Åh vilken underbar morgon... å vilken fruktansvärd dag!

Vaknade med ett ryck. Drömde att jag just äntrade ett högt berg (vad trodde ni?) Plötsligt tappade jag fotfästet och for som en blöt fis rakt ner för stuuuuupet!!! Exakt 38 centimeter innan jag slog i backen och förvandlades till pölsa så vaknade jag. Svetten rann, den korta stubb som vissa kallar hår, stod rätt upp, liksom ögonen. Kvinnan hade för länge sedan lämnat "upp och ner" sängen och höll på att pyssla med frukosten. På ganska vingliga ben ställde jag mig under halvkall dusch och återfick medvetandet. "Prinsessan" har fått ett pysselpaket och limmar nu fast allt överallt, pärlor, sidenband taggiga band, ringar och så de där förbannade pärlorna av vilket minst ett dussintal fastnar under mina fötter.....
"Skogarnas konung" är snart prickfri och sitter och målar sina små Warhammergubber. Frukost intages då jag plötsligt inser att jag måste ju jobba!
Far iväg som en skållad råtta i morgonstunden, ner i garaget, krånglar med att få upp garagedörren och märker till min stora besvikelser att jag tagit ett nytt par jeans. Således finns ingen bilnyckel i fickan. Börja om från ruta ett!
"Prinsessan" fick under gårdagens kväll reda på att pappa B hela tiden kallade henne för "Loppan" när hon hoppade omkring i mammas mage och att det var på millivippen att hon blev kristnad till detta. -Hade ni tänkt döpa mig till Loppan??? Sedan bröt kriget ut. Att befinna sig i samma rum, eller ett par meter därifrån, när den här lilla älsklingen laddar med tunga artilleriet det kräver sin man. Då hon flinande mötte mig i dörren sa hon lite retligt, -Glömde du bilnyckeln pappa? Hoppa in i ditt rum din lilla loppa, sa jag. Kriget startade omedelbart!
Jag återvänder snart!
pappa B

Sista bilden från den här resan...solen nästa

Så här vackert är det. Havet spegelblankt, blått vatten och vita toppar, som spelgar sig i kölvattnet medan solens gula ljus sakta sänker sig ner bakom fjällen. Detta får bli den sista bilden för den här gången.
Nu väntar nya spännande äventyr. Närmast står TUR-09 en av Europas förnämligaste resemarknader. Här samlas branschfolk inom rese- och turistbranschen med press från hela världen och har trevligt. Detta är 25 gången som mässan genomförs och pappa B har varit med på 24. En gång har jag missat. Den gången var jag i USA med ett riktigt lurvigt gäng. I år missar jag inte om jag inte blir krasslig, men varför skulle jag bli det. äter ju rå vitlök varje dag. Rå givetvis, inga kapslar eller annat skit.
Kommer igen under morgondagen med nya, förhoppningsvis friska tag och glimten i ögat. Skall även vässa pennan en aning för jag tycker att den blivit lite trubbig den här veckan.
Ha en riktigt skön natt med massor av rajtantajtan i sänghalmen. Själv sover jag i skinnsoffan för jag har massor kvar att stå i. Men pinglan, fredsduvan, fontänen, baronessan och ni andra, elda på nu så det blir lite fart. kocken Chili (ny bloggbekant, väldigt bra) kryddar på så det ryker. Min lilla Sally ligger lågt och faktiskt så är det så att vi är många, som vill att hon kommer tillbaka till oss, eller hur? En av de stora i bloggvärlden hd, öser på med mycket fina bilder och väl så tänkvärda texter. Han gör som som pappa B ibland, sover i skinnsoffan *s*

pappa B

Vad glad man blir...

Det är inte varje dag man blir avporträtterad på jobbet. Men Gunilla hon lyckades få till en riktigt stilig bild på pappa B. Ja, jag fick två bilder, men på den andra var ju hennes gubbe Lasse med så den kan vi absolut inte lägga ut här på bloggen. Tack min vän och sköt om er där hemma på skuggsidan.
pappa B

PS Visst är det väl kul att få vara lite egotrippad och "vika ut" sig själv ibland,

I rampljuset på nätet...

Våra skolbarns mat under skoltid får inte överstiga 10:- per portion i de flesta av våra skolor. Under tiden sitter mördare och våldtäcktsmän och äter tre lagade mål om dagen (restaurangmat)
Skolorna skall spara, vilket inkräktar på själva utbildningen. Mindre lärare, större klasser.
I fängelserna kan internerna få högskoleutbildning och även strejka om de tycker att betalningen för att spika pallar är för låg?
Är detta vår mening, att skapa undernärda ungdommar med dålig utbildning och sedan föda upp välmående och välutbildade bovar och banditer?
Vänd på kakan, ge skolbarnen i låg- mellan- och högstadiet fångarnas mat och låt fångarna äta kladdiga fiskpinnar och urkokta grönsaker.
Ta fängelsets lärarkår till skolorna i stället. I skolan sitter vår framtid, i våra fängelser sitter skräpet, människor som bränt sina förutsättningar till alla de förmåpner som de får del av i dagsläget.

