johnny Takter i kärran blåste skiten av övriga fältet och dels gick mitt vinnartips hem och likaså min föraning om att den amerikanska superhästen Lucky Jim inte skulle vinna. Han kom inte ens till final, blev näst sist i sitt fösök, han och kusken fastnade i det tekniknät som de svenska kuskarna är bäst i världen på att lägga ut. Här kommer kapitel 3, sov så gott och så hörs vi i morgon.

Bulan och bibeln
Trots avsaknad av hår mitt uppe på skulten så hade kyrkoherde Hans-Georg Wikander klarat av slaget från ljusstaken ganska bra. Han tuppade visserligen av och det hade blött rejält. Han skulle be Alvar torka upp det under morgondagen. Lite yrsel kände han då han gick fram till badrumsskåpet för att ta en huvudvärkstablett. -Vem var det som hade slagit honom med ljusstaken, det kunde inte ha varit en vuxen människa för då hade nog skallen spruckit, tänkte han och svalde tabletten. Ett stort glas vatten och så sjönk han ner i ena soffhörnet. Tankarna flög iväg till Beda Hanssons mjuka oskuldsfulla sköte och han förbannade sig själv över sin oförsiktighet. Men när åtrån stiger en man åt huvudet då faller även den mest trogne tjänaren i Guds lag, offer för lustans begär. Kyrkoherden somnade sittandes kvar i sin soffhörna. Utanför skällde en hund och ett blått blinkande sken spred sig på vägen utanför prästgården.

-Vad ända in i helvete, avbryt förstärkningen! Vi kommer att bli utskrattade av hela förbannade kåren. Möller slog ut med armarna. Här sitter liket och sover i en soffa med en stor bula i skallen, vad ända in i helvete är det vi sysslar med? -Mord! Vi gapar över mord för att en pubertetstinn pojkdjävel i svartsjuka slagit ner en kyrkoherde med en ljusstake.
-Stoppa sökandet efter jäntungen också och se för djävulen till att inte någon från Vikås Nyheter får nys om detta, då blir vi upphängda i taskerna hela gänget. Möller slog igen dörren och gick fram till kyrkoherde Wikander. -Förlåt mitt språkbruk, men detta har upprört oss gemene man sa han och tittade Wikander rakt in i ögonen. Kyrkoherden vände bort blicken och såg ner på sina blodiga händer. Han hade glömt bort att tvätta av sig när han kom hem.
-Det är ingen fara med mig sa Wikander och kände plötsligt en våldsam smärta uppe i huvudet. -Ni har haft en väldig tur, detta hade faktiskt kunnat sluta verkligt illa, sa Möller och fortsatte att se rakt in i ögonen på kyrkoherden.
-Han fattar nog vad jag sysslade med, tänkte Wikander och kände skammen komma smygandes upp efter ryggraden på honom. Han kände hur händerna började darra och plötsligt frös han som om han suttit ute mitt i smällkalla vintern. -Jag mår nog inte riktigt bra, sa han och lutade sig tillbaka.
-Det tror tusan det, sa Möller. -Ni åker med oss ner till Vikås och besöker sjukstugan så de får titta till er ett par dagar. -Men…jag måste prata med Alvar han…Möller avbröt honom genom att snabbt resa på sig och beordra Fors att köra fram bilen till trappan. -Kom nu kyrkoherden, nu åker vi ner och kollar upp hälsoläget. I morgon kommer jag förbi sjukhuset så vi ha ett längre samtal. Oroa er inte. Han tog några snabba steg och försvann ut i den stora hallen. Wikander följde efter som en liten knähund. Hängde på sig sin svarta rock och kröp in i baksätet på Möllers stora svarta tjänstebil.
Han somnade nästan direkt, då bilen svängde ut från prästgården.

Jamal Ben Ali drev byns enda matställe, korvkiosken nere vid busstationen. Han var liten och rund, haltade lite efter en skottskada som han fick när han lämnade Irak. Efter ett par rundor på olika flyktingförläggningar såg han chansen att bli egen företagare när han kom till Skavträsk. Den tidigare ägaren av korvkiosken var gammal, kiosken i stort sett fallfärdig och varje gång millimeter från att bli igenbommad av hälsovårdsinspektionen. Nu var det så att en av männen på kommunen hade haft ett gott öga till korvgubbens dotter, den vackra Rose-Marie Blom, bibliotekarie på kommunbiblioteket inne i Vikås. Därför sågs det glest mellan fingrarna då alla fel skulle påpekas.
Jamal Ben Ali var djup förälskad i Vivan Tagel. Han var den enda kund i byn, som beställde rakning en gång i veckan och klippning var fjortonde dag. Fina pengar för Vivan som inte hade kö utanför sin salong. Hans känslor besvarades dock utan större glöd från Vivans sida. Visst, hon lät sina välpumpade bröst nudda arabens axlar och hon såg i spegeln hur han reagerade. Hon var välutrustad, byns svar på Dolly Parton, och Vivan var inte sen att utnyttja detta. Hennes vackra inredning både i salongen och i hemmet hade delvis bekostats av storbonden, kyrkofullmäktiges ordförande Gustavsson, som hon nu började bli väldigt uttråkad av. Han kom en gång i veckan och hur han kunde förklara detta för sin feta kärring där hemma det var oklart. Likt en minde säl klättrade han på henne, körde några snabba "ut och in" släppte en riktig brakis och föll sedan tungt ner över henne så hon nästan tappade andan. Hans huvud flämtade högt där det låg inbäddat mellan Vivans jättebröst. En gång i veckan fick hon fungera som spermakopp åt Gustavsson. Det enda som var bra med besöket var att det aldrig saknades pengar i hennes portmonä.
Den sista tiden hade hon allt mer börja fundera om det inte var dags att utöka sin privata verksamhet och låta den halte lille Jamal Ben Ali får suga sig fast vid hennes bröstvårtor någon kväll i veckan. Han hade pengar, hur han fått tag i dem visste hon inte och faktiskt så struntade hon i hur. Det var dags för henne att få ta del av förmögenheten.

När Jamal Ben Ali klev in i Vivans salong den här eftermiddagen så var det stora samtalsämnet, Mordet som inte var något mord.. -Hej Jamal, sa Vivan och tog ett djupt andetag så att de två melonerna nästan hoppade ut i det fria. -Är det både rakning och klippning som gäller idag, sa hon glatt? Jamal slog sig ner, fick ett lila skynke över sina axlar och han såg med intresserad blick i spegeln hur Vivan böjde sig ner i skåpet för att ta fram raklöddret. Den här gången visade Vivan upp hela sitt akterkapell, och de minimala stringtrosorna släppte säkert ut en bit av buskaget därunder. Det högg till i Jamals heliga regioner och han kände hur en svettdroppe sakta rann ner för hans panna och in i ögat. Det salta svettet fick hans öga att börja rinna och det sved som bara den. -Gråter du Jamal, sa Vivan och ställde sig ovanligt nära Jamals ena knä. Hon lät sin mus stryka utefter hans knä och nu var undergången för den lilla korvhandlaren nära.
-Ne.. ne fick lite smots i egat, sa han och han kände hur rösten var på väg att svika honom.
Vivan tvålade in honom och hon var väldigt mjuk och len på handen och hon tog väldigt god tid på sig. Hon gick över på framsidan och bad honom luta huvudet bakåt. Satte sig sedan längst ut på hans ena knä och samtidigt som hon tvålade så gned hon sitt underliv mot Jamals knä. Hennes överfyllda behag hamnade nästan i näsan på honom och hon kände hans andedräkt mellan brösten. -Jävla kåtgubbe, tänkte hon och förstod att här var flaggan på väg att hissas i byxorna på gubben. Hans solbrända ansikte ändrade färg och bleknade samtidigt som hans andhämtning ökade markant.
Vivan kände själv ett litet sting i skrevet och plötsligt insåg hon att korvhandlare Jamal Ben Ali hade fastnat i saxen och nu skulle den lilla araben få skjuta både pungen och plånboken tom...

