Nu byter naturen om till vinter...

Burr, sa Kasper när han fick se en naken häst! JAg säger detsamma. Nu är det snålt när man travar ut med regnet hängandes över skallen och med kortärmad T-shirt och tunn sommarjacka. Det är bara att inse att nu är värmen ett minne blott och det gäller att gräva fram lite grövre utsrustning om man skall må bra utomhus. Blev full i skratt när jag i morse läste om sossarnas och moderaternas förtvivlande röster då det gäller SD:s framtid i den svenska politiken. Båda lägren är nu så desperata att istället för att se om sina egna hus så verkar de nu vara beredd att jobba under samma hatt. Har ni hört något så urbota dumt förslag. I samma tid ning skriver man att nu har Mona Sahlin fått uppbackning av det gamla gardet sossar. På bilden står föredettingarna med rödtröjan Wanja Lundby Wedin och isterbandskungen Persson med sulan Karlsson och applåderar. Vilken uppbackning, tre riktiga loosers jo jag tackaar jag. För var dag som går så visar Sverige upp sin luddighet och sin svaga ledning inför ögonen på hela världen. Och fienden, den här gången i form av SD försöker man avrätta på de mest fula sätt man kan hitta på.
pappa B

..det får bli lite varm sallad idag!

Greven Vilgot von Axelklaff brukar ju ondgöra sig över mina matbilder och informationen av vad jag fyller min vackra men dock lönnfeta kropp med under dagarna. Därför mina vänner har jag avsiktligt undvikit att prata så mycket mat då jag vet att just nu råder det vissa problem uppe på godset i Helsingland. Korna, de två man förfogar över har gått i sin. Greven själv sköt 16 bomskott på en stillastående älgtjur under jakten och granngårdens barn har släppt ut samtliga kaniner. Skogsmaskiner skövlade svamp- och bärmarkerna så det ser aningen mörkt ut. Nu har dock fidekomisset i grannkommunen förbarmat sig över grevskapet Axelklaff och kört över både en kruka mjölk och en bit fläsk så jag återupptar därmed min lunchredovisning under en tid.
Så varsågod, detta är en varm Couscous- och baconsallad med finhackad grön paprika, zucini och gul lök. Basen är ett stort knippe machesallad, aromat, ädel olivolja och en skvätt coccoscuntney. Sötar upp det hela en aning med några skivor banan och tre små nykokta rödbetor. Avnjutes med bubbelgasat kranvatten från Göteborgs reningsverk i allsköns ro hemma i köket. God spis!
pappa B

Drag i årets damhandboll, skall bli spännande..

