söndag 19 oktober 2008

Prima wirre i kvinnans resväska.....

Kan ni tänka er att upp ur kvinnans resväska dök det plötsligt upp 75 cl 10-årig Laphroaig. Tog genast fram tre iskuber, ett smalt glas + wirreglaset från Orrefors.
Lukten påminner om den tjärade forsbåt som jag kajkade fram med när vi rodde fluga i Luspeforsen, och smaken, ja det var som att suga på en burk med den, en gång i världen mycket berömda skidvallan "Lappglid". En gul burk av bly med silverfärgat lock. Burken rev man av allt efter det att vallan försvann...
Jag satt länge med de ynka centilitrarna jag slog upp och åkte baklänges upp till Porjus och min ursinnigt arga mormor Greta Frisk. När den kärringen röt, då stod fantomen stilla.....

Som alla vet så håller jag på att scanna alla mina gamla negativ och diabilder. Detta är ett fantastiskt roligt jobb, tidskrävande men jag upplever höjdpunkt efter höjdpunkt vaje gång jag plockar fram ett negativblad. Jag fick tag i ett blad med negativ från en tidig resa ner till Almúnecar i Spanien. Där kom jag ihåg att vi såg den första EU-moppen. Jag var på alerten, men missade ändå den vackra spanjorskan som kom på moppen. Hon smet in bakom draperiet lika fort som en löning försvinner. Nåväl, moppen kom med och egentligen var ju detta en bild för MC-pressen men det struntar jag i
På samma negativblad fanns det bilder från en golfbana där jag slog bort några paket bollar. Fast det var inte min som hamnade i grenklykan. Alla på den här klubben tyckte att det var så festligt så de har låtit bollen sitta kvar på sin plats. Rätt kul faktiskt. Idag har det varit en konstig söndag och jag ger den här helgen -3 i trivselpoäng. Stressigt, slamrigt, struligt och på tok för lite vila och mys....
Kanske jag dyker upp när det blivit tyst i huset.
Middagen en marinerad oxstek smakade skit, var seg som en badrumsmatta. Färdigköpt sås likaså. Vattninga frysta grönsaker och sönderkokad mandelpotatis gör inte saken bättre. Jag tar mig en Laphroaig till..hutt!
pappa B

Ordningen iordningställd - allt flyter som vanligt!

Familjen samlad igen. Kvinnan kom hem strax efter 20 och vi är alla nöjda och glada. Hon hade haft trevligt, fint hotell och god mat, ganska skapligt väder med tanke på årstiden och hon hade faktiskt fångat några gondoler med sin kamera. "Prinsessan" blev jämmerlig och fick plötsligt både ont i en fot och kraftig feber? -37,1 är visst feber, det säger alla, du fattar ingenting för du har aldrig haft feber, sa hon till mig när jag stilla försökte förklara att vi absolut inte skulle ringa efter ambulansen eller köra upp henne till akuten. -Tag en filt och så lindar du in dig och myser i soffan,sa jag. Du och din filt, svarade hon och slängde igen dörren till sitt rum. Efter 3 minuter hördes disqotoner därifrån och febern hade plötsligt dansats bort. Så det kan bli.

Så här ser vår fantastiska älskling ut!

Har mest suttit vid burken idag. Skrivit och åter skrivit och nu är det nästan klart. Tack för alla vackra ord om vår lilla utflykt, de värmer. Nu kryper jag ner under täcket och så får vi se vad som komma skall under morgondagen. Natti natti!
Pappa B

lördag 18 oktober 2008

Smart liten dam....tack Karolina


God middag!
Nu trodde ni att jag skulle skriva god morgon, men tji fick ni. Har faktiskt inte öppnat "gubbkalsongen" idag. Blir bara förbannad då jag läser om alla knäppgökar. mördare mordbrännare och annat skit. Vi myser efter en fantastiskt go frukost med rostat bröd, mjuka ostskivor (från slaktaren Lidl) och en verkligt god fikonmarmelad. Borde ha lagt ut en bild, men ni blir barta sugna då så jag skiter i det.
Hamnade på en verkligt trevlig blogg för en liten stund sedan. Hos en ung tjej som tog upp en sak som jag själv grubblat på ibland. Hon undrade vad man gör med alla pengar som kommer in på Rosa bandet galorna. Vad händer? Delar man med sig, bland annat till kampen mot prostatacanser? Just det! När kommer det ljusblå bandet för oss gubbar som riskerar att drabbas av detta? Att en ung tjej skall få mig att börja propagera för detta är helt fantastiskt. Jag, om någon borde ju för tusan gjort detta för 25 år sedan. Men nu skall det bli eld i röven på alla hjälporganisationer det kan ni hoppa upp och sätta er på. Fram, för ett LJUSBLÅTT BAND mot prostatacanser! Kan miljoner rulla in för att rädda kvinnorna och deras tuttar så kan kulpåsen hos oss män få lika mycket uppmärksamhet och pengar. Vi strävar ju efter ett jämlikt samhälle (värld). Tack lilla Karolina, du skall få en bamsekram här via bloggen. Och jag vet att alla grabbar/gubbar som läser min blogg skickar en kram också. Jag skall även lägga in länken till din blogg så de kan följa med i dina funderingar.
Alla rikets bloggare! Nu jobbar vi mot ett ljusblått band för rätt skall vara rätt. Friska tuttar och mjuka kulpåsar.
pappa B

Nja...det var segt att komma till sängen

Jag saknar draget i tillvaron just nu. Det har gått lite sirap i maskineriet. Får inte riktig fart på den här kroppen. Skulle nog haft en jet-motor i akterkapellet. Nu har jag slöat framför burken och tittat på tatuerade muskelknuttar som sparkar varandra i skallen till publikens stora jubel. En halvtaskig äldre film och till sist gav jag upp. För sent eller för tidigt för en liten wirre, vill inte ha kaffe. Te på ingefära skulle sitta fint, men jag ids inte sätta på vattenkokaren. Ja, ni hör ju själva hur illa ställt det är med gubben.
pappa B

PS:Jag har placerat min blogg i

Japan
på bloggkartan.se

fredag 17 oktober 2008

Cola och kexchoklad, det är livet....

"Prinsessan" bar ryggsäcken och var lite deppad. Vi hittade inte hennes kamera. Men changtil som hennes storebror, "Skogarnas Konung" är så överlämnade han genast sin och skyllde på att han hade huvudvärk så han skulle bara promenera med.... Solen sken, luften var kall och när vi satte oss på en av bänkarna som finns uppe vid den gamla dansbanan så sa "Prinsessan" -Pappa, det här är fint. Tyst och stilla och skönt för hela människan. Sanna ord av en liten loppa som nyss fyllt 10 år. De har kämpat under snö och is, tagit sig upp som små, små gröna knoppar. De har brett ut sig, fyllt luften med dofter, blivit skydd för skogens fåglar och andra små djur. De har gjort skogens musik. Nu faller de, en del sakta, en del följer med vindarna, långt bort från sina grenar. Som vingar lämnar de sina träd och buskar. Vintern kommer snart....











Vi sitter tysta på vår bänk. Uppe mot den blå himlen passerar en stor flock kajor. När några av dem lyfter från träden, faller fler löv till marken. Röda, gula, orange lägger de sig som en matta över det regnvåta gräset. De täcker över den stig som små sommarfötter trampat på under skolrasten, de gömmer springet för oss, springet skall vila.
En del blir skålar som fylls av dagg och andra små saker. Vinden blåser upp grus som lägger sig på lövets kanter och håller dem kvar på stigen. Vinden, den som gör att de lämnar sina grenar. De som hänger kvar släpper igenom ljuset ibland. Några speglar det och låter det färga av sig. Några faller inte ända ner till marken, de stannar upp och vilar på tunna grenar eller strån. De vill inte vara med och täcka marken och multna bort, de vill fortsätta vara löv, de drömmer om sommaren då de spelade skogens musik när vinden drog sin stråke genom träden. Vi lämnar vår bänk och går hemmåt. Kvinnan har SMS:at att hon missat gondolerna i Venedig men hon har gått runt hela stan. Hon längtar hem. Gulligt va? Äntligen när hon får några dagar utan oss, då längtar hon hem. Pappa B och Skogens barn går hem. Även vår stig blir smalare, speciellt min. Gula, röda, och orange. Vintern kommer......löven kommer att ligga kvar även nästa år och nästa igen, de kommer att bli jord, som små glada barnfötter kommer att springa på när de har rast i skolan. Det kommer att gömmas av andra löv och så går livet vidare...
Ha en skön natt och vakna torrt i morgon.
pappa B

Jag har placerat min blogg i

Taiwan
på bloggkartan.se

Toppluva och isskrapa...

Idag var det banne mig myggfritt när vi vaknade i morse. Fick i samma veva SMS från kvinnan som berättade att hon var på väg till Venedig, 15 + och lite dis. Jag luskade fram toppluvan och letade upp en isskrapa för att ta mig vidare fram i livet. Bildörren satt som bara den, låset kärvade och nu gäller det att inhandla ett rejäl hästtäcke att breda ut över den grönlackade fransmannen. Skall köpa en elektrisk filt så blir eventuella biltjuvar kvar vid bilen,fastbrända i filten.
Detta var utsikten från köksfönstret. Ett frostbelagt hustak. Skillnad var det på utsikten från köksfönstret när jag växte upp i Porjus. Då såg vi Kebnetoppen när det var klart väder. Nåväl. HAr en brådisdag i dag men skall försöka visa er lite mat senare under dagen.
Vi syns igen.
pappa B

Inte undra på att karln var deppad....

Edward Munck, den norske konstnären som bland annat målat "Skriiet" Ansiktet som ser ut som en jordnöt med vidöppen mun och stirrande ögor. Skitful och bedrövlig, tycker jag. Men nu så härpå ålderns höst så minns jag tillbaka ett par år och då kommer jag plötsligt på att jag vet ju vaför den bedrövade konstnären bara målade fasa och elände i huvudsak. Jag har ju besökt hans hem i Åsgårdstrand. Ja, nu är det ju ett museeum givetvis, men inte undra på att han var ilsken, bedrövad och olycklig. Titta bara på hans sovrum!? Ingen kan väl vara lycklig över detta? Nej en "upp och ner" säng skulle gubben haft, då hade det blivit andra motiv på panåerna, det vill jag lova. Kolla bara, vilken d-j säng. Ett riktigt spjäntag mot stålgaveln och hela skiten rasar ihop. Fanns det därtill en yppig storbarmad norska i slafen då var det riktigt fara på färde. Plötsligt börjar jag fatta tycke för jordnötsansiktet. Att ingen på den tiden fattade att detta var ett hjärtskriande rop på hjälp. Karln led ju uppenbarligen. Detta var köket och inte såg det speciellt bra ut här heller. Nu flyger det en tanke genom mitt grånande huvud. Jag undrar hur Da Vinci hade det när han penslade av eller på Mona Lisa? Hon verkar då fantastiskt lycklig där hon hänger på sin spik i Paris. Nu går jag och lägger mig....Ni med!
pappa B

torsdag 16 oktober 2008

83-åring visade snoppen!

Mycket skall man höra innan öronen trillar av. En 83-årig gubbe någonstans i Värmland blottade sig för grannarna. Naturligtvis anmäldes han och väntar nu böter för att han förmodligen gjorde ett sista tappert försök att visa upp sig i naturens fullaste prakt. Eller också var han enbart vimsig och trodde att han var på herrtoaletten...
Fast, det sista som överger oss människor är ju hoppet.
Den här mannen mötte jag varje dag då jag gick från mitt hotell för att ta spårvagnen upp till idrottshallen i Budapest. Ciggen i mungipan, hatten på skulten och magen i vädret. Nu så här i efterhand undrar jag om han också blottat sig för grannen?
Dollarn smyger så sakteliga uppåt....
Ny burk, snabbare, säkrare och med den nya stora skärmen som jag haft i flera månader utan att kunna använda.
I morgon blir det höst i burken. "Prinsessan" och jag går till skogen, med telegluggar och stativ. Har först en tuff dag med tidig lämning. Släng er i bingen!
pappa B

Morrn morrn som norrmannen säger..