Att någonting inte står rätt till visar detta att ingen av våra större medier vågar ta upp frågan. Varken TV, Radio eller dagspress verkar vilja röra i den här soppgrytan. Jag vill, och jag vågar och kommer att fortsätta "leva rövare" då jag tycker det är stor skam att vårt samhälle tillåter den här sortens prioritering gentemot vår barn, vår framtid. >:(
Bernt Järnepalm
Arg och besviken pappa till två små barn 12 respektive 10 år

Pariserhjul mitt i stan,, när nu!

Jag hade ingenting sagt om det varit första april. Men nu pågår det allvarliga disskusioner om att sätta upp ett stort Pariserhjul nere vid Operan. Förvisso kommer fler folk att snurra runt och titta på stan än de som smyger in på Operan för att få trumhinnorna spräckta av en polsk näktergal på dryga 135 kilo. Men ändå...vi har Liseberg här i stan, det räcker.

Över till verkligheten!
Här tillbringar man tid för frukost, lunch och middag. Otroligt fin mat serveras och livet leker. Utanför de stora fönstren glider höga fjäll förbi och huvudet går som på en berguv runt halsen. Nu smyger jag in i kammaren till kvinnan och tittar på världscupen i skidskytte. Just det, inget hångel här inte, med barn hemma och allt. Nej här blir det sport framför dumburken och hör sen. Hånglandets tid är förbi. Högsta tillåtna njutning nu för tiden är att bli kliad i huvudet eller i bästa fall på ryggen...
Gå och lägg er (och hångla ni som kan) så ni är pigga i morgon.
pappa B

Vi flyter sakta söderut...

Idag öppnar jag med en bild på ett platt fjäll. Visste när jag skrev detta igår att det skulle komma reaktioner. Det gjorde det, på mail dessutom. Där frågade man hur ett platt fjäll såg ut? Varsågod!

Spara nu den här bilden, så kan ni ta er en titt lite då och då. Som sagt var. I glatt sällskap med kungen av Arboga och AGA-teknikern och deras mycket trevliga fruar gled vi sakteliga söderut, mot Tromsö.
Vi passerade den beryktade bron i hamnen i Tromsö, hade tyst glidit förbi Ishavskatedralen, en av världens mest fotograferade kyrkor och sett det lilla huset högst upp på det mäktiga fjäll som vaktar staden i öster. ..trodde ni att jag skulle missa den? Nej då mitt religiösa intresse vaknar till liv lite då och då, fast inte under någon längre tidsperiod. Mitt altare har jag djupt inne i skogen. Utan dopfund, sakristia eller dyra silver kandelabrar. Vacker är kyrkan hur som helst och väl värd att fotografera. Har naturligtvis bilder inifrån också efter några bilresor upp till fjällen i Norge.
Tromsö fick några timmar av vandrande och fotograferande turister innan MS Midnatsol lämnade kajen och färden gick vidare mot Harsta, Sortland och Rörvik. Måste ge en extra eloge till den mycket duktiga, roliga, serviceinriktade personalen på Hurtigrutens båtar. Både här på MS Midnatsol och på MS Finnmarken som jag åkte med förra vändan så är de en bidragande orsak till trivseln ombord. Kolla bara in lilla Lori, en av städerskorna på vårt däck. Skulle tjuvplåta henne när hon kom gående i hyttgången. Då...plötsligt sprättade hon till och for till väders. Trots ett 40-tal år med snabba sportbilder var jag helt oförberedd. Suddig bild men skit samma, den är så spontan och hoppet gick rakt in i mitt hjärta så jag vill gärna visa den för er. Hopp och lek lilla Lori! .
Utflykt i Harsta med besök i Norges nordligaste belägna stenkyrka, muséum och en otroligt vacker busstur. Upp och ner mellan fjäll och fjordar, ny liten färja (kaffe och läfsa bjöds det på ombord) och så fortsatt färd ner till Sortland där vi inväntade vårt fartyg. På kvällen när vi lade till vid Svolvaer (Lofoten) så åkte jag med på en tur till vikingarnas långhus och upplevde några timmar "turistspektakel". Att vikingarna hade stora skallar vittnar den här bilden om. Plupp, sa det när hjälmen åkte ner över både öron och hår på den här unga tyskan. Trummor och mässande runt öppen eld, förkunnade att vi fick stoppa i oss lamm, morötter och surkål med morakniv och sked? Inte någon hårrresande tillställning, men dirket anpassad till pensionärer från Tyskland, England och Sydeuropa. De trivdes ochverkade uppskatta festen. Nästa dag avverkades Bodö och den vackra vägen ner till Rörvik. Då fällde pappa B ihop sina ögonlock efter en rejäl slurk av wirren som inklöptes till specialpris och räckte längre än väntat.
Måhända man dyker upp senare under dagen.
pappa B

Huvudet går som på en berguv...

