Snart är det dags för Risveden Terrängen...

-Än är det spänst i skånkarna, sa gubben när han sparkade länsman på pungen!

Och nu börjar även den här gubben få ordning på sina skånkar. Känns bättre och bättre sedan jag skippade detta förödande blodtryckspiller. Startar om på gymmet den 1 augusti efter att ha fryst kortet i två månader över sommaren. Nu blir det kombination av kondition och lite styrka så att jag är superladdad den 15 september då jag skall knata iväg på Risveden Terrängen.
Har ju som mål att komma runt under tre timmar, kanske får jag revidera detta, men inte än så länge. Är den sanne optimisten och tror ofta på mig själv och min förmåga. Känner mig ju starkare och starkare för var dag som går så jag håller fast på min målsättning, Risveden runt under tre timmar.

I fjol klarade jag inte av detta då jag för första gången i mitt snart 70-åriga liv fick kramp i tårna, i bägge fötterna. De sista 4 kilometarna trippade jag fram ömsom på hälarna och ömsom på fötternas utsida. Ont som satan och detta vill jag inte drabbas av någon mer gång. Nu stannade klockan på lite över tre timmar. Med fötterna i ordning hade jag klarat mitt mål utan tvekan. Men men, nu blev det som det blev och i år skall jag nog knäcka klockan om det går som jag vill.
Ni som hänger med här på bloggen får hålla tummarna att jag är på ta närs starten går uppe i Sjövik!
pappa B

Orättvis behandling - diskriminering mot samerna.

Detta är ett hårt utsatt djur både i skog och på fjäll.

Storkäftade politiker skriker om diskriminering av våra nya svenskar, och behandlingen av dessa. Ärende på ärende tas upp och läggs fram och medan dessa papper snurrar runt på skrivbord i domstolar och olika rättsinstanser så kör man med öppna ögon hela vår samiska kultur rätt in i väggen. Det är ok att satsa pengar på att lära urbefolkningen i Afrika att spela trumma, men att se till att våra svenska samer får ett skydd mot rovdjuren som hotar hela den svenska renstammen det skiter man i. Vakna upp Sverige för helvete!

Visste du att för en ren som dödats av rovdjur så får renägaren ca 800 kronor i ersättning medan en bonde som blir av med ett får av samma anledning får 2.600 kronor. Bara där visar den svenska regeringen ett öppet förtryck mot rennäringen och våra svenska samer. Fåren, till största delen inhägnade djur i närheten av befolkningen blir prioriterade medans renen fritt strövande i skog och fjäll, oftast långt från befolkningen anses mindre betydelsefull och får en fjärdedel mindre ersättning. samtidigt ökar rovdjursstammen fort över stora delar av Sverige.

Får och ren är värda ungefär lika mycket i ekonomiska termer (samma vikt och samma produktion) men när man kommer till ersättning för rovdjursdödade djur blir skillnaden markant.

Fårägaren får betalt per dödat djur medan det i renskötarens fall betalas ut en summa till samebyn utifrån rovdjursföryngringar är ersättningssystemen helt olika. Med en uträkning baserat på 75000 dödade renar per år och en utbetalning från Sametinget på drygt 60 miljoner kronor blir den faktiska ersättningen per dödad ren cirka 800 kronor.

Detta medan en fårägare får 2600 kronor med avelstillägg per dödat får. Utöver detta utgår det drygt 22 miljoner kronor per år för skyddsåtgärder för tamdjuren vilket är 15 gånger mer än sammanlagda ersättningen som betalas ut för rovdjursdödade tamdjur. källa: Samefolket 5/202013

Myndigheterna har hela tiden påpekat att de siffror som renägarna lagt fram angående dödandet av renkalvar av björn inte stämmer med verkligheten. De har nu fått munnen igenknäppt för tid och evighet. Detta efter att en utredning med björnar, som haft monterade radiosändare på sig har visat att en björn river och dödar betydligt mer renkalvar än vad man tidigare pratat om.

Per-Gustv Huuva, renskötare sedan 50 år tillbaka vill ändå tro att renskötseln skall överleva: -Det kommer ju nya förmågor även om det börjar bli glest med dem. Om man har lite renar klarar man inte rovdjurstrycket och rovdjuren tar ingen hänsyn om man har mycket eller lite renar, de tar vad de får.

Under tiden sitter käringar och gubbar i sina fina kontor i Stockholm och bestämmer. Några aktiva så kallade djurvänner skriker till då och då att rovdjuren skall få lev. Jo men visst, men inte i den utsträckningen att de utrotar en hel stam med renar, samernas svar på böndernas kor och får! Fan vilket liv det skulle bli om en av Skansens järvar skulle smita och hamna bland kungens får på Gärdet. Då blev det eld i röven på rovdjursutredarna skulle jag tro. Järven han dödar inte bara för att få mat för dagen, han dräper allt som finns att dräpa, så enkelt är det.

pappa B

Vilka resurser som går till spillo av spillning?

Visste du att våra 360.000 svenska hästar skiter så mycket att de lämnar 2,7 miljoner ton gödsel per år. Detta skulle förmodligen värma upp hela Norrköping under ett år, men varför inta bygga fler kloster, börja odla gurkor då skulle det flytta hit fler nunnor och grabbarna uppe i Pajala kanske skulle kunna få ihop det. Flera bra utgångspunkter för hästskiten alltså.

Äntligen har några politiker vågat knacka stadsministern på flinten. Det är partibrodern nere i Halland, Jerzy Golowkin och två SD-politiker som ger Reinfeldt på skallen. De tycker att det är skamligt av honom att inte förhandla med SD utan låter andra falanger ta över makten. -I ett annat land skulle en partiledare säkert tvingas avgå, efter ett sådant uttalande.
Heja på bara piska upp träbocken bara!

Sedan har den elefanthona som vår kung fick av den thailändske kungen i present, äntligen efter 20 månader fött en liten elefantgosse. Nu vet man inte vad snabelgrabben skall heta men jag tycker att man skall kalla honom för prins Adolf för det namnet figurera ju lite här och var i det svensk/franska stamträdet.

Nu börjar det vimla av maskerade män som försöker stjäla små barn lite varstans i Sverige. Senast var det en man som försökte stjäla en barnvagn med ett litet barn i från en affär i Hunnebostrand. Varför? Ja det kan man fråga sig. Huvudsaken är nu att försöka få tag i dessa knäppgökar och ge dem ordentligt på skallen.
pappa B

"I min smak är kodynga bäst, sa trädgårdsmästaren"

Idioterna har alltid änglavakt?

