Tiden går med en herrans hastighet...

Här var man 20 kilo lättare och med en kalufs som fortfarande hade originalfärg. Kvinnorna runt mig har alltid varit vackra och den vackraste av dem alla har jag kvar här hemma. Den här bilden tog min assistent Merete uppe i Oslo. Nere vid hamnen mitt emot där Akers brygga ligger idag. Jag fotograferade badmode åt Italienska Face By LaFonte och här är en av modellerna, lilla Kari som gillade att gosa lite med fotografen. Som ni ser på bilden så hade jag inte någonting emot det jag heller. Paus i plåtningen, då kunde vi ta en paus ett par minuter och "slapp av litt" som norrmännen säger. Kollektionen som kom direkt från Italien var tre dagar försenad vilket skapade ett mindre kaos i planeringen och det vart superstressat när baddräkterna äntligen kom fram med flyget.

Snabba byten av både plagg och modeller, högt tempo genomgående, vädret skulle passa, folk skulle hållas undan (det samlas gärna massor av nyfikna gubbar när det är vackra flickor i baddräkter som poserar). Då var det skönt att sätta sig en stund och rensa huvudet och vila kroppen en stund. Som fotograf har du mycket att säga till om och mitt ord var lag i vissa fall. Alltid vara på topp och prestera, veta att bilderna sitter. Det kan även få en yngling från Porjus att känna sig sliten ibland. En bra assistent, som håller i det mesta är A och O och jag hade en modell som var helt fantastisk. Förutom att hon hoppade in framför kameran då jag ville, så höll hor superordning på både de manliga och kvinnliga modellerna, kläderna, tids schemat som vi skulle följa och organiserade runt de platser där vi plåtade. Merete var en stjärna på alla sätt och vis. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon har fått ett bra liv. Jag skall lägga in en bild på henne här när jag hittar någon bland alla mina bilder.
Nu skall jag försöka krypa till sängs, även om jag inte är så himla trött. Har fått en invandrare under höger öga, en finne som irriterar väldigt. Men somnar jag så somnar väl finnen med kan jag tänka. Jag kanske har kommit i puberteten, vem vet. För andra gången i så fall.
Godnatt alla mina vänner, både stora och små. I morgon är det en ny dag, lill lördag brukar man säga om onsdagen. Kanske vi syns, kanske inte. Hur som helst vill jag att ni är rädda om er och tränar flitigt så ni blir minst lika ålderstigen och seg som jag. Puss och kram
pappa B

Både Strömstare och Bofink på samma gång...inte illa pinkat!

Jag han få fast den på två exponeringar. Den lille svart/vite rackaren som är snabbare än vinden. Plupp...så är den borta och du kan stå där och glo till fan hämtar hem dig och den kommer aldrig upp igen. Jodå, det har den redan gjort men en bit längre ner sitter den på en sten och kollar på dig...Plupp så försvinner den och du stirrar. Den här lille fiskaren är skygg och på alerten. Jag har lyckats några gånger tidigare med misslyckas ännu mer med att få den på bild. Idag hade jag tur. Gick en bit upp och kollade vid stenkistan där jag sett den flyga in ibland, ingen där. Men..när jag kom ner på bron så såg jag hur han vickade till lite där han satt på sin sten en bit från det porlande vattnet. Lite ovanligt för han brukar sitta väldigt nära vattnet för att med blixtens hastighet dyka ner från sin sten...En märklig liten fågel, vacker med sitt vita bröst, inte så stor mindre och rundare än en stare. Nu är våren här och jag fick min bild på Strömstaren, vad glad jag är....

Men vad händer ute i skogen? Jo plötsligt dök det upp en bofink vid namn Steffe och hans lilla näktergal Bitten. De kom valsande fram på stigen och vi fick en mysig paus (jag smet in hos dem på vägen och åt upp deras polkagrisparfait, jättesmarrigt). Två riktigt fina vänner som vi snart skall ge oss ut på öluffning med när vädret blir behagligare så man kan slå ner röven på en klippa utan att genast få blåskatarr.
Bitte tillhör Zumba-fantomerna och lille Steffe sprattlar med pensionärerna på Stig Center..

Så in i vassen, det kan man säga. Och visst är dessa spröda blomster vackra i sin enkelhet. I synnerhet då man inte behöver trassla in spinnarna och dragen för att inte säga flugorna i deras sega stammar. Men så här vid sjökanten i ensamt majestät mot isen på sjön är de riktigt fina.