Två av mina speciella favoriter har återvänt från proffslivet i Danmark. Frida Toveby (fd.Johansson i Sävehof) och Annika Wiel Fridén (numera Heid, henne har jag ett gott öga till) har återvänt till sina moderklubbar. Detta plus att två proffs till, Johanna Wiberg (tillbaka till Eslöv) och Mathilda Boson (från Skövde till Spårvägen)har valt att avsluta kapitlet Danmark och flyttat hem igen. Detta gör att damernas elitserie blir några tuffa profiler rikare och det blir ännu bättre handboll, förhoppningsvis.
När Svenska Mässan återigen slår upp sina portar för Bokmässan den 23 september är det är nästan på dagen 2 år sedan deckarförfattare, ordförande i gruppen "Kriminalförfattare i Stockholm", Olof Svedelid avled. Som vanligt har mässledningen med Anna Falck, vd för Bok & Bibliotek (mässans riktiga namn) lyckats få hit ett otroligt starkt författargäng. Själv får jag bråda dagar med att hinna fotografera alla kända pennfäktare men detta gör jag gietvis med glädje och glimten i ögonvrån. Kommer att redovisa lite av detta här på bloggen.
Vad f-n är Centralen i Stockholm och centralen i Budapest jämfört med stationshuset i Porjus?
Inte ett skit! Med Porjusselet skvalpandes precis utanför dörren. Porjusselet där vi smågrabbar försökte fånga storsiken men aldrig lyckades. Det var här som en mycket imponerad turist plockade ihop sin fiskeutrustning när han steg av rälsbussen, gick ner och fick en öring på 5,2 kilo på första kastet. Historien säger att han stod där nästan hela natten men fick inte ett endaste napp till. Men vadå, en öring på 5,2 kilo räcker gott ändå. Ångloket fyllde på tankarna vid den borttagna "Vattenhästen" och lokomotorn drog godsvagnar flera turer om dagen. Här stannade rälsbussarna från Gällivare och Jokkmokk, och släppte av strömmar av turister. Här klev alla pelikaner av (turister) för att med Jean Lundqvists buss fraktas upp till Turisthotellet. Där möttes de av hoteldirektören Lars Johansson som med en vippande pipa i näbben och en kuperad vorsthe vid sin sida gick omkring och slog piskan i sina läderstövlar och drömde om tyska bunkrar och man med mustach. Dagen efter eller sent på kvällen gick bussen sedan upp till Luspebryggan där båten tog dem upp till Jaurikaska. Där satt han, i en liten kur där trallorna lastades om för vidare transport med "Langas" upp till Stora Sjöfallet, där i kiosken satt Evert Modin och lurade på turisterna gammal utgången kexchoklad och specialflugan för harr, Silver Doctor. Vilket liv. Här inne i stationshuset var det ingen som blev mördad. Även om en av de stinsar som bodde på övervåningen brände av några pipor grovsalt efter oss grabbar när vi holkade ur militärens halmbalar som lastades av för vidarebefodran ner till Harsprånget. Det var här nere på lastbryggan som Bullis och jag gjorde livsfarliga konststycken på cykel en gång i tiden och det var hit man promenerade när man ville hångla en stund, det var här jag blev expert på att mjukt och fint med en hand, lärde mig att knäppa upp alla på marknaden befintliga bh-lås.
Idag ägs stationen av en kvinnlig, engelsk fotograf/konstnärinna och drivs nu även som vandrarhem. Besök gärna hennes utställning med fantastiskt vackra bilder på norrsken bland annat när ni hamnar i Porjus nästa gång. Va! Har ni inga planer på att resa dit? Det var det dummaste jag hört. Superpris på stambanan, lätt som en plätt. Hä ä bara å åk!
pappa B

Pappa! Nu är jag så less på politik att jag spyr snart

Ebba var i upplösningstillstånd då hon skulle göra en summering av det man talat om i skolan i går och idag. Em sammanställning om demokrati och jämställdhet- -Nu spyr jag snart på allt det här med demokrati, val och ledare hit och ledare dit. När tar det här eländet slut?
Elis han är intresserad ända ut i fingerspetsarna och hänger med i debatterna och läser alla artiklar i dagspressen (GP och Expressen, som papperstidning samt Aftonbladet i mobilen). Jag har förklarat att efter söndagen är det total politisk tystnad som råder över hela landet. Då gäller det att smussla undan allt man lovat sina väljare men aldrig kommer att uppfylla.
En snubbe som jag personligen tror skiter i hela den här valhysterin är den här lille charmören. Här förevigad på sin första Eriksgata som kung då han reste genom det dåvarande Elfsborgs län med stort följe i bakhasorna. Visst var han väl en söt liten gosse på den tiden? Det var jag med, och idag kan jag inte förstå så där ända in ifrån hjärtat varför vi har kungen och kungahuset kvar? PR, skriker monarkisterna, vadå PR säger jag. Låt brudarna ta över och släpp lös prinsen så han får röja lite bland vanligt folk, låt vår drottning plugga lite på SFI så man förstår vad hon säger och köp en blå/gul rullstol till Calle själv. Sen kan han sitta och gunga i allsköns ro uppe på Halle- Hunneberg och titta på älgarna. Min kvinna blir skitförbannad när jag säger så här, men vadå?
Det här Sam, ja han sa att han hette så fast jag tror att det var Mohammed-Mohammed men spelar roll? Han stod utanför flygplatsen i Istanbul när jag klev ut i värmen för något år sedan. Han hade en grön Nissan med taxameter. När vi höll på att köra in i röven på en traktor med ett släp så sa jag utan att tänka på svenska -Aj fan, det var på håret det där du grabben! Hans svar kom direkt, på perfekt stockholmska, -Bromsarna funkar...grabben och så skrattade han. Från att ha kört taxi, först i Västerås sedan i Stockholm så hade han och familjen flyttat hem till Istanbul igen. Han berättade att han var livrädd vissa nätter i Stockholm. -Det är så mycket våld och elände i Sverige och som taxichaufför är man väldigt utsatt. Jag fick hans telefonnummer och ringde när jag behövde skjuts. Vi käkade några måltider tillsammans, han visste ju vart matoaserna fanns i miljonstaden. På min fråga om han längtade tillbaka till Sverige kom hans svar direkt. -Aldrig i livet, min ena dotter är gift och bor fortfarande kvar, men jag hoppas att hon snart kommer hit med sin familj. Sverige, nej kanske som turist någon gång. Han hade aldrig varit flykting utan tyckte att det såg fint ut i Sverige och åkte dit med sin fru och dottern. -Det var bra i Sverige när vi kom dit och det fanns hur många jobb som helst. Fast det var inte så många som jobbade. Flera av hans bekanta levde på bidrag och satt och spelade kort och fikade dagarna igenom. -Jag pluggade, lärde mig svenska, min fru gjorde likadant. Vi tjänade bra med pengar, hade en liten lägenhet och när vi kände suget hem till Turkiet igen så valde vi att flytta.
Det är sådana invandrare vi behöver, men de flyttar hem igen. Kvar blir kortspelande arbetsskygga individer, som allierar sig med varandra en bra bit utanför vår svenska gemenskap. Tråkigt, men sant.

10 SD-pensionärer inringade mitt i stan

När Sd skulle hålla ett möte nere i Göteborg idag så stördes det direkt. Så till den grad att man tvingades flytta och även där fortsatte oroligheterna.
Citat från ett inlägg på nätet idag: Först var mötet utlyst till brunnsparken sedan blev mötet flyttat till Kungsportsplatsen (Vid Koppamärra) En massa som bestod utav ungdomar med dreadlocks och piercad näsa ockuperade själva statyn,ett förvirrat gäng började "gymnastisera mot rasism" med att göra situps och dansa omkring.Längre bort i riktning bastionsplatsen stod 2-3 skottsäkra fordon och ca 8 ridande poliser som vaktade en skara på ca 10 personer,de flesta var pensionärer,det var SD gänget!!Polisen spärrade av effektivt utom Stora Nygata där de lämnade en blotta i bägge riktningarna,Vilket innebar att de 10 pensionärerna blev inringade av en skrällande pöbel!Sedan gick jag.Det var svensk demokrati!

Ni ser ju allesammans att vi behöver röra om ordenligt i det system som finns idag. Ingenting är ju intakt. Hade det varit 10 sossepensionärer som hade hamnat i samma situation hade polisen ingripit direkt. Nu stod de bara och tittade på. Demokrati i Sverige den är inte värt ett ruttet lingon i dagsläget.

Nu skall jag och junior gå en vända runt sjöarna för att trampa ner maten och kyla ner oss en stund. Detta plus en olidlig jänta här hemma kan få den tuffaste att knäa. Skall undersöka om det går att få komma in tidigare på något ålderdomshem så jag får lite andrum.
pappa B

Mitt liv bland vackra kvinnor...