Jaha, så var det med detta. Klarar ni av det här eller skall jag radera fortsättningen?
För lite mord? Jasså ja allt roligt skall ju inte komma på en gång, lite förspel skadar aldrig. Försök nu lära er vad alla personer heter och gör, det är banne mig inte det lättaste kan jag lova. Höres
pappa B

Livet i Skavträsk fortsätter

Nu blir det familjestund i stillsamhet för pappa B så jag lägger in en snutt Skavträsk så ni har en stunds pyssel här på bloggen. Tack skall ni ha för att ni inte trakaserat oss ännu.

Ängeln på molnet
Hans-Georg Wikander stängde av sin dator och vek ihop sina svarta byxor som han hängde över galgen på sin betjänt i omålad björk. Det gjorde han med skjortan också och knölade ihop sina kletiga kalsonger efter betraktandet av ett gäng 13-åriga Thailändska flickor som visat upp sina hårlösa behag framför ögonen på kyrkoherden. Inte en kväll utan läckra småttingar på Internet. Han släckte den lilla lampan på nattduksbordet och kröp ner under täcket.
-Förbannade skvallerkärringar, tänkte han tyst för sig själv, Fransénskan och den lönnfeta fru Gustafsson som lät sina tungor fladdra som vimplarna runt byns fotbollsplan. Han slöt sina ögon och såg den lilla Beda Hansson framför sina ögon. . -Lilla, lilla Beda, tänk om du vore min, sa han tyst för sig själv innan John Blund hämtade hem honom efter en normal dag i vår herres tjänst. Att kyrkoherdens John Blund, var försedd med både horn och svans det är en annan sak. Gatlyktan utanför infarten till den stora prästgården smög i alla fall in en liten strimma ljus som lade sig på den broderade tavlan i silkestråd, föreställande en tunn liten änglaflicka som satt på ett moln. Hennes ansikte log och det var förvånansvärt likt den unga Beda Hansson.

Kommissarie Fritz ”pipan” Möller satt och lutade sitt huvud i händerna samtidigt som hans hjärna brottades med ett av lokaltidningens sudoku korsord. Pipan, som alltid hängde i Möllers mungipa var död. Det var sällan han hade fyr i den, mest hängde den bara där, som för syns skull. Assistenten Viktor Jonasson och två andra kollegor, Sven Fors och Hjallis Smedberg kallade sin kommissarie för ”pippan” när han inte hörde på. Anledningen till detta var att de hade kommit på kommissarien nere i förrådet då han frustande som en noshörning satte på städerskan som låg framstupa över en bänk med uttjänade skyddsvästar. Varken städerskan, Vera Littorin eller kommissarien visste om att de hade publik under akten, utan de gungade på som en trålare i hård storm. De tre poliserna hade smugit därifrån med ett minne som de bevarat i all hemlighet sedan dess.
Idag var det stillsamt i den lilla staden Vikås. En anmälning om en stulen EU-moppe det var allt. Hela polishuset låg som i dvala då telefonen med en illavarslande signal bröt tystnaden och alla fyra ryckte till.
-Satans, djävla telefon, sa kommissarien och borstade ner blyertsstiften från den avbryta pennan på golvet. Han lyfte telefonluren; -Hallå, kommissarie Möller, vem talar jag med?.
I luren hördes bara ett snyftande, sedan sa en lågmäld kvinnoröst -Han har inte kommit hem från sin konfirmationsfest. Han har varit borta hela natten.
-Vem fan är det som varit borta hela natten, och vilken konfirmationsfest är det frågan om, vem är ni förresten?. Kommissariens tonfall var kort och hårt, mest beroende på den avbrutna blyertspennan.
-Mitt namn är Svea Fransén och jag ringer från Skavträsk, sa kvinnan i telefonen. -Min son Alf är försvunnen.
-Försvunnen, sa kommissarien och ändrade tonfallet. Han fortsatte med sin sträva röst när han väl vaknat till liv mitt inne i sudoku-problemet av den ilskna telefonsignalen och blev nu betydligt behagligare.
-Ja, Alf vår son har konfirmerats idag och det skulle vara en fest efteråt. En fest hos specerihandlaren Fransén. Ja deras dotter och våran Alf gick i samma klass. Damen i luren snyftade märkbart och kommissarien insåg ganska snabbt att han borde nog låta Jonasson och Fors åka de nio kilometrarna ner till Skavträsk och tala med den upprörda kvinnan. -Kan jag få er adress så skall vi sända ner två poliser som kan hjälpa er med detta, sa Frits Möller och pipan i hans mun hoppade upp i mungipan, precis lika raskt som pitten på en brudgum. Han fick adressen, Vinylgatan 67, en gul tegelvilla med garage intill vägen. -Två mycket duktiga polismän kommer ner till er om bara ett par minuter, sa han och lade på luren.

