Bravo Sarah Britz i GP

Krönikören Sarah Britz (läser henne väldigt ofta) har satt tummen i ögat på det mycket obehagliga överfallet av en liten 6-årig kille i Brunnsparken härom dagen. Han blev brutalt överfallen av en Rottweiler men tack och lov blev de fysiska skadorna inte så allvarliga medan det däremot förmodligen, kommer att sitta kvar i den lilla grabbens huvud resten av livet.

Att ha hund det förpliktar.
Att ha hund kräver 100% arrangemang i handhavandet.
Att ha hund borde inte vara möjligt för vissa personer.

Även en liten Italiensk vinthund kan flippa ur. Förvisso inte lika
svår att få stopp på som en 50-kilos Rottis.

Att ha hund kräver ett aktivt liv oavsett den ras man väljer.

Vad gör man nu med de här tre? Hunden, hundägaren och grabben som lånat hunden och var med vid överfallet? Självfallet skall hundägaren vara skadestånds skyldig till den lille pojkens föräldrar. Hunden bör tas omhand och testas av polisens experter. Finner man det minsta tendenser till för hög kamplust i kombination med andra mindre önskvärda beteenden skall hunden avlivas. Vi skall inte ha sådana hundar i landet.
Här är då lagen lika fjantig som vid alla andra brott, bovarna vinner för det mesta och det är offren som förlorar. Det fjantiga svenska rättsväsendet har lika kraftfull ryggrad som en orm, med andra ord ingen alls.
pappa B

Vapeninköp på G

"Skogarnas Konung" är mycket duktig att skjuta prick med vårt luftgevär. Nu skall vi åka ner och köpa oss en luftpistol. Hans intresse för jakt och fiske skall underhållas då jag vet av hävd och egen vana att detta med skog och mark det ger sunda killar och tjejer. Att värna om naturen, att ta vara på vad skog och mark ger är och har alltid varit en av grundstenarna i mitt brokiga liv (och fan skall veta att det påminner om ett engelskt möbeltyg en äkta brokad).
Är på benen igen efter knockouten under julhelgen och idag har vi åkt med "Länsman" och lille August och förnyat vårt hästaspel i den stora hamn och sjöstaden Alingsås. Därefter tog vi årets första P-fika och "Länsman" chockade direkt. Han tog av sig kepsen och lät de stripiga lockarna falla ner över ögonen. Påminde väldigt mycket om en mellanschnauset, peppar & salt till färgen. Vi sade ingenting, vi bara log!
Appropå hundar. Skall nog ta mig ner till Svenska Mässan till helgen och plåta lite fyrbentingar. Har ju en gång i tiden grundat och ägt tidningen HUNDEXTRA som föll i god jord i vissa kretsar och mindre bra jord hos de som var på väg upp inom hunderiet och hatades av de gubbar och kärringar som redan satt där. Försedda med strypkoppel och munkorgar. Var även upphovsman till årsboken HUNDÅRET 80 och DOGRACING en tidning som handlade om hundkapplöpning. Det här hade ni inte en susning om, va?
Alltid retar det någon att se gubben igen, skall bli riktigt roligt. Har i och för sig några 10.000-tals hundar på bild, men det skadar inte med några nya varianter. Om inte annat så har de som håller i kopplen blivit yngre och snyggare kan jag tänka. De som var på alerten när jag var i stöten har väl drabbats av höftledsfel, starr och dåliga magar. Den vackra tjejen och hennes Engelska Setter var en av de bästa och snyggaste handlers på min tid. Ett mycket vackert ekipage, eller hur.? I morgon åker vi skidor igen. Ni hänger väl med?
pappa B

Nu släpper man in de sora elefanterna i manegen...

Carlsson & Persson, inte någon musikalisk duo utan f.d. partiledare för sossarna skall nu in på arenan för att rätta ansiktet på både Mona Muslim och hela partiet som gungar som en djonk på öppet hav just nu. Samtidigt varnar moderaternas flintis för att släppa in SD i regeringen. -Det skulle urholka den svenska ekonomin? Jag tror att den svenska ekonomin skulle tjäna på att man såg över alla de hål där en stor del av våra svenska skattekronor rinner ner i. Det vet både det röda/gröna och det blå blocket mycket väl. Men ingen har så mycket råg i ryggen att de vågar säga det rakt ut. Därför skäller man på SD.

En av mina äldsta bloggvänner, den lille bagaren/fixaren/bloggprinsen (jag är kungen) Chiligrabben har kommit med ett förslag till festivalmat för 2011. Någonting som jag tycker lät väldigt vettigt. På hans fråga om vad jag tyckte om anrättningen så svarade jag så här: -Ja, även som trogen hundägare/vän så är jag benägen med att hålla med om att din festivalmat förmodligen kommer att bli en dundersuccé. Speciellt om den innehåller filé av de kryp du nämnde i din blogg. Ett litet tips är att spetsa anrättningen med en tunn sträng Acadihonug ovanpå polarbrödet. Gärna den som är upphottad med citron. Att denna festivalmat skulle slå väl ut kan man förstå om man bland annat ser till det kinesiska folket. Denna gigantiska massa har ju sedan urminnes tider frossat i hundkött. Pigga och raska, förvisso lite citronfärgade, men vad då? Arbetsamma och starka människor i alla fall. Vov!
..jag tror i alla fall att Chili´s förslag inte skulle vara sämre än dessa toppmatade sardiner från Tunisien, den saken är klar. Nu skall jag försöka göra någon nytta. Ebba har stuckit till skolan för en timme sedan och "Skogarnas Konung" har hostat sig igenom natten så han ligger nedbäddad, alvedonladdad under duntäcket. Själv skall jag försöka ikläda mig dagens outlook, eller heter det outfit? som förmodligen blir likadan som den jag hade igår med undantag för T-shirten som jag spall dressing på i går kväll...

pappa B

Vilda jakthundar i Tabarka...