..är det många som är avundsjuka på. Jag har sett, hört och fått påskrivet detta under alla mina år som fotograf. Mina närmaste vänner lever med detta och min underbara kvinna som levt side by side med mig de senaste 28 åren (hon modellade själv när vi träffades) har aldrig ifrågasatt mitt jobb på något enda plan. Jag blir kär i mina modeller, lika fort som blixten. Fast det är givetvis inte på riktigt, men vi måste tycka om varandra om bilderna skall bli bra. Vi måste kunna lita på varandra modellerna och jag. De blir lite kära i mig med och jag vet ingen som har så många snabba förälsker i min vänkrets, inte ens Lill-Babs hinner med.
Jag har levt och jobbat med kvinnor i hela mitt liv, jag är en 100%-ig feminist, tror jag. Under tiden som jag jobbade tillsammans med en kollega, Yvonne, så startade vi en sporttidning. Vad handlade den om då? Givetvis en tidning som enbart handlade om damhandboll. Just det. Gäller det fotboll, så var det Nya Mål, numera Marta, ett magazin som bara skriver damfotboll. Jag kan inte svara på varför det blivit så här. Men...jag anser att när vår herre (eller vem det nu var) skapade kvinnan så var han på ett sjutusandes gott humör. Han skrattade och sjöng och tog i så det rök om skägget och fick till denna lilla fantastiska varelse, kvinnan. Sen blev det lite spill över och då konstruerade han oss män. Det kan vi ju inte göra så mycket åt och vi får väl vara tacksamma att han inte passade på och gjorde kvinnorna som han gjorde med räkorna. Då hade vi haft förbaskat lite att göra här i världen, eller hur gubbar.
I mitt förra inlägg oroade jag mig för att jag börjar tappa läsare, nu far väl de fåtal gubbar jag har också åt fanders. Men jag kommer att gneta på här på blogspot även om det bara blir jag och de närmast sörjande kvar på nätet.
Om ni nu tror att jag tänker gå och lägga mig så har ni helt fel. Nu skall jag tota ihop 8 korta texter som skall lämnas i morgon förmiddag. Men lägg er och nana ni och dröm söta drömmar om 7 rätt på V75:an, att den gråhårige, lönnfete gubbe som ligger bredvid er i sängen och låter som en Bolinder & Munktell, plötsligt sprätter upp och blir 25 år igen (överallt).
pappa B

Nu tappar jag läsare, varje dag...

Det står klart att mitt ställningstagande i årets val har gjort att mina läsare väljer bort mig., Mindre och mindre besökare och även en del av de som varit trogna följare har backat ur. Nåväl, det hade jag kanske räknat med, men jag tycker ändå att det är tråkigt. Tänker inte ge upp trots detta utan svammlar vidare här i mitt lilla hörn av världen och så får jag sända en tacksamhetens tanke till alla er som fortfarnde hänger med gubben... God natt på er hela surven.
pappa B

Pakko-Magnus, kungen av Pakkoselet...

-Spela en tango Besse, det var det första han sa då han plockade fram sitt knappdragspel. Tangon påminde honom om de glada dagar han levde i Rio De Janeiro. Det var där den stora kärlken fanns, det var där han blev skjuten med en colt och höll på att missa tjuvjakterna runt Pakkoberget tillsammans med min far och några gubbar till i byn. Vi är inte många som fått se hålet där kulan gick in och passerade snett genom den korta överkroppen för att gå ut genom vänster axel.
Jag spelade nästan jämt -Du svarte zigenare- jag kan inte så många fler heller för den delen. Han strök ur våra två snapsglas med tummen (det var diskat och klart) fyllde på med wiskey, kommer inte ihåg sorten, men det skulle alltid vara wiskey de få gånger jag hälsade på i hans lilla stuga nere i Pakkoselet. Det gjorde jag de gånger jag åkte hem till Porjus så det gick inte åt så mycket av den dyrbara flaskan. Efter tre supar lät det förmodligen bättre från handklaverat som kompade sig självt genom ett stort hål i bälgen där det pös i bastakt. Tungdraget tack vara hålet, men Magnus trivdes. Han reste sig, bugade till min dåvarande fru, bjöd upp och kopplade ett kraftfullt grepp runt hennes midja. Tog två snabba steg, fram till järnspisen. Där vände han elegant och så två smygande steg tillbaka till stolen. Han bugade, tackade för dansen och satte sig.
-Hon dansar bra kvinnan din, sa han och tittade på mig, Jag nickade och hon log.
Magnus var en av min pappas bästa vänner. De spelade tre korts mas, ljög så fåglarna flög på rygg över huset. Spelade på tipset, hade aldrig 12 rätt men skrapade ihop några tior ibland och då var det fest. Han hade en ålderstigen 250cc DKV, en snygg maskin som stod och rostade sönder bakom hans lilla stuga. När min pappa gick bort grät Magnus, länge. Han kom inte på begravningen, hade bara blåbyxor och även om jag ville hämta honom och förklarade att pappa skulle skratta om han såg honom i kostym, så vägrade han. Dagarna efter begravningen stod han vid graven och grät, ensam. Tyvärr han inte jag upp och vara med när Magnus lämnade detta jordelivet, men jag hälsar på när jag åker norrut. Nu alla bloggläsare skall jag visa er bilden på Pakko-Magnus skottskada. Man ser den mörka fläcken en bit under armhålet där kulan gick in, utgångshålet lämnade ett betydligt fulare märke på hans högra axel. Skottet kom då han satt med en vacker flicka i knä, inne på en salon i Rio De Janeiro. Ett svartsjukedrama sade man och han som sköt tog polisen hand om och Magnus svävade mellan liv och död på sjukhus, innan han fick åtrvända hem.
En krutgubbe av den sort som aldrig går att återskapa, en snäll och försynt liten man som inte riktigt passade in hos vissa kretsar i den fisförnäma delen av den lilla byn. Det struntade dock Magnus i, han hade skogen och sina goda vänner, resten, snacket bakom ryggen när han klev av rälsbussen och gick backen upp från Porjusselets anhalt, förbi "Pangens" kiosk och Jakobssons lastbrygga det lyssande han inte på. Det var bara vi andra som hörde det.
pappa B