Carl Gustafsson rättade till gylfen på gabardinbyxorna sedan han pissat klart. Det var inte mycket folk ute den här tiden på dygnet i lilla Skavträsk. Hans sena besök hos byns hårfrisörska, Vivan Tagel hade resulterat i en snabbis inne på TV-soffan. Hon var inte upplagd, hade hon sagt. Hennes mor skulle komma på besök nästa dag och hon var inte mogen för några mer avancerade sexlekar den här gången. Carl hade surnat till och tyckte att han blev illa behandlad. Gå hem till din feta kärring och lek med henne då, hade Vivan svarat och puttat av honom så han damp i golvet. Hon skrattade högt när hon tittade på honom där han satt med pitten i vädret och byxorna nerdragna till knäna.
-Den svajar betänkligt, är det korsdraget från balkongdörren som får den att gunga? Hon skrattade hysteriskt ända tills han fick krångla sig upp, fick upp byxorna, slet till sig sin kavaj och stegade ut i den mörka söndagsnatten.
Nere vid ingången till kyrkan ökade trycket i byxorna och han smög in bland buskarna bakom likboden för att lätta på det. Nu var han klar och styrde stegen mot sin bil, en ljusgrön, nästan spylik liten Fiat Uno. Bilen var egentligen hans frus, men han brukade låna den ibland då han skulle ner till Vivan Tagel för att få sig ett veckoskjut. Det var då han såg armen som stack upp ur diket. En tunn arm med en vit skjorta där handen krampaktigt höll om en silverljusstake. Ljusstaken var blodig och i diket låg Alf och grät. Lite längre bort cyklade en man iväg iklädd svart rock. Mannen hade just varit på pokerspel hos byns buse, Benny Andersson. En ganska oförarglig person egentligen men det var många som retade sig på honom. -Han drar dräggen till sig, sa alltid Svea Fransén.
Den cyklande mannen stoppades av de båda poliserna som ville veta om han hade sett den unga pojken i diket, men full som han var hade han varken sett eller hört något.
En ambulans tillkallades till platsen och den gråtande Alf omhändertogs av sjukvårdspersonal. -Jag har dödat kyrkoherden, kved Alf. -Vad sa du?, undrade polisassistent Viktor Jonasson. -Han har tagit min Beda. Jag såg hur han smekte henne under klänningen i kapellet, fortsatte Alf mellan gråtattackerna. -Jag blev så förbannad att jag tog närmaste ljusstake och drämde till prästaskrället. Den Jäveln!, skrek Alf.

Beda Hansson hade i samma stund försvunnit springandes från kyrkan in i skogen. Hon skämdes över att hon egentligen gillade det kyrkoherden hade gjort med henne. Första gångerna hade det visserligen gjort lite ont, men efter ett tag tyckte hon om hans varma händer som smekte hennes inre lårsida upp mot den heliga grottan. Båda var så upptagna av sin kärlekslek att de hade inte märkt Alf som kom insmygandes. Inte förrän kyrkoherden låg livlös på golvet och båda ungdomarna drabbades av panik och flydde från platsen. Först Beda och sedan Alf efter. Alf förstod inte att Beda inte ville bli befriad. Hon trivdes där hon var, mitt uppe i en orgasm. Nu låg hennes förförare livlös i kapellet och Beda var förtvivlad. Hon ville bara bort från jordens yta. Ingen visste var hon var.
Poliserna tittade villrådigt på varandra. Ska de springa efter Beda eller köra till kapellet där den livlösa kyrkoherden låg. Kommissarie Fritz Möller hade nu kommit till platsen och polisman Sven Fors informerade kort om läget. Kommissarie Möller sög på sin pipa och beordrade sedan assistent Viktor Jonasson och Sven Fors att tillkalla förstärkning i sökandet efter Beda Hansson. -Själv åker jag och Hjallis till kapellet för att undersöka kyrkoherden.
Väl framme, var kapellet tomt och endast en blodfläck på golvet vittnade om att brott hade begåtts. Från en sidodörr kom kyrkovaktmästare Alvar Jordén inklivandes. -Vad har hänt?, Möller svarade -Det har skett ett mord. Men vi vet inte var liket är. Har du sett något?, undrade Möller och vände sig mot Alvar Jordén som med oförstående blick svarade -Näe. -Jag vet ingenting.

Så där ja, nu kan ni gå och lägga er, så hörs vi i morgon igen.
pappa B

En erotisk deckare, kan det va nåt?

Kommer inte ihåg om jag berättat att jag och en tuff och stilig kollega, kvinnlig sådan, givetvis. Vi håller på att skriva en erotisk deckare. Med andra ord mycket sex och ond bråd död. En så kallad kioskdängare. Långt ifrån litteraturens avspärrningar och snirkliga vägar. Här är det sex i alla former och travar av lik, inget ullidull eller finlir i salongerna, utan raka puckar mitt ibland präster, borgare och bönder.. Själva skrivandet går till så att jag skriver ett stycke sedan fyller min vän på och jag fortsätter och så vidare. Faktiskt mycket roligt. Ibland blir det stopp ett tag då min kollega är en mycket aktiv kvinna och ger sig ut på betydligt krångligare uppdrag.
Vi har haft tankar om att lägga ut korta avsnitt här på bloggen, men vet inte om det är en bra idé. Vad säger du?
Får jag en reaktion/kommentar från mer än 41 följare som jag verkar ha så klipper vi till. Då kommer det att mördas och gökas lite då och då här hos pappa B. Nu är bollen er, vill ni hänga med under vårt skrivande så kom med en liten kommentar.
Ni får resten av veckan på er att bestämma er. Känns det ok? Är ni pryd och mörkrädd så kommentera inte.
pappa B

OBS: Den är absolut barnförbjuden!

... nu står det stilla.

Blir tvungen att avslöja en liten hemlis här för er mina läsare. Pappa B håller på att skriva en sexig, mycket rå deckare tillsammans med en journalistkompis i skåne. Nu har hon, det är en hon, fått så mycket att göra att hon inte hinner med att skriva på storyn just nu. Vi får helt enkelt ta julledigt ett par veckor så att stackaren får upp näsan över vattenytan igen.
Boken, om det nu blir någon kommer att vara så full av intriger att pärmarna krullar sig. Sexualiteten glöder och polisen sliter sitt hår för att fånga besten som håller på att utplåna en hel by! Eller kanske är det flera än en? Vem vet? Bara jag och Kim, hon heter så min skrivarvän.
De ni mina små poesiläsare, där får ni något att bita i.
Jag skulle även vilja skriva en mer normal story tillsammans med en annan kvinna i mitt liv. Men hon har lika mycket att göra hon med så här sitter jag fullmatad med idéer och stirrar in i 22" skärmen. Så det kan bli. Skriva själv? Ja kanske det, men det är så roligt att bolla texterna mellan varandra, det blir ett bättre flöde på historien, mustigare och mycket mer nyanserat. Och så otroligt mycket roligare. ...är det här den första kroppen dyker upp? I buskarna vid köpman Franséns älgtorn? Eller kanske är det en blodgrape som förgiftade den vackra turisten som såg för mycket? Intrigerna är många, de misstänkta likaså, men vem är det som sätter skräck i hela den lilla byn och myror i huvudet på polisen. Och vad var det, som en av deltagarna i den stora flugfisketävlingen fick på kroken? Var det verkligen fisk? Om Gud och Kim vill och skorna håller över vintern, då kanske ni kan få chansen att läsa ett exemplar av boken. Vi får väl se om det blir allvar av detta projekt någon gång under nästa höst. Det är den avsatta tiden för produktion.
Dröm mardrömmar nu och inte om mig.
Kram på er alla två och fyrbenta varelser här på jorden.
pappa B