söndag 17 oktober 2010

God morgon Sverige och "The Ghost"

Idag när jag vaknade så verkade knoppen otroligt klar. Knoppen ja, det andra var som vanligt. Jag tog den korta promenadrundan och banne mig om inte spökaskrället plötsligt stod där framför mig och skrattade. Han gav mig faktiskt en ledtråd, om det var på morgonen eller i natt det kollade jag inte. När snacket om FN kom på tapeten och han inte ville berätta om han bodde kvar i byn i så fall om han fanns i Kopprabacken eller Lillselet då hade jag hans namn på tungan. Han har ju bott länge i Porjus och har alltid varit en luring. Han tyckte att jag skulle göra ett upprop till på facebook, så han hade anammat mitt första. Ni förstår alla Porjusbor som är lika nyfikna som jag (journalistsjukdom) att gubben som stod här bakom det gamla trädet såg precis ut som Benny Sundström. Grabben som bodde mitt emot Krobbe uppe i Kopprabacken men nu flyttat från byn. Han har ju även kommenterat på bloggen, vilket han snällt antydde i sitt senaste inlägg, ja att hans namn fanns med...Vi får väl se om det var han som stod där och skrattade när jag hasade förbi och om han nu vågar komma fram i ljuset.
När jag kom hem från promenaden fick jag en present av min lille son. Han hade inhandlat en gammal Erik Frostare på det riktiga ÖB, slagit bort det röda träskaften och hylsorna. Inhandlat en eklist och sågat till den i två bitar som han fasat ut och limmat ihop med epoxy. Raspat och putsat med sandpapper och oljat in. Den låg på min plats vid tekoppen som jag hade ställt fram för att ta mig en slurk efter motionswalken.-Varsågod pappa, sa han, jag hoppas att du kommer att använda den. Jag skall köpa läder och göra en slida till den när jag får nästa månadspeng.
Då blir man gråtfärdig faktiskt, och känslan att han har detta med skog och mark som sin största passion, en 13-årig kille mitt inne i storstadsdjungeln, som tar avstånd från kamrater som sparkar sönder glasrutorna i busskurar, sprayar Tags på husfasader och rycker handväskor av stappliga kärringar i centrum. Bara det är värt allt guld i Småland. Han fick som det sig bör när man får en kniv, snabbt en silverpeng som bevis på min uppskattning.
pappa B

"Ingen är profet i sitt färdenesland"
Skicka en kommentar