söndag 24 mars 2013

Både Strömstare och Bofink på samma gång...inte illa pinkat!


Jag han få fast den på två exponeringar. Den lille svart/vite rackaren som är snabbare än vinden. Plupp...så är den borta och du kan stå där och glo till fan hämtar hem dig och den kommer aldrig upp igen. Jodå, det har den redan gjort men en bit längre ner sitter den på en sten och kollar på dig...Plupp så försvinner den och du stirrar. Den här lille fiskaren är skygg och på alerten. Jag har lyckats några gånger tidigare med misslyckas ännu mer med att få den på bild. Idag hade jag tur. Gick en bit upp och kollade vid stenkistan där jag sett den flyga in ibland, ingen där. Men..när jag kom ner på bron så såg jag hur han vickade till lite där han satt på sin sten en bit från det porlande vattnet. Lite ovanligt för han brukar sitta väldigt nära vattnet för att med blixtens hastighet dyka ner från sin sten...En märklig liten fågel, vacker med sitt vita bröst, inte så stor mindre och rundare än en stare. Nu är våren här och jag fick min bild på Strömstaren, vad glad jag är....

Men vad händer ute i skogen? Jo plötsligt dök det upp en bofink vid namn Steffe och hans lilla näktergal Bitten. De kom valsande fram på stigen och vi fick en mysig paus (jag smet in hos dem på vägen och åt upp deras polkagrisparfait, jättesmarrigt). Två riktigt fina vänner som vi snart skall ge oss ut på öluffning med när vädret blir behagligare så man kan slå ner röven på en klippa utan att genast få blåskatarr.
Bitte tillhör Zumba-fantomerna och lille Steffe sprattlar med pensionärerna på Stig Center..

Så in i vassen, det kan man säga. Och visst är dessa spröda blomster vackra i sin enkelhet. I synnerhet då man inte behöver trassla in spinnarna och dragen för att inte säga flugorna i deras sega stammar. Men så här vid sjökanten i ensamt majestät mot isen på sjön är de riktigt fina.

Vi har fantastiska promenadvägar runt hela Vättlefjäll här uppe hos oss och man kan gå flera mil rakt ut i naturen och ändå är närmaste grannen Göteborg med Avenyn och hela millivippen. De flesta Göteborgare känner inte till det minsta om Nordost, de vågar inte ens ta spårvagnen hit upp för de tror att de skall bli ihjälslagna direkt. Larvigt som bara den....

Min lilla prinsessa med sin kamera i högsta hugg. Hon är duktig på att fotografera och jag hoppas att hon promenerar vidare i mina fotspår och fortsätter att bygga på sitt fotografiska kunnande. Självklart skall mamma och jag hjälpa henne på vägen. Det är inte enbart med kameran hon är duktig, hon kan efterbehandla sina bilder med i datorn, vilket inte är minst lika viktigt i dagens digitala värld.
De två fötter ni ser på bilden tillhör kvinnan, som alltid föredrar att hålla sig i bakgrunden och det kan inte vara speciellt roligt att följa med oss ut när vi har våra kameror med oss. det blir många stopp och start under en sådan här promenad. 7,3 kilometer gick jag idag, 10.242 steg så jag har gjort mitt pass. Kvinnan och prinsessan avvek för de hade brådis ner till stan. Nu blir det middag, sedan vila och mys. Ha en fin vilodag och glöm inte bort att nästa veckas bästa dag, måndag, börjar i morgon.
pappa B

Skicka en kommentar