Att ta en tur med någon av Hurtigrutens drottningar innebär en helt fantastisk naturupplevelse. Höga, låga, platta, snälla, elaka och många fjäll passeras innan resan är över. Alla dessa fjäll ser olika ut beroende på vilken tidpunkt man glider förbi dem. Fyra årstider, olika avgångar gör att de mycket sällan ser ut likadant, någon gång.


Det finns fjäll överallt. Till höger, till vänster, framför fartyget och bakom fartyget. Till slut går huvudet runt som på en berguv. Nu har ni fått ett par här så kan ni drömma lite om dessa fantastiska skönheter.
Sov så gott
pappa B

Hon snackade lite om livet som politiker, om livet i Brasilien och så promotade hon givetvis för sin nyutkomna bok. Lite folk på kulturcaféet här i Angered. Snabbjobb, hem och så med huvudet i redigeringen igen. I morgon är det lämning till NO, massor av texter och bilder. Nu reser vi vidare med Hurtigruten om ni orkar vill säga?
pappa B


Detta var en av de stora attraktionerna i Hammerfest. Ibland undrar jag varför i fridens namn alla guider, turistarrangörer och andra PR-folk alltid skall släpa med en till olika gamla kyrkor. Normalt så går nästan inga svenska människor i kyrkan, varför skall vi då tvingas in i dessa när vi har semester? Jag strider ganska tappert för att plocka bort kyrkobesök från de pressresor jag är med på. Intresset är så lågt från min sida sett att jag hellre sitter kvar i bussen och läser en broschyr. Fast...visst, när man kommer till en riktig pampig variant, då tycker även jag att det är spännande och hänger med.
Lika intressant var norrskenet. När det plötsligt dök upp på den kolsvarta himlapellen så var snart hela passagerarliostan på benen. Kameror av skilda slag riktades mot skyn samtidigt som ägarna suckade, drog efter andan och stönade. Hade man inte sett norrskenet utan bara lyssnat på ljudet så hade man trott att man hamnat i ett gruppsex-kollektiv. Personligen tyckte jag att det var ett dåligt norrsken, men jag är ju bortskämd med norrskenet hemma i Porjus som färgade hela himlen grön/blå/gul och ibland nästan vitt. Nöp i alla fall till ett skott och kolla vad jag hittade.

Nu skall jag själv börja dra mig mot sänghalmen. "Skogarnas Konung" har drabbats av vattkoppor och har lite svårt att sova så jag sitter uppe med honom lite extra. Känner väl lite trygghet med pappa i närheten. Prickig som en liten dalmatiner är han
Ä
Själv är jag lite deppad för att min goa Stella skall ta paus, men jag antar att hon har någon anledning till det som inte jag har en susning om. Kul bloggvän som tystnar, om än bara för en kort stund (önsketänkande)gör att flera glada leenden försvinner.
Vi bloggare behöver sådana som du Stella lilla. Bli inte borta för länge...
pappa B

Mörkret kom och rövade bort oss..

Efter rundvandringen med koll var den bästa platsen fanns för att sjunka ner och lyssna till Håkan Nessers -En helt annan historia- så fastslog jag att bibblan var en utnärkt plats för detta under hela resan. Men...i sanningens namn han jag inte lyssna färdigt, det finns ju så mycket vackert att titta på. Efter Vardö hamn övergick det blå ljuset till grått för att några minuter senrae lägga horisonten i totalt mörker.

Att sitta mitt ute på havet en kväll i mars. Dessutom längst upp på den nordiska kartan det är mäktigt. Och kolsvart. Nu hade jag ju ett stort fartyg under fötterna så speciellt dramatiskt var det inte, men ändå. Jag gick ut på relingen och ställde mig och tittade ut i den svarta kvällen strax före det att vi skulle gå in i hamnen i Mehamn. Klockan visade 00.40 och endast några blinkande stärnor syntes i horisonten. Det gick inte att urskilja fjällens konturer längre utan allt var svart. Lamporna på båten blandat med blåsten och dunket från maskinerna lät som en datoriserad symfoni. Sådana ljud man kan plocka fram och konstruera på datorn. Nu var jag ute på havet....