Här ligger bilen bra. Under ett par veckors tid är det två bilar, en röd och en silverfärgad som trott att vägen runt Rannebergen varit Monzabanan och därför har de hållit fötterna på gaspedalen i botten. Utan tanke på att det plötsligt skulle kunna komma en liten unge farande ut på vägen. Nåväl vår herre eller vem tusan det nu är brukar straffa syndarna ganska omgående. Så även i detta fallet.
Härom kvällen/natten small det rejält och här är resultatet. Efter barkning av en del träd på en sträcka av minst 30 meter så slutade färden nere i en ravin längre ner in i skogen. Av bilens utseende så bör både förare och eventuella passagerare ha ganska ont i skallen. Nu kan ju detta kvitta för far man fram så här, har den här föraren inte ha haft någonting i skallen som kunde värka. Nu är det bara en tidsfråga innan den röda bilen gör samma flygtur in bland buskarna. Lite heder till Audi som hade så pass bra stål i karossen att taket inte vek sig. Men var har krockkuddarna tagit vägen? Och vad har egentligen hänt med föraren av bilen, var han ensam eller fanns det mer folk ombord?
pappa B

En härlig dag i Anten

Spenderade en lördag upp hos vännerna Lasse och Sinikka i deras stuga i Anten. En väninna till Sinikka hade kommit från Finland och det passade bra med lite fisketur då det är ett av hennes stora intressen.
Full riggning av båt och fiskedon och så ut på Antens vatten. Det var varmt i luften och det kraftiga åskvädret hade inte gjort så stor nytta mer än fyllt på med lite vatten. Dessutom var vattnet i Anten hela 23,5 grader och detta är fantastiskt med tanke på att sjön är riktigt djup på sina ställen. Ett par timmar på sjön, inte ens ett napp. Massor av fisk på ekolodet, men de gick väldigt djupt. Testade även att meta men fisken var på helt andra tankar. Som tur var så finns det tack och lov inga katter i närheten av Lasse och Sinikkas stuga så man slapp ju ha uppvisning för dom.

Sinikka vid spisen och det blir mästerlig mat. Nu var de två matglada finskor som huserade runt och gissa om det bjöds på en riktig dunderfest men rödvin och kött av högsta klass. Detta var plåster på såren efter det misslyckade fiskarfänget, så känslorna vreds rätt igen.
Bastun var på för fullt och snart svettades man bort några hekto inne i värmen. Deras bastubygge är av världsklass och måste upplevas på plats. det slank ner en starköl under badande och med ett saligt flin i ansiktet slappnade man av och såg hur solen sakta smög sin ner bortom skogen på andra sidan sjön. Ut på balkongen med kameran och föreviga den vackra bilden. Med en färsk midnattssol i minnet som lade sig ner i Porjusselet så måste man ända vara ärlig och säga att solnedgången över Anten är minst lika vacker, nästan. Tack Lasse o Sinikka för en fin dag i mitt liv.
pappa B

Ensam står stark..

Ja detta är nog en sanning med modifikation. Visst man har bara sig själv att tänka på, men sen då. Nej, jag skulle inte greja detta, vill ha liv och rörelse runt gubben. Men jag reagerade direkt när jag såg den ensamma blomman mitt bland allt ogräs. Fan tänkte jag, där står jag mitt i soppan och ser högfärdig ut!
Men visst ser den väl stolt och orädd där den står den lila bollen, eller hur?


Idag har jag varit lat, bara gått en kort, mycket kort promenad, knappt 3 kilometer i hasande stil precis som den gubbe jag egentligen är. Inge spänst i stegen utan stilla -lyfta-foten-modellen. Men i morgon då jäklar blir det drag under skosulorna vill jag lova... Fast jag åker nog på en 5 kilometare när kvinnan kommer hem är jag rädd...
Om allt vill sig väl blir det båtfiske i Anten med Lasse. Då får alla gäddor och annan fisk passa sig, fy för den lede när vi är på jaktstigen, då går det hett till. Det går bra att beställa direkt, panerade fiskpinnar eller inbakad torskfilé (levereras från Coops lager i Kållered). Kamera och glatt humör tar jag med mig så ni får kanske se någon snutt därifrån, vem vet ...
pappa B

Drömmarna som sprack..

"Drömmen sprack" skriver dagens GP på första sidan av del 2. Ja det gjorde den med besked. Men den är inte bara i damfotbollen som drömmarna spricker, nej då de är långt ifrån ensamma om att se guldet gå upp i rök.

Här kommer vatten, det som Vattenfall levt på i alla år

Kolla bara på det skitförnämliga Vattenfall. Deras framfart ute på den fria marknaden har skett på jävligt vingliga ben. När det inte fanns möjlighet att förstöra mer av de svenska älvarna då tog man ett skutt ut i stora vida världen för att plocka hem lite mera guldägg. Nåja så stort hopp blev det inte förvisso, men man kom i alla fall ner till Nederländerna och stoppade nosen i en stenkolsgruva och en gasläcka. Sedan fortsatte man med samma buss ner till Tyskland och gick med utsträckta armar rakt in i ett nytt stenkolskraftverk med 14,5 miljarder. Som om inte detta skulle vara nog så köpte man upp Nuon för 104 miljarder som nu senast fick avskrivas med nära 35 miljarder...Idag är Nuons tidigare VD, Öjsten Löseth koncernchef på Vattenfall. Så det kan bli?

Vattenfall blöder kraftigt och har gjort en brakförlust. Tur att man han kratta färdigt hemma i byn innan den här smällen kom. Det gamla ordspråket säger bli vid din läst och det liksom så många andra gamla ordspråk stämmer till 100% även än i dag.
-Vi är absolut inte överraskade säger Miljöpartiets ekonomisk-politisk talesmanPer Bolund.
-Ny ledning och nya direktiv för hur bolaget skall skötas, det säger Ulla Andersson, Västerpartiet
-Otroligt stora nedskrivningar, det är klart att det är allvarligt säger Stefan Löfen, sossebossen. Han vill att en haverikommision granskar Vattenfalls kris.
pappa B

Bedrövelsens bedrövelse...

Jag har sett väldigt mycket damfotboll, men det här är fan i mig det absolut sämsta jag sett. Plus till grk Seger och målvakten även om hon var på väg ut och köpa kaffe när det tyska målet kom. Sluta tjata om hur bra Aslani är, hon är absolut inget att hänga i julgran. Hon får sluta leka Zlatan för dit upp når hon ALDRIG!
Nej mina fotbollsvänner, jag skrev i går kväll att Tyskland spelar final mot Danmark och Sverige blir fyra. Så kommer det att bli.
Kommer någon svensk sportjournalist att säga att Sverige spelade bra, då anser jag att kåren är mer än färgad, dessutom åt fel håll. Tyskorna spelade inte heller bra, men betydligt bättre än Sverige. Att TV-kommentatorerna inte vågra säga vad de tycker med risk för att bli av med jobbet är också bedrövligt och sätter svensk media i en knarrande gungstol på verandan till sportens finrum.
pappa B

Där rullade den svenska EM-medakjen åt helsike---

..De saken är klar om inte de svenska flickorna börjar skärpa till sig. Felpass nästan hela halvleken och två steg efter hela tiden. Slarv, slarv och nerver. Nu är det kört!

pappa B

Båtfixande i Anten...

Här kommer han, Lasse min låssas lillebror med bensindunken i högsta hugg. Nu skall båten i det blöta och sedan blir det storgädda i Anten. Lasse och hans blomma har sin stuga där (rena lyxpläjset) och här kommer det att blir sjöliv i höst.
Jag var med ett par timmar och svor idag så då går det mycket bättre för Lasse som inte svär lika mycket som mig. Jag eldar på och han skruvar för brinnande livet. Pang! Så sitter allt på plats.


Åker nog dit en stund i morgon också sedan jag gjort mitt pass uppe bland företagarna i Mölnlycke.
En liten styrpulpet, 15 hkr Suzuki går som fan....
Min stulna båt har jag inte sett till. Tror att man flyttat den till Surte sidan och sedan forslat bort den på en båtkärra. Men...den dyker kanske upp, jag har lite hemliga kännetecken på RS Elsa som grabben döpte henne till, efter sin farmor. Och fan tar tjuvarna oavsett om det är tonåringar eller gamla gubbar. De kommer i alla fall inte att stjäla någon mer båt, den saken är klar. Jag har is i magen och ett otroligt tålamod så jag väntar ut dem och tids nog sitter de i rävsaxen och då bränner det rejält i röven på dem...
pappa B

Detta är Hr Larsson en av mina polare...

Det är lite Emil i Lönneberga över gubben.

Född och uppväxt i Porjus, bott i Harsprånget och sedan Malmbergare (säger man att han kommer från Gällivare går han i taket) Numera långpendlare mellan just Malmberget och Mora. Han har jobbat under jord i gruvan uppe i Malmfälten. Varit sökande journalist både på NSD och Expressen, Var superaktuell när mördaren och mytomanen Tomas Qvick härjade som mest. Har skrivit två böcker om eländet, var till och med först ut med den andra boken. Även om kulturknuttarna inte tog notis om detta.
Han har skrivit -Vietas Kuppen- en spännande bok om ett än i dag ouppklarat fall inom det svenska polisväsendet. Det är inte enbart Palmemordet, som är ouppklarat här i landet. En både spännande och rolig bok som du faktiskt borde läsa nu när man stänger av solen nästa vecka.

Jag jobbar febrilt för att få Danne att börja dubbelskriva med mig och jag har även kopplat in hans stora kärlek Ruth för att övertyga honom om att detta kan bli hur bra som helst. Men den fd. skrotaren vid LKAB och pennfäktaren är lika seg som en skumtomte, även om det förr så hårda hjärtat numera verkar vara av gelé, tack vare den norrländska dalkullan Ruth. Vi, hon och jag jobbar vidare på att få Danne att kliva på det humoristiska, spännande och erotiska tåget. Håll tummarna du med.
pappa B

Hur skall detta sluta?

Funderar allvarligt på om det är någon idé att matchen mellan Tyskland och Sverige spelas. Likaså den mellan Danmark och Norge. Om man läser tidningarna och lyssnar på radio eller tittar på TV så har ju Sverige redan vunnit? Danmark gled in på ett bananskal och en lott, förpassade EM:s bästa lag Frankrike ner under strecket med bättre tur/straffläggare/målvakt. Självklart vinner de över ett Norge, även om norskorna spelar mycket bättre fotboll än de röd/vita yrhättorna. Så kör en All In Sverige möter Danmark i final och Tyskland tar sig an Norges jenter om tredje platsen.
Fantasier naturligtvis för i verkligheten så vinner Tyskland finalen mot Norge med 3-1 och kliver upp på EM tronen för sjätte gången i följd. Vi torskar mot Danmark med 0-1 och får bita i den där förbannade fjärde platsen igen. Hur som helst har det varit en fin fotbollsfest och svensk damfotboll har målat in sig lite mer i de svenska fotbollshjärtat. Tack för det.

Hörde om allt trubbel i det nya förvaringshotellet på Gråbovägen. Bråk med internerna, psykfall som våldtagit och mördat barn och vuxna, som nu lever sitt liv under verkligt ordnade förhållanden. Bara tanken på att våldta en liten jänta och sen mörda henne, det visar ju att hela det tekniska systemet uppe i skallen har slocknat. Skall de då behandlas med silkesvantar och få leva lyxliv resten av sina dagar. En del kommer till och med ut efter ett par år. Skjut de djävlarna direkt. De har förbrukat sin rätt att leva. Inte en krona till de flinande advokater som försvarar dessa idioter, inte en krona skall läggas på vård till fanskapen heller. Ett skott mitt emellan ögonen är det som skall gälla. Jag mår illa varje gång jag kör förbi den nya lyxanstalten och vet att där inne sitter det illasinnade mördare och äter gott, har SPA och gym, egen liten puttingbana medan mina pensionärsvänner går på knäna för att överleva. De har inte slagit ihjäl eller mördat någon, med de har fått ett värre straff än de som lever rövare inne på anstalten. Nu är det bara en tidsfråga innan någon kliver över staketet och slår ihjäl en ny människa. Hoppas i så fall att det inte blir ett litet barn eller någon vanlig person utan någon av de käringar och gubbar som med sina bligande koögon och skallarna på sned sitter och beslutar om sådana här anläggningar.

Tycker synd om de boende i området som redan innan bygget beslutades protesterade kraftigt. En protest som sossarna och trädkramarna sopade under bordet med ett flin i fejjan. Jag var själv närvarande vid en av dessa sammankomster. Fan vad jag blir elak! Anläggningen, om den överhuvud taget skulle ha funnits, så skulle den ha legat i Örgryte i stället, mitt ibland villorna i området...
pappa B

Nu rullar tåget vidare mot slutdestinationen Göteborg...

07.04 klev jag på tåget som skulle ta mig till Mora - Kristinehamn - Göteborg. Lite vemod kände jag allt över att behöva lämna denna del av landet ännu mer jobbigt att veta att lilla Porjus ligger ännu längre bort. Nåväl, jag var på väg hem och så skulle det bli.
Vi susade fram genom björkris och tallhedar, framme vid Storstupet, med älven 40 meter under järnvägsbron. Här stannade tåget så vi fick fotografera genom fönstret. Några knäppgökar hade gått ut på bron, en hel familj med små barn som stod där och fiskade? Med 40 meter ner till vattnet? Mycket knepiga människor finns det, den saken är klar. Dessutom är det strängeligen förbjudet att gå ut och ställa sig på järnvägsbron. Älven är 65 kilometer med en fallhöjd på 445 meter. Här flottades det förr i tiden och delar av den gamla flottningsleden finns fortfarande kvar som minnen från en tid som flytt.

Vi tuffade vidare ner mot Mora och där väntade det andra bullar. Fick ett sms från gode vännen, författaren och journalisten Dan Larssons (Porjusbo givetvis) lilla Ruth. Gällivaretjej som blivit Dalkulla. -Vi möter dig med mackor, kyckling och wiskey nere vid stationen sa sms:et.
Och mycket riktigt där stod dom, bägge två som solar i fejjan och skrattade gott när jag hasade mig ner från vagnen. -Hållå gamle man sa Dan och vi kramades. Sedan kramades jag med Ruth (det kändes mjukare och goare) Vi embarkerade ett bord utanför cafekiosken vid Mora C och Dan hivade upp wirreflaskan. Ruth plockade fram grillad kyckling och mackor. Det blev en munter fest mitt framför de förvånade resenärer som skulle vidare både norrut och söderut. Larsson som är nyförälskad som en klockarkatt ville bara pussas med Ruth och jag kunde ju inte låta bli att föreviga detta. De som känner Larsson kommer nog att förundras av denne karge norrlännings totala förändring. Från stenhård sökande journalist, deckarförfattare har det blivit en liten mjukis med ett saligt leende i fejjan. Jag blev mycket glad när jag såg detta. Som tack för den trevliga sammankomsten vid Mora C med både wirre och kyckling och mackor så lägger jag ut pussbilden och avslutar härmed min fantastiska resa med Inlandsbanan. Vill du uppleva hela Sverige, vill du göra en resa full av överraskningar och äventyr, vill du åka upp till myggen och midnattsolen? Då Inlandsbanan
är du en knäppgök om du inte väljer
pappa B

Resan går mot sitt slut...

Östersund nästa och nu börjar jag skymta finalsträckan på min fina resa med Inlandsbanan. Här i metropolen Jämtlands huvudstad skall jag sova två nätter på det mycket fashionabla hotell Clarion Grand. Storsjöodjuren täcker in staden och figurerar i allsköns färger, roligt både för barn och turister men jämten själv han skiter nog i hela utsmyckningen.

En hel dag i Östersund ger utrymme till att träffa en kusin jag inte sett på minst 40 år (bara det en upplevelse värd hela resan) Vi hinner fika och han och hans trevliga hustru verkar må prima.
Jag förundrades över att de flesta kvinnor i stan var i verkligt fint trim men fick förklaringen ganska snabbt då jag såg hur damerna färdades i stan. Kolla här bara.

Vem lägger på hullet när man åker rullskidor till jobbet eller ner till ICA för att handla lite köttfärs till middag? Själv blev jag trött bara av se alla spänstiga fruntimmer swissha förbi både uppför och nerför.
Däremot var det sämre ställt med det manliga könet. Här framgår att den jämtländska mannen tar det lite lugnt vardag som helgdag och är det dessutom strålande sol, vinstilla och lite folk i stan, ja då kan man passa på att slappa lite var som helst. Parkera bara cykeln och ta sig en liten tupplur.


I övrigt så hörde jag den vackra Jämtlandssången, skriven av Wilhelm Petersson Berger vid ett flertal tillfällen under resans gång, men här på Stortorget där presidenten Evert Ljusberg alltid håller tal till sitt folk klockan 00.00 under Storsjöyran, där hade en grupp från något frikyrkosamfund kopplat upp sina högtalare och på mindre än en kvart hade de förstört alla vackra läsarsånger typ "Pärleporten", "Ovan där" och några fler. Mannen som pratade lät väldigt lik Jokkmokks-Jokke och jag tror att de vunnit mer publik om de kört "Gulligullan" och härmat göken istället. Vi som spisade lunch i ett av tälten på torget hade i alla fall riktigt roligt åt det kyrkliga spektaklet. -Vi har bjudit in Jesus till vårt tält i kväll, tag med dig dina sjuka kamrater och kom in till oss. Låt Jesus göra dem friska, mässade Jokkmokks-Jokke kopian och de två damerna på scen hoade halleluja i mikrofonerna. Sicken show!
Personligen tror jag inte att Jesus kom till tältmötet i Östersund, han satt säkert vid någon fjällbäck och metade forell i godan ro.
pappa B

Världens största samekniv 87,5 kg!

Ja ja, nu får ni stilla er. Jag badade inte bubbelpool med receptionistens brallor utan hotellet hade byxor att låna ut till sådana virrpellar som mig. I och för sig hade nog hennes brallor passat mig med, men man kan ju inte ha en byxlös receptionist i ett fashionabelt hotell uppe i Lappland, fattar ni väl?


Hade bestämt mig redan på uppresan att jag skulle besöka Risfjell när jag var på väg ner. Hade hört talats om deras fantastiska sameslöjd och ville inte missa detta. Att Sven-Åke dessutom har gjort världens största samekniv måste man ju se. Och den står lutat och fastskruvad mot ena väggen inne i deras affärslokal. Hela 87,5 kilo väger den och är mäktig att beskåda. Men både Doris och Sven-Åke är duktiga entreprenörer och har många strängar på sin lyra. Här ser ni de duktiga slöjdarna och deras vidunder till kniv.
Den finaste utmärkelsen är det diplom man erhållit från Sapmi Experience, där det framgår att de platsar i den exklusiva skaran sameslöjdare som slår vakt om den samiska slöjdtraditionen och för den vidare med både kvalitet och djup kunskap om material och utformning. De var mäkta stolta när de hakade ner det vackra diplomet från väggen och lät mig ta en bild ute på trappan utanför deras butik i Vilhelmina. Stolta med all rätt för det råder ingen tvekan om att det är första klassens slöjd man hittar när man hälsar på i den här butiken.

Jag letade långt och länge efter att få se någon som hade anknytning till den så kallade Nybyggarveckan som pågick i Vihelmina. Plötsligt hittade jag en friskus som höll på att visa hur man timrade. Intressant, och jag blev kvar där en stund för att se hur det hela gick till. Tror inte att jag blev så mycket klokare av upplevelsen, men det är alltid roligt att se skickliga yrkesmän utöva sina skrå.

Efter att ha sett hur jobbigt detta var så blev jag än mer övertygad att skall jag någon gång i min livstid bygga hus lyfter jag telefonen och beställer både hus och byggare för annars går det rakt åt helsike. Har någon kapat bägge tummarna och monterat fast dem mitt i handen, som på mig då är det inte lönt att ens försöka.

Blev mäkta kaffesugen och jag hade tid över innan Inlandsbanans motorvagn skulle hämta upp mig vid stationen, så jag promenerade ner till centrum och tog plats på ett av bygdens cafer. Söt brud bakom disken massor av gott i disken och detta gjorde att ögonbrynen for upp i pannan med en smäll. Hade nu levt sunt på renkött, fisk, renkött och fisk blandat med renkött och fisk i en dryg vecka så jag öppnade lädret och slog till med en av mina riktiga favvobakelser.

En stor härlig Budapest med massor av grädde och mandarinklyftor. Satt nästan för länge, smackade som en upphetsad groda och njöt då jag plötsligt kom på att jag skulle vidare och fick i lätt galopp, med rullväskan hoppandes och skramlande bakom ryggen, förpassa mig ner till centralen. När jag äntligen satt mig ner kom jag på att jag sett fel på mobilen och hade över en timme kvar innan tåget skulle komma. Ringde Doris som var snäll och kom ner och hämtade mig och körde mig upp till Bergmans fisk för där skulle det södergående tåget stanna för middag.

Fick en ny god måltid och tog plats vid ett fönsterbord och rullade vidare ner mot Östersund. Där var jag inbokad på Hotel Clarion Grand, fint så det riktigt dammade om det. Mörkt ute men vad gör väl det när man är pigg som en nyponros i lunden. Glada damer bakom disken i receptionen och snart hade jag dressat om och hängt de bäckoljedoftande Lundhags brallorna över en stolsrygg, duschat varmt som attan och hoppat i lite finare byxor. Baren nästa!
Ett par Norrlands Export och huvudet började hänga löst så jag tackade för mig, tog hissen en trappa upp och kröp lycklig, mätt och glad ner under täcket i en helt underbart skön säng. I bakhuvudet hörde jag jojken som Lotta savslutade med, inne i den stora kåtan i Båtsuoj när jag var där.
pappa B

Snacka om att skaffa sig bekymmer i onödan...

Så här ser vägen ut från Arjeplog ner mot Slagnäs

Naturligtvis skulle jag ha stannat över i samebyn och inte liftat med gruppen till Arjeplog. Åkte förutom på en extra hotellnatt så stod jag utan transport ner till Slagnäs där jag skulle fortsätta med Inlandsbanan. Vaknade utvilad och i topptrim, stark som en björn käkade jag en bastant frukost tog min lilla rygga och rulleväskan och promenerade ner till centrum och bussterminalen. Dött som i graven men väntrummet var öppet. Hittade ett telefon nummer och faktiskt så fungerade Tele 2 den här gången. Ringde upp och fick till svar att den enda buss som skulle ha kunnat frakta mig till Slagnäs den hade gått klockan 07.00 och närmaste transport skulle ske runt 16.00 (då hade Inlandsbanan varit väldigt långt borta)

Vad gör en glad skit från Porjus/Göteborg jo han fixade sig en skjuts med en trevlig kille till den stora vägen och där började viftandet med tummen. Jag liftade. Ni som har liftat både nu och förr ni vet hur djävligt det känns när de susar förbi och ler med hela fejjan och vinkar glatt åt dig, men de stannar inte. Promenerade i sakta mak och snackade lite med rullväskan som skramlade bakom min rygg. Insåg att om jag tvingades promenera till Slagnäs dryga 6 mil så skulle jag i alla fall missa Inlandsbanan. Förbannade mig själv i 38 sekunder över att jag varit så urbota dum att jag inte stannade i Båtsuoj.
-Ska du mot Slagnäs? -Hopp in sa grabben vid ratten till den lilla lastbilen. En glad och trevlig prick, Sten-Åke som såg till att jag med god marginal kom fram till Slagnäs. Där satt jag på perrongen i nästan tre timmar innan motorvagnen kom. Han med att promenera upp till ICA och köpa en kaffe och ett wienerbröd som jag fick inmundiga inne i deras Folket Hus. Riktigt fin lokal måste jag tillstå fast det var lite ensamt att sitta i en stor samlingslokal med en pappersmugg kaffe och ett wienerbröd. Blev glad när mortorvagnen dök upp i fjärran och jag parkerade mig nära ett fönster och pustade ut. Mot Vilhelmina!

På vägen ner mot Vilhelmina stannade vi för att svalka fötterna i en liten sjö och flera passade på att plocka sig lite färska blåbär. På vilken annan järnvägslinje kan man stanna för att tvätta fötterna eller ta sig ett bad och plocka blåbär?

Äventyret skulle fortsätta och jag skulle få vara med om många fler lustigheter innan jag kom hem till Göteborg, vänta bara. Nu skulle vi göra stopp för middagsmat på Bergmans Fisk innan vi gled in i centrala Vilhelmina. Något som jag verkligen såg fram emot då jag vet att ägaren är en av landets bästa fisk kreatörer.
Nu visade det sig att även en välkänd krögare semestrar och så var fallet den här gången. Men...jag beställde in en räkbakelse som inte gick av för hackor och en Norrlands Export och dagen var räddad. Jag skall försöka återkomma till ovan nämnda Bergman vid ett senare tillfälle, var så säker. Gubben har ju inte hur lång semester som helst, eller hur?

Anna-Lisa Öst alias "Lapp-Lisa"

Åt och rullade sedan in på Vilhelmina central. Här var jag inbokad på Hotell Wilhelmina som från utsidan påminner om en bensinstation men är rena rama lyxpläjset när man väl kommer in. Mår som en prins, lånar badbrallor av den glada tjejen i entrén och hoppar direkt ner i bubbelpoolen. Tar en skön bastu och känner hur alla knarriga leder börjar mjukas upp. Livet leker för pappa B och jag somnar sött med tummen i mun.

Under morgondagen skall jag besöka Doris och Sven-Åke Risfjell, sameslöjdare av världsklass och titta på världens största samekniv. Kolla runt lite i Vilhelmina innan jag rullar ner mot Östersund. Vädret är på bra humör och det smittar av sig . Springer upp och tar en tur genom kyrkstaden och kikar på "Lapp-Lisa", Anna-Lisa Öst som står staty utanför museet. Sotig och svart gjuten i järn ser den lilla tanten ut som om hon nyss räddats ut från en lägenhetsbrand. Illa tycker jag, då man tittar på de andra statyerna nere i parken framför turistbyrån Blanka släta flickor som gnistrar i solen. Sjunger en liten stump på "Barnatro" och hälsar från min gode vän Danne Jernberg, som är släkt med tanten innan jag går vidare
Besöket hos Doris och Sven-Åke berättar jag mer om i morgon. Nu släcker vi ner och kryper ner under täcket, eller hur?
pappa B

Simma lugnt, jag har inte kolat av...

Har bara blivit lite stiltje här på bloggen. Sparat lite av sista svängen med gänget så det kommer några inlägg till, vänta bara.
I samelägret träffade jag min kollega och gamle kompis Christina Falkengård, hon som satt Inlandsbanan riktigt i fokus med sin bok om hela historien om banan. Det hon inte vet om den här rutten är inte värt att veta. Köp hennes bok, läs och ni får dubbel glädja av resan. Jag liftade med hennes buss till Arjeplog då jag gjort klart uppe i Båtsuoj. Tänkte i min enfald att jag kunder göra något om Biltestar metropolen när jag ändå var i krokarna. Jojo, där sket jag i det blå skåpet, men mer om detta i morgon, om ni orkar.
pappa B

Nedförsbacke hemåt, eller är det bara en galen känsla?

Faktiskt så känns det som om det lutar neråt då man vänder tillbaka mot Göteborg. Vi vet ju att det är platt, men ändå. Nåväl, sitter på motorvagnen och rullar så sakteliga söderut. Passerar Pakkobäcken, Vajkijaur, Jokkmokk och rullar över Polcirkeln och vidare ner mot Moskosel där vi skall käka lunch. Självklart väljer jag palt, utan lingon men med ett stort glas mjölk. Palten smakar utsökt och jag ångrar att jag inte bad om en till. Det är långt mellan palt koman nu för tiden skall ni veta.

Alla andra resenärer åt dagens och stirrade med uppspärrade ögon på de två ljusgrå kulorna på min tallrik. Vad var detta för mat? Paltkokerskan kunde sin sak och mätt och belåten klev jag ombord på motorvagnen igen.
Skönt att slå sig ner och höra tågets dunkande ljud och sväva bort från verkligheten en stund.

Motorvagnen rullade förbi Arvidsjaur, Avaviken och Renviken och bromsade upp i lilla Slagnäs. Här skulle jag kliva av. Ett besök i samelägret -Båtsuoj- var första stoppet. Lotta som äger lägret stod vi den lilla stationen och väntade på mig och vi gav oss i väg i hennes bil, in i skogen.

Lotta och Tommy framför entrén till deras sameläger.

Hon och hennes man Tommy har byggt upp lägret på den egna marken efter att ha funnits i centralorten där administration och andra delar av verksamheten tog över. -Vi valde att flytta på oss och bygga upp lägret på vår egna mark och sköta oss själva säger Lotta när hon svänger in på gården. Tommy möter upp och jag tar mitt pick och pack och följer med honom de 300 metrarna ner till kåtan där jag skall bo i natt. Lösa hundar och renar far fram runt fötterna och jag förmodar att turisterna upplever detta som någonting helt fantastiskt.
Lotta berättade att hon väntade på två bussar med besöksgrupper så hon hade lite extra att stå i.

Det gick ingen nöd på mig, illa Louise tog hand om mig, satte kaffepannan på elden och snart hade jag en träkåsa full av rykande hett kokkaffe i handen. Det började småregna så vi gick in och satte oss på renskinnen i den stora kåtan och pratade medan regnen drog förbi. En ung duktig tjej som ville starta en djurpark någonstans i norr.
Turisterna började fylla på runt eldstaden och snart fräste suovas på stekjärnet över elden. En makalös doft spred sig mellan tallarna nykokt kaffe och stekt renkött. Jag bara andades och njöt.
pappa B

Dags att börja rulla hemåt...

 Lill-Kjelle, Porjus goaste kille, mannen med ett lika stort hjärta som hans kropp. Alltid glad med glimten i ögat. Öppnar upp för alla människor och nu tillsammans med sin lilla "Tessan" och ett helt gäng lopphögar regerar han över posthuset och byns grill. Ägarinnan till grillen gjorde ett klipp när hon anställde Tessan, hon fick Kjelle på köpet. "Porjus Grillen" för övrigt den enda korvmoj i landet med fullständiga rättigheter. På bilden ser det ut som om han ber aftonbön men här sitter han och funderar på om han skulle ge mig stryk eller ej då jag lurade honom genom att inte berätta att jag skulle komma hem.

Tessan har glimten i ögat, lätt till skratt och hon styr sitt stora "gosedjur" med lätt hand. En arbetsmyra av stora mått och det visar sig genom att grillen är full av folk nästan dygnet runt.

Idag är sista kvällen med gänget och det känns lite kymigt att behöva lämna den lilla byn i norr. En sista runda med Anders för att se att allt är som det ska innan jag kryper ner under täcket uppe i Kronsågsbacken.  Inlandsbanans motorvagn stannar klockan 07.34 utanför järnvägsstationen och då skall pappa B vara beredd med både rygga och rulleväska. Vi sitter tysta i bilen och väntar vid stationen, säger inte så mycket. Både Anders och jag. Tåget kommer, vi kramar om varandra och säger hej. Nu börjar resan ner mot Göteborg och nya äventyr.
pappa B

Pakkobäcken och renar på vägen...

Lilla skånska Monne och även Porjusjäntan numera en skorrande liten steppmamsell for som yra höns när renarna dök upp på vägen. Vi tog en sväng ner till Pakko för att visa den vackra stenbron innan vi drog en sväng till Jokkmokk och suovaskalaset i Vaikijaure. Denna bro är den idag längsta bevarade stenbro som tar tågtrafik. Ett mästerligt bygge och jag förmodar att eftersom den är självbärande så räcker det med att man plockar bort en sten så brakar hela bron samman. Här i bäcken fiskade jag ofta som liten.

Suovas serveras

-Varsågod, ägarinnan till Restaurang Fjällglimten i Vaikijaure serverade suovas till oss hungriga. En helt fantastiskt fin sådan gjord på kallrökt innanlår från renkalv där man först drar bort den tunna hinnan som täcker köttet. såsen, hemlig givetvis men himmelskt god och så en stor Norrlands Export på detta då kan man stå i givakt och äta. Berit som inte äter renkött (avskräckt när hon såg renslakten som liten) valde rökt röding på planka och det gick inte av för hackor den heller
 Här stannar Inlandsbanan två gånger först på morgonen för de resenärer som skall söderut och sedan på kvällen för de resenärer som är på väg norrut. Stället var en av de två som toppade min matlista under resans gång.

Det andra var Bergmans Fisk & Restaurang i Vilhelmina, där jag käkade både på upp och nedvägen. Först en supermäktig räksallad och sedan på vägen hem en liten spännande räkbakelse (längtade lite efter Västkusten förmodligen).
Vi stannade till vid Akkas kraftstation och fick lite vattenstänk på oss och begrundade Bengt Lindström och Lars Piraks ( min slöjdlärare ) granna konst.
Sedan gav vi oss iväg till Jokkmokk för att snurra runt en stund. Fikade och hade en trevlig timme där gamla bilder fladdrade förbi innan vi återvände till Porjus.



Några renar bjuder jag också på. Mest till Berit och Monne. Kormen går hårt åt renarna och de har det banne mig inte lätt. Här är en härk på vägen mellan Ligga och Pakko och sedan ser vi en grupp som söker lite vind ute på golfbanan i Porjus. Ganska exotiskt för golfspelarna att rätt som det är stöta på en ren. Vad är då en liten gås i skåne att komma med?