Vi har fantastiska promenadvägar runt hela Vättlefjäll här uppe hos oss och man kan gå flera mil rakt ut i naturen och ändå är närmaste grannen Göteborg med Avenyn och hela millivippen. De flesta Göteborgare känner inte till det minsta om Nordost, de vågar inte ens ta spårvagnen hit upp för de tror att de skall bli ihjälslagna direkt. Larvigt som bara den....

Min lilla prinsessa med sin kamera i högsta hugg. Hon är duktig på att fotografera och jag hoppas att hon promenerar vidare i mina fotspår och fortsätter att bygga på sitt fotografiska kunnande. Självklart skall mamma och jag hjälpa henne på vägen. Det är inte enbart med kameran hon är duktig, hon kan efterbehandla sina bilder med i datorn, vilket inte är minst lika viktigt i dagens digitala värld.
De två fötter ni ser på bilden tillhör kvinnan, som alltid föredrar att hålla sig i bakgrunden och det kan inte vara speciellt roligt att följa med oss ut när vi har våra kameror med oss. det blir många stopp och start under en sådan här promenad. 7,3 kilometer gick jag idag, 10.242 steg så jag har gjort mitt pass. Kvinnan och prinsessan avvek för de hade brådis ner till stan. Nu blir det middag, sedan vila och mys. Ha en fin vilodag och glöm inte bort att nästa veckas bästa dag, måndag, börjar i morgon.
pappa B

Phu inte värre än väntat..

Jag han skaka ner en plastmugg kaffe innan grabben som tog hand om bilen ropade på mig. Ljuset pekade mot talltopparna och givetvis åkte jag på detta. Men, men..det är en liten pink i Västerhavet då det gäller besiktningen. Santa Fen håller måttet, inte bara då det gäller att ta sig fram i skog och mark utan även då det gäller konstruktionen. Skall boka tid hos biloptikern för att rätta till ljuset och sedan glider jag vidare med driv på alla fyra hjulen...

Kolla här, det skall böjas i tid..Min lilla loppa när hon bara var en kvarting hög. Engångskamera, hatten på sned och så fotograferar hon sin pappa. Hon är mycket duktig med kameran idag, har både blick och känsla vilket glädjer mig oerhört mycket. Jag hoppas bara att hon kommer att ta tillvara på detta. I dag är det USA och studier inom media som gäller och självklart får vi väl försöka se till att detta blir verklighet då den dagen kommer.
Hon blir inte glad när hon ser att jag lägger ut bilder och text om henne så nu får jag på skallen när hon kommer hem. Men...det är smällar som en pappa får ta, eller hur?

När jag tog den här bilden var vi på semester i Danmark, och det måste nog vara 10 år sedan. Hatt, solklänning och sitt blonda hår intakt. Håll med om att stilen sitter där.

Jag funderade ett tag på om jag skulle hinna med att lägga in ett boxningspass i min agenda. Men efter lite betänketid så insåg jag att min näsa är tillräckligt rödlila som den är så några pass med handskarna på det blir det inte för gubben. Får nöja mig med joggning, gym och bandet här hemma. Skall ju hinna med att äta, ta hand om barnen och sköta om min vackra kvinna lite också. Dessutom behöver jag plussa på några timmar sömn hur nu detta skall lyckas.
Idag säker jag grattis till alla som heter Erika! Den feminina formen av Erik som betyder den ensamme härskaren. Försökte hitta en bh-bild på Erika Johansson, men jag har den på en hårddisk som inte finns här hemma. När jag hittar igen den så lägger jag ut den så ni får se en Erika. Det är inte mindre än 14.300 som heter det i förnamn, inte alls illa.

Har ni reda på att den 24 januari 1970 så lanserade doktor Arthur Moog, som kom från New York en synthesizer. Naturligtvis döptes den till Moog. Ett musikaliskt lyft, inte minst för proggen i både England och USA.
Samma dag fast år 41 mördades den romerske kejsaren Caligula av sina egna livvakter. Det var taskigt gjort tycker jag. Undra vem som mördade Palme? Första gången som Hamlet uppfördes på en svensk scen det var den 24 januari 1787 på Gamla teatern på Sillgatan i Göteborg. Heja Göteborg!

Apropå tunnelbygge så flydde 28 tyskar från öst till väst genom en underjordisk tunnel. Detta gjorde man den 24 januari 1962, samma år som min underbara lilla kvinna hoppade fram på BB i Jönköping.
Nu skall jag förbereda dagens lunch, ladda för SM-stafetten och släta till filten i massagefåtöljen. Ni får ha det så länge och glöm inte att ge mig ett klick här till höger på GYMgrossistens ruta. Tack skall ni ha!
pappa B