Det kallas för kroppskulptering, när man inser att man fått fettvalkar och gäddhäng, övervikt och dålig kondis på hjärnan. I avsaknad av vedhuggning, tjäderjakt, skoterkörning och annat nöje och arbete som håller kroppens form i fint trim så får man ägna sig åt maskinell utövning under proffisionell övervakan.
Här i Angered har vi nyss fått ett Sportlife i den gamla gymlokalen. En ny och fräsch anläggning med idel glada människor i reception och nere på golvet. Här tränar vanliga människor i vanliga träningskläder och inte en enda muskel-Nisse typ mänsklig pitbull syns i lokalen. I dag drog jag igång hösten och vinterns träning med 92 kilo på vågens display, häng buk, muskellös och lagom krokig i ryggen drog jag mitt gymkort i kortläsaren, bad till Gud och gjorde korstecken för säkerhets skull när jag tog rulltrappan ner till framtiden.
Där träffade jag vår gamle granne, Randi en pigg dam, fyllda 75 med glimten i ögat och alltid ett leende på läppen. Naturligtvis är hon fra Norge annars hade hon inte varit sån här. 75-åriga svenska käringar bara gnäller över artros, dåliga lungor (även om de yttre allt mer börja fyllas med silikon) och sviktande ämnesomsättning. Inte Randi, hon brassar på. En riktig krutkäring som jag blev glad att träffa. Bad en grabb på gymmet att ta en bild med min iPhone, ni ser den här ovan.
Gjorde tappra insatser på löpbandet (2 kilometer i motlut och ganska högt tempo) magtrimmaren (fy fan vad slitigt) några arm- och benmaskiner och sen gick jag hem. Lätt som en fjäder och jag lovade den lilla brajtingen i receptionen att om jag fortfarande kunde gå i morgon så skulle jag återvända. Köpte mig en liten väska med gymmets logo, handduk (den behövs det märkte jag) och en vattenflaska. Nu djävlar skall det kroppsskulpteras under vinterhalvan. Jag är på G!
pappa B
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar