Sagan om osthyveln kapitel 2

Så var det dags igen, lite sagosvammel så här inför helgen!

Varför blir enbart skandinaviska farbröder misshandlade?

Funderade över detta när jag åt min havregrynsgröt i dag? De senaste tre misshandelsfallen har skett på två svenskar och en finne. Är det den ljusa färgen som sticker i ögonen på ungdomsgängen eller är det vetskapen om att inga skandinaver har så stora familjer och vänkrets som kan hämnas?
Straff i rimlig bemärkelse delas ju inte ut heller. Fundera lite på det här, är jag helt fel ute, eller?

Vad skulle hända om dessa unga grabbar/tjejer hoppade på fel gubbe? Om de fick sig en sån helvetes omgång att de hamnade på sjukhus i flera månader,med förlorad syn på ett öga, brutna revben och skallskador. Skulle den farbror som orsakad detta någon gång få se dagens ljus utanför fängelset? Jag undrar det. Förmodligen räckte det med en liten örfil så kepsen ramlade av för att socialsystemet skulle gå för fullt larm och gubben fälldes för grov misshandel och tilldömdes ett skadestånd på 30-40.000 + fängelse. Varför är det så himla orättvist, det är inte något roligt att leva här i Sverige längre,,,
pappa B

Bravo Sarah Britz i GP

Krönikören Sarah Britz (läser henne väldigt ofta) har satt tummen i ögat på det mycket obehagliga överfallet av en liten 6-årig kille i Brunnsparken härom dagen. Han blev brutalt överfallen av en Rottweiler men tack och lov blev de fysiska skadorna inte så allvarliga medan det däremot förmodligen, kommer att sitta kvar i den lilla grabbens huvud resten av livet.

Att ha hund det förpliktar.
Att ha hund kräver 100% arrangemang i handhavandet.
Att ha hund borde inte vara möjligt för vissa personer.

Även en liten Italiensk vinthund kan flippa ur. Förvisso inte lika
svår att få stopp på som en 50-kilos Rottis.

Att ha hund kräver ett aktivt liv oavsett den ras man väljer.

Vad gör man nu med de här tre? Hunden, hundägaren och grabben som lånat hunden och var med vid överfallet? Självfallet skall hundägaren vara skadestånds skyldig till den lille pojkens föräldrar. Hunden bör tas omhand och testas av polisens experter. Finner man det minsta tendenser till för hög kamplust i kombination med andra mindre önskvärda beteenden skall hunden avlivas. Vi skall inte ha sådana hundar i landet.
Här är då lagen lika fjantig som vid alla andra brott, bovarna vinner för det mesta och det är offren som förlorar. Det fjantiga svenska rättsväsendet har lika kraftfull ryggrad som en orm, med andra ord ingen alls.
pappa B

Fina framsteg för grabbarna vid dagens pass...

40,38 gjorde Lars på dagens trea. En fin prestation då han sänkte tiden med mer än tre minuter jämfört med premiär promenaden. Han drog iväg som en avlöning redan vid starten och jag var orolig att han skulle ta slut innan vi kom fram till det fd. Volvokontoret. Men inte det, han höll ångan uppe och hade vi inte tagit den sista pausen under viadukten uppe i Rappedalen hade han säkert gjort varvet på 40 minuter jämt.
Sedan gick passet nere på gymmet som en dans och ingen av dem försökte "fuska" sig igenom. Jag håller allt ett vakande öga på dem även om jag tränar själv också. Imorgon blir det nog en längre promenad för Ivan och mig om vädret är skapligt. Just nu när solen tittar fram och det inte regnar är det helt perfekt gångväder. Vackert och fridfullt i skogen och massor av luft att suga åt sig då benen börjar väga 50 kg styck.
pappa B

Frosten ligger vit på taken, men pappa B han är redan vaken...

...jaha så kom då kung Bore smygande mellan husen i Angered. Han lade sitt vita skägg på hustaken och nu får man börja halka omkring på vägar och stigar när man skall ta sin promenad. Nåväl, vi har ju kort på Sportlife så det är bara att ta trappan ner i källaren och kliva på motionsbanden och traska på...