Det var ingen konst att sluta ögonen efter den vackra skymningen, den svarta natten och den vinande och friska nordanvinden. Inlandsvindar gjorde att den välbyggda skutan inte rörde sig speciellt mycket även om vinden var stark.
Efter andra dagens frukost åkte ankaret ner i Havöysunds hamn. Femton minuter, med av och pålastning sedan iväg mot Hammerfest. En stad, där jag mycket väl kunde tänka mig att bo. Stillheten går att ta på samtidigt som det sprudlar av energi runt omkring en. Här möttes vi av morgondagens energialternativ, vindkraftverken. Högst uppe på ett fjäll stod de majestätsika mot den gråblå himlen. Lite längre fram dök det senaste oljebearbetnings momentet "Snövit" upp. Lite rymdbetonat och inte riktigt verkligt. Till och med lite dataspelsaktigt mot den allt mer uppvaknande himmlen.


Här blev det ilandstigning för att titta på kyrkan mitt i byn, isbjörnarna av glas är förmodligen världens mest fotograferade isbjörnar och här skulle alla avporträtteras. Själv valde jag en av björnarna, men bara huvudet.


Här fick jag plötsligt fyra nya goda vänner. Med friskt mot och glada ansikten agerade de filstjärnor framför min kamera. Och detta med bravur. De fanns med på båten och vi fick faktiskt några trevliga dagar tillsammans med massor av muntra skratt och lite djävulstyg. Lite wirre försvann också under resans gång. Tack för att jag hittade er Leif och Ulla, Lars och Gunilla....
pappa B

PS: Måste ut och fotografera Margaretha Winberg, är lite av ett straffbetonat uppdrag.
pappa B

Första dagen med gänget... mot Berlevåg.

10.00 glider MS Midnatsol in vid kajen i Kirkenes. Där står pappa B med blålila näsa i den bistra vintermorgonen och fångar upp henne. När man släpper ut passagerarna så verkar det som om halva befolkningen i Kirkenes varit på ferie för mängden av avstigande verkade aldrig ta slut.
Någa av de avstigande skulle ut på en av de många utflykter som Hurtigruten ordnar med när man ligger vid kaj en längre tid. Jag masade mig ombord med samtliga tekniska väskor och ett vingligt stativ. Exakt klockan 12.45 förkunnade damen i högtalaren att besökarna skulle lämna fartyget och hälsade alla nya passagerare välkommen ombord. Kaptenen tutade (heter det så på ett fartyg)? Skit samma, visslan brölade och Kirkenes försvann sakta akteröver. Ljuset på den nordnorska himlen började blandas med sol och över de snöklädda topparna steg en vidunderlig ljusramp upp. Redan här fick man en aning om att dagen skulle bli vacker. En sanning som skulle komma att hålla i sig under hela resan ner till Bergen. Checkade in, kopplade bankkortet till hytt korten och kände mig verkligen välkommen. Söta jänter gör alltid livet lättare. det tycker i alla fall jag. Sex dagar ombord väntade och pappa B gick ner i matsalen för att intaga dagens lunch Maten ja, En personal som är trevlig i ytterkant, mat som kan få även den värsta läckergom att stöna av förnöjelse gör denna resa till en ännu större upplevelse än att bara förundras och hänföras av den utsikt som ständigt flyter förbi dina hornhinnor och kamerans objektiv. Givetvis bjöds man på kungskrabba, havskräftor, färska räkor och välfyllda krabbklor och musslor. Detta plus mycket annat smått och gott anpassat till både vi köttätande varelser och de mänskliga getterna som bara lever på gräs och rötter fanns på buffén.

Säkerhetsgenomgång av lika trevlig maskinpersonal och så var det dags för rundtur ombord. Jag hade hytt 687, på däck 6 (verkligt passande för en lönnfet gubbe från lapplands inland och fjälltrakter)Tog mig raskt upp på däck 9 för att beskåda bubbelpoolen, gymmet och bastun. Allt under kontroll och som vakt framför poolavdelningen stod snömannen och hans fru. dessa försvann så småningom ju närmare Bergen vi kom.
Måste nu ägna mig åt nyttigt arbete både liggande och nytt men återkommer när solen gått ner med mer Hurtigruten. Ladda upp med pilsner och blomkålsoppa och häng med vet´ja
pappa B

PS: Ni skall veta att det känns väldigt bra att vara på banan igen. Och tack än en gång för att ni så troget hängt med alla de dagar bloggen legat i träda.