Gick och lade mig mätt och belåten, fast sängen var stor när kvinnan inte låg vid min sida. Lika mätt vaknade jag och sängen var fortfarande lika stor. Annars brukar trollen komma smygande då kvinnan eller jag är borta. Men icke sa Nicke.
Lägger in en bild från den vackra staden Trondheim. På den här bilden har jag fått fast två av stadens sevärdheter. Peppes pizza och Nidarosdomen. Jag skall själv gå i kyrkan idag. Till Norska Sjömanskyrkan. Där hoppas jag få en pratstund med Anne och Jenny från Hurtigruten. Hade tänkt göra något bra om dem här i Göteborg.
"Prinsessan" slutar tidigt idag och jag måste försöka vara hemma för i ett svagt ögonblick lovade jag henne att vi skulle gå ut i skogen och fotografera tillsammans. Bölir det inte strilande regn så gör vi det idag. Kommer att lägga upp några av hennes bilder här på bloggen. Bägge trollen har visat sig vara duktiga med kameran så ni får väl avgöra själva om jag har förpassat några av de fotografiska generna till trollen. Vi synes.
pappa B

PS: Är det någon som hört av greven?

onsdag 15 oktober 2008

Mat, kulinariska upplevelser för öga och mage...

För många är mat enda sättet att överleva, en del ser maten som en konst, en visa för både öga och mage. Jag tillhör den senare kategorien. För mig är och har mat alltid varit en konst. Hade jag inte blivit fotograf hade jag nog satsat på kockyrket. Flera av mina bästa vänner är kockar och mycket duktiga i köket. Jag har även goda vänner som inte ser skönheten eller känner den, utan bara slafsar i sig det som läggs på tallriken. Dessa vänner bjuder jag ofta på korv och potatismos. Den rätten gillar de och de fattar dess innehåll utan större förklaringar. Ofta är det män/kvinnor som inte kan steka redan färdigstekta köttbullar, få tepåsen att lämna färg i en kopp varmt vatten, som har dessa för mig oförklarliga egenskaper, att slafsa i sig maten.

Idag har jag varit och gjort ett reportage till en av våra tidningar. Hälsade på hos krögarparet Ulrika och Martin Forsell i deras lilla mysiga restaurang
"Gaffelkonst" på Bögatan 47 i Göteborg. Just det, ett g skall det vara! Ulrika fanns på plats och jag fick en mycket trevlig pratstund med henne och ett smkprov på hennes trolleri i köket. Redan när man sätter sin fot innanför dörren så blir man glad. En fyrkantig lokal som byter skepnad efter varje juluppehåll enligt Ulrika själv. Enkelt, men ändå exklusivt på en och samma gång. Tavlorna, tre stora färgsprakande illusioner matchar den skarpa fondväggen och den vita panelväggen perfekt. Jag får en matsedel i min hand, där några av mina favoriter presenteras, men...jag väljer en rätt från Dagens Lunchmeny, baconlindad majskycklingfilé med gräddkokt höstkål (underbart god) och örtris. I glaset en Linderman Chardonnay BIN 65, frisk och väl balanserad till majskycklingen. Kolsyrat vatten i rejäl "bonnaflaska" bjuds till och så var det kaffe och en mycket underbar liten kaka. Krögarparets lilla Brownie, en skapelse med persikor, russin, hasselnötter och riktig choklad. På toppen ett daimskal. Här var det nära att jag bad om en bit till, men med en förstulen blick på bulan ovanför livremmen och stark karraktär så avstod jag från att fråga. Fast det var nära. och till sist, kreatören själv, Ulrika Forsell. Hon får bli anden i flaskan, konstnären som älskar att skramla med kastrullerna inne i köket. Hålla ett hårt tempo och nu har man beslutat att även ha öppet under kvällarna i den mysiga restaurangen. Rekomenderas på det varmaste. Inte nog med att man serverar god mat. Man har även en bred cateringverksamhet, stora och små middagar, bröllop och mycket annat.
Nästa gång vi syns skall jag dricka goda viner med Martin, en riktig sommelier, inte som den förre jag förväxlade med somalier, på deras andra ställe, Tofta Bränneri. Ni hör ju bara på namnet vad som komma skall. Lyfter på glaset och hatten för de unga krögarparet och säger. Skååål!
pappa B