Snart börjar jag återresan ner till Göteborg.
pappa B

                                                                                                                     

                                                                               

Fest i byn!

Högtryck i pionjärernas by. Tidigt på fredagens morgon startade ett glatt gäng från Gällivare för att promenera iväg de 4,4 milen ner till Porjus. En dryg timme senare startade ett nytt gäng från Stubbabäcken, de som gick den Lilla varianten av Rallarmarschen sin 2,3 mil långa promenad. Det var 54 startande på den långa delen och 55 som gick den korta.
Förhoppningsvis kommer antalet deltagare att öka allt efter det att fler går och fler pratar om denna fina marsch i rallarnas spår.

På kvällen festade man loss nere i tälten man satt upp nere på festplatsen i byn. God mat och massor av öl och stora delar av byn fanns på plats för att ha en trevlig kväll tillsammans. Bra liveband lirade så stickor och strån yrde och det unga Porjus visade upp sina dansanta talanger för oss gamlingar, till och med uppe på bordet. Bra jobbat tjejer håll liv i alla gamla gubbar och käringar i byn det behövs sannerligen...

Flera hemvändare syntes till och det är riktigt roligt att se byn leva upp om inte bara för ett par dagar så i alla fall. För mig är det verkligen roligt att komma hem och få träffa mina gamla kompisar även om de blir allt färre med tidens gång. Den nya Porjusbon känner man ju knappast igen vilket är lite tråkigt. Fast det är väl tidens gång.

När man är på resande fot är det alltid bra att ha med sig ett riktigt teleobjektiv. Här har jag fotograferat Porjus järnvägsstation och vandrarhemmet uppifrån Porjusberget. Stativ är ett måste med så långa gluggar men givetvis hade jag mitt hemma i skrubben i Angered så den här bilden är tagen på fri hand med ett 1000 mm tele. Därför är den lite oskarp.

Min gode vän och vapendragare Anders och jag tog hand om en Porjusflicka som kommit hem på besök. Berit och hennes dotter Monne. Körde lite runt och tittade på en del gamla fina ställen. Platser som Berit hade glömt bort och som Monne aldrig hade hört talas om. Hon var braa en liten knodd då hon var i byn sist.

Porjustallen -Sveriges äldsta tall? Enligt skogsexpertisen någonstans mellan 700-800 år gammal. Står stor och stolt uppe på Porjusberget och spanar ut över byn. Tärd av väder och vind men för stark för stormarna att bryta ner. Tallens omfång är 3,81 meter i brösthöjd.
Tror att den mår extra bra av att bli kramad av tjejerna denna soliga sommardag uppe på berget.

Besökte Jokkmokk vilket inte tog så lång tid men passade på att äta lite souvas i Vaikijaur. Mer om denna changtila anrättning längre fram i veckan. Stannade till vid den gamla stenbron (Sveriges längsta stenbro för järnvägstrafik) så att flickorna fick se detta mästarbygge. Plockar man bort en sten så faller hela bron?
Nu blir det till att uträtta något mer seriöst än att bara skriva blogg. Men vi hörs nog en gång till innan mörkret faller. Det gör det aldrig hemma i Porjus den här tiden på året.
pappa B

Ny dag nya äventyr..

Klev på motorvagnen klockan 07.11 mot vidare transport upp mot Gällivare. Lite mer folk på tåget och stämningen var på topp redan från starten. Goa gubbar med respektive visade klart och tydligt att ordet "Surjämtar" kom på skam. Här vilade inga ledsamheter.
Motorvagnen rullade på tågvärdinnan berättade, den h'är gången var det lilla Turid som efter sommaren flyttar ner till Schweitz med man och barn. Om hon skall bli körledare för någon joddlar orkester det vill hon inte berätta, men lurt var det.


Kaffepaus i Sikås på det gamla Järnvägshotellet. Inhandlade en falsk potatisbakelse som var utsökt till kaffet. En äldre dam hade köpte hela hotellet och var i full färd med att renovera det. Bröllopssviten var redan klar, liksom baren och den angränsande Salongen. Med massor av upplysningar rullade vi förbi Hoting där man sålde heta små godingar på vägen ner, men det tar vi senare. Dorotea och Messelefors åkte vi förbi lätt som en plätt. Framme i Sorsele där hittade vi en gubbe med lappmössa som satt och spelade synt och sjön. Sålde sina CD och drog en trudelutt på sitt enradiga handklaver.
Han hade en tenorsax vid sidan av synten men tack och lov plockade han inte upp den under vår kaffepaus. Lät gjorde det i alla fall och han sålde faktiskt en skiva till en tysk turist, som skrattade ända fram till vi passerade Buresjön.  Stannade till och släppte av några i Slagnäs som skulle hälsa på i samelägret Båtsuoj. Där hade jag bestämt mig för att stanna på vägen ner. Skulle bli spännade.

Arvidsjaur och stopp i Moskosel.
Där i järnvägsmuseet satt en tågklarerare och kikade på oss. Han verkade inte speciellt handlingskraftig och i ganska dåligt skick. Järnvägsmusset var inrymt i samma lokal som serveringen och här skulle jag inmundiga riktig Pitepalt på vägen ner. Nu blev det kaffe och en kaka och sedan bar det iväg vidare mot Polcirkeln.

Denna magiska linje, markerad med vita stenar får alla att bli som tossiga. Ut och fram med kamerorna, det filmas fotograferas och detta är det motiv som fotograferas mest alla år genom hela Inlandsbanans historia. Knepigt men sant. Här passerar man den magiska polcirkeln och det är nu solen aldrig slocknar under sommaren...

Kameror växlades och folket sprang upp och ner  för trapporna för att förevigas med skylten som förkunnade att nu var de ovan polcirkeln. Tågvärdarna delade ut certifikat som bevis på att man varit på platsen. Tycker bara att de kunde tagit en guldtia för diplomet så hade certifikatet fått lite mer värde och de mycket duktiga tågvärdarna fått
lite kaffepengar.

Jokkmokk nästa och då satte jag mig på golvet. (skojar bara). Detta var platsen. Hit åkte vi och dansade på Folkets Hus, köpte parisare av "Korv-Inga" och spelade dansmusik på Hotell Gästis. Det var här alla kommunalgubbar höll till, de som luggade oss Porjusbor och inte villa släppa till medel för att vi skulle få växa lite. Det här var vår närmaste granne 47 km söder om byn. De andra fanns i Gällivare, 47 kilometer norrut. Vi har som alltid legat lite i kläm.

Anders "Jälkagreven" Jonsson min barndomsvän i byn.