Idag är det tredje promenaden för vår vän Lars, som traskar runt och släpar på 149,5 kilo i onödan. Dessa skall vi nu sakta men säkert se till att han lastar av sig och får köpa helt ny garderob när sommaren kommer. Han är seg och har gett sig den på att köra med Ivan och mig för att lyckas. Det kommer han att göra och jag skall ge er rapporter om hans framgångar i jakten på de, i första hand 30 kilo som vi skall jobba bort tillsammans. Naturligtvis med hans goda minne. Nu har jag intagit min havregrynsgröt, laddat vattenflaskan och skall så sakteliga dra mig ner mot gymmet därifrån vi startar våra 3 kilometers promenad. Förhoppningsvis syns vi lite senare idag.
pappa B 

Basseluskerna har huggit tag i mig med...

Jäklar i min lilla låda, jag trodde att jag skulle komma undan men tji fick jag. För ett par timmar sen så kom febern smygande och just nu kokar gubben. Inte hjälpte det med en rejäl wirre heller och nu är det bara att intaga sängläge så jag kan matcha grabbarna i morgon. Vi höres och synes.
pappa B

Stompbaket avklarat, nu skall grabbarna få smaka i morgon..

Inte så formriktiga och vackra, men goda som bara den. Stompbröd a la pappa 

Ja de ser inte så fina ut kanske, inte direkt formade efter det vackraste måttet, men aktare vad gott och nyttigt dessutom. Jag struntade i vetemjölet och körde på hälften Dinkelmjöl och hälften havregryn/pumpakärnor och sesamfrön. Degen blev för kletig, skulle nog använt lite rågsikt kanske men det gick ju att platta ut med händerna då brödkaveln inte funkade.

Här kan alla kcal-guru slänga sig i väggen. I de här kakorna finns det vaken massor av kolhydrater eller dolt socker (inte ett sockerkorn så långt ögat kan se) Dessutom är det både saftigt och gott, och med min specialröra på rå vitlök, Philadelphia och nykokta färska rödbetor kommer grabbarna att jubla innan träningen i morgon. Jag skall bjussa på en liten macka, det har jag lovat.

Dagens promenad och styrkepass gick riktigt bra och det roliga var att vi hade mest kraft under den sista kilometern ändå var det motlut hela den sista biten.
Tack lilla Ulrika för att du gav mig receptet på "Stompen" jag var lite olydig och skippade vetemjölet men det blir jag väl inte straffad för till sommaren hoppas jag.
pappa B

Stompabröd, det skall bli morgondagens utmaning! Nej för hundan det är ju nya dag redan nu.

Här har det målats och smyckats under hösten. Inte i någon större utsträckning och inte av den dignitet som ger ståpäls vare sig här eller där. Men...man har målat väggarna i en fisig gul nyans som passar helt perfekt för lite grafitti. Nu är det ju så att det är lite farligt att hoppa mellan vagnarna för det är ju tre som går ganska tätt men det skall bli spännande att se hur länge de får vara fisgula. Jag slår vad om 14 dagar, max tre veckor sedan taggas det lite här och där. Hoppas bara att någon av de riktigt duktiga grabbarna/tjejerna kommer och inte bara "kladdarna" som sabbar i ställer för att förbättra. Jag gillar grafitti av bara den.
I morgon eller rättare sagt idag, skall jag baka Stompabröd från Malmberget. Min lilla värsting där uppe har gett mig receptet och nu skall det mjölas och gräddas i Angered. Jag kommer att visa hela föreställningen och även beskriva hur det smakade. Går inte brödet att äta så har jag förberett kaninen "Bergman" en snäll, men ful jäkel, att det blir hans mat en tid framöver. Han gick genast in och lade sig i sitt lilla hus. Få se om han visar sig under morgondagen. Gå nu loch lägg er och sitt inte uppeoch uggla.
pappa B

Ivan den sege gubben som minskat 8 kg.