6% i senaste mätningen och SVT backar ändå?

Är det inte knepigt på hur vår statliga television handlar? Det bolag, som vi licensbetalare föder år efter år. Liksom strutsen stoppar de huvudet i sanden. Deras programdirektör en av nickedockorna på bolaget,Jan Axelsson står istadigt fast vid det beslut som togs redan då man började känna att SD var farligt nära att etablera sig i den svenska regeringen. Hur kan en sådan trångsynt gubbtjyv få sitta på den stol han sitter. Att bromsa och inte följa vad folket som betalar stora delar av hans lön vill se och höra. Kanske det är dags för Uppdrag Granskning att sätta ficklampan på de här figurerna, Pellejönsarna som styr vårt mediautbud via SVT?
Men...ytterligare en utskåpning av SD kommer givetvis att få motsatt verkan då det fortfarande finns de medborgare som verkligen tror på ordet demokrati och inte enbart slänger omkring med det som en klycha för att verka ordentlig i samhället.
Att Reinfeldt svettas betydligt mer nu efter den senaste mätningen förstår jag, för han har ju målat fan på M-dörren då det gäller ett eventuellt samarbete med SD. Däremot tror jag att Maria Wetterstrand. som trots att hon snöat in på miljöpartiets väg, verkar vara en ung dam som vet vad hon sysslar med. Hon kommer med all säkerhet att utnyttja SD när vågen börjar svajja för mycket.
Mina röster är lagda och mina kamraters med. Personligen tror jag att SD kommer att vara närmare 10 är 4% när alla rösterna är räknade. Då börjar det blåsa kallt runt de mossiga löntagarna som inte har folkets förtroende i regeringen. Fru Sahlin borde genast anmäla sig hos arbetsförmedlingen, för som de flesta arbetslösa vet så tar det tid innan den kvarnen börjar mala. Men, jag förmodar med all säkerhet att hela det här politiska gänget har försett sig med rejäla fallskärmar genom att klia varandras ryggar lite då och då. Lite av politisk gruppsex om man så vill.
pappa B

En bild med hög dignitet!

Den kom först som en liten bild på mitt mail. Min gamle barndomskamrat Bullis hade tagit den uppe i Ålloloukta, en sameby som ligger upp efter Stora Luleälv. Ett par vattenskidor av två brädor och med bindningar av ett par avklippta fastspikade stövlar. Jo jag tackar jag. Bara idén att ge sit ut på Luleälvens kalla vatten får en att tvedka, minst tre gånger. Nu undrar jag vem som tillverkat och ägt dem och om han eller hon verkligen har testat dem. Skall sänsa ut mina spioner och kontakta vännen Sven Rimpi som bor i byn. Mina farhågor lutar åt att det är hans grabb Jan-Ivar som är både ägare och konstruktör av laggarna. Kolla bara! Håll med om att konstruktionen inte går av för kattpiss. Men frågan är om man någon gång har testat dem i verkliga livet.
pappa B