Så var det då äntligen dags för pappa B att kliva av. Framme i pionjärernas by, Porjus. Jag såg honom på långt håll. Min barndomskamrat Anders "Jälkagreven" Jonsson. När jag kllev ner på perrongen slog han sina yviga ramar om mig och höll på att bryta alla mina revben i en bamsekram, -Välkommen hem Besse, sa han och dunkade mig i ryggen, nu går vi hem och tar oss en pilsner. Han tog min rullväska under ena armen som en liten handväska och lunkade iväg...Jag var hemma igen och nästa dag skulle jag dyka upp i öltältet som gubben i lådan.
pappa B

"Fågelskrämman" nästa...?

Britta med sin berömda bulle

Ja, ni som jobbar och skriver mycket via mobiltelefonen vet ju att den ibland hittar på och plockar bort och lägger till ord lite som den vill. Givetvis skall man kolla innan man trycker på sänd knappen. Det gjorde inte jag, då det oftast var fråga om korta stunder som jag hade täckning på mitt Tele 2. ( Reser man norrut skall man se till att ha Telia på mobilen om van villa vara ajour med omvärlden)

Naturligtvis skulle det vara -Fågelsjö nästa- som rubrik och sedan skulle jag visa bilden på vår lilla Linda med den beryktade "Brittas bulle" Gissa om det blev många skratt när man såg inlägget. Så här ser i alla fall Britta och en av hennes bullar ut.

I Fågelsjö finns numera en av de 15 Hälsingestugor som ingår i Världsarvet med. Gammelgården Bortom åa, huset som Mårten och Christina lämnade i orört skick  1910 och flyttade in i det nybyggda Amerikahuset. Det är målningarna inne i Gammelgården som fått UNECO att ta med huset som ett Världsarv.

Vi klättrade ombord, Joar tutade och vi rullade vidare upp mot Östersund. Stannade till vid Åsarnas Skicenter för att äta middag men blev gruvligt besviken. Maten som man serverade var under all kritik och här måste man nog skyndsamt se sig om efter en ny kökschef om man skall få behålla Inlandsbanans resenärer. Jag ringde och fick bokat ett rum på hotell Björnen, hämtade nyckeln på hotell Älgen och sov sedan som en stock, både billigt och bra. Resan från Göteborg och upp till Östersund var avklarad och gick faktiskt som en dans.

Skönsång av Linda och Joar.

Under resans gång hade Linda och Joar både spelat brudmarsch från Delsbo på fiol och sjungit Jämtlands sången i stämmor. Riktigt upplyftande måste jag säga. Dessutom var det lite vind ute så myggen hade inte en chans att landa och sticka vilket förhöjde stämningen ytterligare.
Avresa mot Gällivare med avgångstid 07.11 och jag drömde om björniden, bullar, fågelskrämmor och djupa skogar....mer kommer!
pappa B

Pigg och glad kör vi norrut igen...

Innan jag kliver på tåget norrut igen så vill jag bara beklaga mig lite över idrottens bekymmer. Till exempel att man nu i jakten på att kunna skalpera snabbspringande Bolt vid VM proppar i sig förbjudna medel. Tack och lov så fastnade man i dopingnätet och nu har man skitit i det blå skåpet rejält. Dubbelt roligt var det att tant Guldbrandsen laddade kanonen och såg till att det var Norge som luggade Holland på poängerna. I morgon väntar pizzafröknarna, snabba små Italienskor som faller lätt innanför straffområdet för våra svenska jäntor. Var försiktiga så ni inte blir lurad på en straff...Rapporter om tröjdragningar och andra fula trix innanför straffområdet har nog fått upp ögonbrynen på domaren så passa er, fallande Italienskor kan kosta segern, om ni inte gör fler mål vill säga.

Det hela började ju som ni kanske redan läst med att jag blev avsnäst redan uppe i Angered av en sur, klimakteriestinn käring, som körde bussen ner till Gamlestadstorget. Men sedan blev det mycket bättre.
Någon större fart klockan 07.00 var det inte nere på centralen. Jag, en medelålders dam och en blandrashund utgjorde trupperna som skulle ut och resa. Hunden var trevlig.

Tågab är det som har hand om transporterna upp till Kristinehamn och Mora, därefter tar Inklandsbanans motorvagnar över. Resan upp mot Kristinehamn gick som på räls. Ja just det vi åker ju för bövelen tåg. Personalen på tåget var supertrevliga och Peter som var vår tågvärd borde ha varit med vi utbildningen av Västtrafiks surkäringar, den saken är klar. Som ni ser så åkte jag första klass och hade en hel kupé för mig själv. Han med kaffe, mina medhavda rullemackor med räkost och påbörjade mina noteringar inför vad som komma skulle.

Att åka Inlandsbanan innebär att man tar det lugnt. En biljett, -Inlandsbanekortet- kostar 1.795 kronor och det gäller i 14 dagar. Vill man vara ute längre kostar en extra vecka 400 kronor. Allt detta med priser och tider hittar du lättast på www.inlandsbanan.com

Hade en behaglig åktur ända upp till Mora med Tågab och glad som en spelorre klev jag och min lilla rullväska av i Dalametropolen. När Inlandsbanans röda motorvagn brummade in på perrongen, det var då äventyret skulle börja.

Vår lokförare hette Joar och tågvärdinnan Linda (hon blev lite av min stammis under dagarna på Inlandsbanan) I stilla mak rullade vi iväg från Mora upp mot Östersund. Vi gjorde första stoppet en bit utanför Orsa där de som ville kunde följa med på en kort promenad för att se ett björnide. Det var Länstyrelsens inventerare som hittade idet och tyckte att det skulle passa bra att ha det med som en punkt utefter Inlandsbanan.
Linda trampade iväg och vi som en brokig fårskock hakade på. Idet, naturligtvis byggt inne i en stor myrstack, blev för många en spännande upptäckt och tänk om man hade monterat in en bandspelare med ett sjuhelvetets björnvrål som man kunde fjärrstyra när någon nyfiken gubbe stoppade in huvudet i hålet. Det hade varit grejer det..... Bilder togs från alla håll och kanter och jag blev varse årets stora hjortrontillgång då de flesta bären redan hunnit knyta sig och snart skulle vara mogna för plockning.

Tror ni inte att det plötsligt började höras vackra flöjttoner när vi närmade oss motorvagnen efter besöket vid björnidet. Jajja men, där uppe på en kulle stod vår lokförare Joar och lirade flöjt. Roligt och givetvis så steg stämningen några grader extra, bland oss resenärer. Hur skulle detta sluta med en så bra början? Vi rullade vidare och passerade genom Dalarna och vidare norrut.
Nästa stopp skulle ske vid Fågelsjö i utkanten av Ljusdals kommun, och där skulle vi givetvis ta kaffepaus och testa "Brittas goda bullar".

Var ju tvungen att testa och där klev den här gubben med sin hoppande iPone 5 rakt ner i drivbänken med dunder och brak, kolla bara nästa inlägg....

pappa B