Detta är Ivan den förskräcklige, Johansson i efternamn. Han är seg som ett gummiband och idag fick han faktiskt ta till lite trippande jogg när vi öste på under vår korta runda.
Först var det lilla Natalie som nästan körde ihjäl oss ute på Stigs Center och sedan körde vi över bron och så drog vi iväg på vår snabbpromenad. Meningen var att vi skulle ta oss en riktig sväng ner på Sportlife här i Angered, men vi ägnade ett par timmar på att ställa in hans nya mobil i stället.
I morgon är Lars med på passet och då blir det både promenad och tuffa tag i Sportlifes källare. Det kommer att bli riktigt kul. Lars kunde faktiskt gå idag trots sitt hårda pass igår, det var roligt att se. Vi träffade honom vid lunchen. Detta innebär att jag spetsar till en del övningar nere i källaren så att han känner att han lever.

I övrigt så börjar bacillerna hopa sig här i huset och nu är det dags att ladda upp med mer vitlök och rökig wirre så de inte får grepp om mig med. Både grabben och jäntan börjar bli allt hängigare för var dag som går och det är bara en tidsfråga innan de ligger i var sin säng och ropar på markservice....
Då är det bra att ha en "hemma-pappa" som kan komma springande med varm O´Boy, halstabletter och andra medikamenter, stoppa om och stryka på pannan med en sval hand.

Dagens lätta middag. Gott och nyttigt

Nu skall gumman och jag ner och skaffa lite proviant till juniorerna och henne. Jag kör vidare på kaninvarianten med små inslag av kött, kyckling och fisk.
Kolla här, detta är min middag. Igår kväll kokade jag några små färska rödbetor och idag tog jag två och skivade dem, en morot. 10 cm purjulök och en halv grön liten chili, som jag fräste ihop med lite jordnötssmör. Tog några bitar kyckling nugget som blivit kvar efter ungarnas middag och så ett glas prima kranvatten. Satt som en fläskläpp och innehåller inte många kcal, även om kycklingen var panerad. Mår som en bofink och om allt går som jag vill så hörs vi igen. Ha det så fint i afton, god afton
pappa B

Hans livs tuffaste dag, men han fixade det..Grattis Lars!

Armarna i vädret, inte för att jubla över de tre minuter som han pressade tiden med, utan för att öppna upp luftintaget lite extra. Detta var Lars andra promenad och gymbesök, och tuffaste dag på länge. Han grejade detta med bravur och att förflytta 149,5 kilo, det är inte det lättaste man kan ha för sig en söndags eftermiddag. I vanliga fall flyttar han dom via en buss, vilken kan vara en av orsakerna till den stora kroppshydda som Lars lagt på sig.
Men nu skall den bort! I sakta mak skall Lars, Ivan den förskräcklige (som redan minskat 8 kilo) och jag se till att det rasar iväg 10 kilo fram till dess att tomten kommer. Ambitionen finns och efter promenaden så körde vi riktigt hårt nere på Sportlife i nästan två timmar. Grabben har gett sig fan på att återkomma till sitt forna jag och vill inte att kistlocket skall smälla igen på tok för tidigt.
Han är både seg och tuff och har ett jäkla glatt humör, vilket kan vara nog så värdefullt då han efter sin 10 kilos minskning skall få bära med sig en kasse med vikten i på en längre runda, bara för att få känna på vad onödigt mycket kilo han släpat runt på. Efterhand, som byxorna blir större och kaggen mindre så lastar jag på honom all den vikt han tappat bara för att ge honom känslan och tyngden så han inte återvänder till samma kropp igen...Han kanske får bära med sig tappade vikten på nästa runda, den som är lite längre, vi får väl se.
Straff? Nej så fan heller. Bonus, att få känna på vilken onödig vikt han stapplat runt med de senaste åren, satt sitt liv på spel och nu kan han bara släppa ner bördan och slå en klackspark över att själv ha trimmat till sig ett hälsosammare liv. En investering för framtiden inte enbart för honom själv utan för hans familj och hans föräldrar.
På onsdag kör vi igen så det ryker, vänta bara och då är Ivan den förskräcklige med och tjôtar han med.
pappa B

"En kropp utan krämpor, är en skattefri förmögenhet"