Just det. En gång i tiden ägde och drev jag en hundtidning som gick ganska hårt åt hundorganisationerna här i landet. Detta gjorde att de flesta hundägare som alltid gnäller och beklagar sig satte frukosten i vrångstrupen och förutom att de inte vågade stötta mig så tystnade gnället ganska omedelbart. Detta var i och för sig bra för det städades upp lite här och var och nu rullar hundlivet både hos de stora elefanterna och den lilla hunduppfödaren ganska bra som det synes. Eller så vågar det inte gnällas något mer. Nåväl, jag började en serie om jakthundar i olika delar av världen och startade i Tunisien.
Fick via Tunisiska Staten reda på en man uppe i norra Tunisien, i Tabarka som hade mycket duktiga hundar och själv var en mycket skicklig jägare. Väl framme i Tabarka masade vi oss dit i jeep, skumpandes fram på ganska taskiga vägar med ett gäng journlister som absolut inte var det minsta intresserade av jakt och hundar och absolut inte fattade varför jag, en glad skit plötsligt skulle ut i den vildaste terrängen för att plåta några jakthundar och intervjuva en tunisisk jägare?

När vi stannade och den första hunden kom rusande med raggen rest och svansen i vädret så blev det knäpp tyst i jeepen. - För helvete man, du skall väl inte gå ut här, skrek en av journalisterna och spände ögonen i mig. Jag klev ut och min tolk även reseledare tvekade innan han slängde ut sin ben utanför jeepdörren. Jag nonchalerade den morrande hunden och såg mig omkring på en plats som mer liknade en soptipp än en plats där människor skulle bo. Då kom det fem hundar till och jag stod plötsligt omringad av sex gulbruna bastarder med svansarna i vädret, visandes hela sitt något nerslitna garnityr och lät som små traktorer. Då backade tolken in i jeepen igen. Fram bakom allt bråte kom då en lång mager man iklädd fotsida nattskjorta och duk på huvudet. Han viftade lite med handen och samtliga hundar utom en släppte mig och började nosa runt jeepen. -Alekom, sa jag och sträckte fram handen. Mannen i nattskjortan svarade och ett brett leende som viasde en guldtand bröt upp i hans bruna och fårade ansikte. Sen skrek han till tolken. Aningen generad klev tolken ut och förkunnade för mig att mannen som givetvis hette Mohammed tyckte att jag var en modig man som gick ut bland hans hundar. De gillade mig, sa han annars hade de bitit mig alla sex, och så skrattade han så att guldtanden gnistrade i soleskenet. Han berättade om sina jakter efter både vildsvin och bergskatter. Om hur många hundar han hade tappat då någon stressad vildsvinsgalt sprättat upp magen på den. Han visste inte hur många bergskatter han hade skjutit inte hur många vildsvin heller men det var många. När frun kom ut bakom skrothögen, drivandes fem stora kor framför sig blev det fart på hundarna. Med ett vrål rusade de på kossorna och bet och högg vilt efter deras ben. Jag slog ut med händerna och frågade varför han inte kallade dem tillbaka då skrattade han och svarade att korna sparkade dem rejält och det var en tuff träning inför jakten på vildsvinen. Förklarade för tolken att detta var bra träning och gjorde hundarna hårdare och tuffare. Hur det gick för korna det sket han i. Hans fru sparkade och slog ännu värre än korna tyckte jag mig se.
Plötsligt vevades en ruta ner och en av mina kollegor stack ut huvudet och frågade om jag inte fått nog så vi kunde åka därifrån, de behövde tappa ur lite öl och vågade inte kliva ur på grund av hundarna.
Jag hade fått mina bilder och de uppgifter jag behövde till mitt reportage. Tackade för mig och fick ett rejält handslag och en klapp på axeln av jägaren och vi drog tillbaka ner till civilisationen i Tabarka. Där hamnade vi nere vid hamnen och kom precis lagom för att vara med på fiskeauktionen. Min gode vän och vapendragare John Christensen, Sveriges gladaste dansk, blev eld och lågor och han sprang runt bland både fisk och fiskare med kameran i högsta hugg.
Jag satte mig utanför, slapp stanken inne i fiskhallen och tog ett glas Tibarin, och ett glas starkt kaffe och njöt av det vackra vädret. Tolken klappade mig på axeln satte sig bredvid mig och sa med värdig stämma. -Jägaren kallade dig för en verklig hundkarl. Hundarna kände det, annars hade de bitit dig direkt. Han betalade min Tibarin och mitt kaffe och gick sedan därifrån.
pappa B