pappa B
Efter nästan ett helt års frånvaro är det dags att balansera ut på den smala linan igen. Numera kommer jag att föra väsen nerifrån Spanien. Har blivit deporterad.
Och framtiden har vi här. Min lilla hjälte och hans vilda syster. Det är min framtid som jag värnar om och älskar av hela mitt gamla skrumpna hjärta. På bilden sitter "Skogarnas Konung" ute i skogen. Bilden togs 2006 vid en av våra många skogspromenader.
Den lilla loppan är ute på Angereds Centrum med sina kompisar och förstör en del av sina julpengar.
Tusan hakar vad jag längtar till våren och vitsipporna!

"Hem till byn" byns centralpunkt Jakobssons Livs. Här fanns även Hjalmar Anderssons afffär där man kunde köpa nästan allt.
Byns mest berömda lirare. "Essy" charmören, som lirar banjo så att klockorna stannade i Peru. Fortfarande still going strong med eget band och ny skivinspelning på gång. En av mina verkliga vänner.
Mitt namn är Torstelina, en ung kanintjej i fin form och utan skavanker. Jag hälsar till alla kaninvänner ute i rymden och önskar dem ett gott nytt lår. Själv har jag vid några tillfällen (då jag fimpat farsans kablar till olika laddare) blivit hotad att sluta mina dagar som ragu. Tror dock att jag är aningen för liten för denna anrika kaninrätt. Dock bliver den stränga mannen timid och god stundom om. Då skalar han ett äpple och jag får både skal och kärnhus. Kryper in i mitt lilla trähus och ser fram emot morgondagens äppleskrutt.
Konjagaren är slut för dagen och jag ser att de äkta brillorna från Överskottsbolaget behöver putsas. Tyckte att det var dimmigt i köket men lade skulden på det stekta baconfläsket. Hm....
Att se en skorsten och ett hustak från köksfönstret ger inte en norrlänning ståpäls. Ingen annan heller men ibland kan det faktiskt bli lite vackrare än normalt. Som idag när allt regn frusit till under natten och skogen klätt på sig lite av vinterkostymen. Lika vackert är det när musöronen börjar slå ut på våren och hundratals svalor störtdyker för att fånga flugor till sina bäbbar hemma i boet.
Här är det skolbarn som städar dikeskanterna uppe i Malung 1967. Hos oss har det varit (är fortfarande, men jag har smygit till mig en liten bloggpaus) Först blev det sen frukost och skidåkning där jag klart kunde konstatera att nu får de vara nog med daltande kring surgubben Fredriksson. Skicka hem honom och släpp fram någon hungrig junior i stället. Kolla Norge, inte fan kör de med Dähli, Aalsgard och Co nu för tiden? Även om jag tror de skulle matcha de flesta svenska åkarna ännu. Unga nya hungriga norrmän varvar Fredriksson som åker lika fort bakåt som framåt. Ett djävla mesande och fjäskande är det inom svensk skidsport. Trodde att det skulle bli mer djävlar anamma när Hr Svan kom in i bilden men han verkar vara lika fjantig han med.
Hon är en riktig liten teaterapa som sjunger dansar och gör rackartyg för gubben.
Höga herrar inom reseindustrin, tillika duktiga PR-män aviserar nya äventyr med penna och kamera efter nyår. Måhända att det blir ett nytt äventyr nere i Kapstaden, vinskriverier och uppletande av "The Big Five", vi får välan se. Jag håller i alla fall passet uppdaterat och tummarna på bägge händerna. Bilden är från linbanan upp till taffelberget i Kapstaden.
För att allt skall fungera så bra som möjligt vill det till att alla kugghjul fungerar. Att alla kranar som skall vara öppna är det, och att de som skall vara stängda är stängda. Ibland så undrar jag om maskinisten uppe i knoppen har tagit time out eller bara djävlas med en.
Idag har jag fått 12 kommentarer och jag har inte vågat kolla hur många unika. Tror ni att jag hinner upp till 100 på en dag före nyårsklockan klämtar? Jag hoppas detta. Dyker ner över puzzlet på köksbordet igen men återkommer när stillheten lagt sig över lyan. Kram så länge

Sedan öppnar vi några paket och drar i väg till släktingarna i Jerusalem. Detta besök, med hela truppen samlad blir kort och intensivt. Blablabla, mat, blablabla, julklappsutdelning, balblabla, kaffe, tanterna skall försöka förbättra imagen och åker till midnattsmässan, pappa B och en svåger ser på TV, trollen leker och sedan åker vi hem till Göteborg igen. Julafton är sålede därefter ett minne blott. Sen börjar julen för pappa B och hela hans menageri på riktigt. Skööna dagar i skinnsoffan, god mat och gott dricka. Vi lägger ett nytt jättepuzzel, den holländska konstnären Jan van Haasteren har producerat några riktiga värstingpuzzel. Vi har köpt ett par stycken och tar fram ett nytt varje jul. En tredjedel av köksbordet blir puzzel-plats. Vi har tre nya kvar och det som skall läggas nu i jul är en vansinnigt roligt bild från ett tryckeri. Massor av bloggande och inget seriöst arbete på 10 dagar. God Jul på er mina vänner och så syns vi säkert igen i morgon.
Vi tog vitlöksexpressen ner till nöjesfältet och trängdes ett på timmar. Trollen fick åkpass runt handkleden och sedan hade kvinnan och jag tid för både en Irsh coffee och en stor stark innan parken stängde och vi tog vagnen hem igen.
lampor i alla kulörer lyser upp hela parken och turisterna vallfärdar till Göteborg för att kolla in grannlåten och sätta sprätt på lite euro. Allt är ju billigt för turisterna idag...
Den omtalade julgranen lyser över hela stan och trollens ögon lyser ikapp med den. Speciellt då den tjatige pappa B plötsligt svingar upp två extra 50-lappar för att de skall pausa och få lite i maggen. Swiscccch! Och de försvinner som en avlöning, trollen alltså.
Tänker nu ta mig en kopp rykande te innan jag tar kontakt med lakanet i "upp och ner" sängen. Snart kommer tomten, var snälla nu.
Det blev en superstressad dag idag. Hade tänkt slappa lite, berätta om mitt pepparkaksbygge ifjol och lite annat smått och gott. Nu först har jhag fått några minuter framför burken medan kvinnan samlar ihop trollen för färd ner till Liseberg. Vinter-Liseberg är vackert och så är det inte så många karuseller igång (kan bli lite yr på glögg och starkpilsner istället) Skall försöka nypa till några bilder där nere med den lilla kompakten. Lägger ut dem här senare i kväll, om jag lyckas fånga något intressant.
När jag återvänder skall jag berätta om byggandet av vårt pepparkaksslott förra julen. Häng med
Halva oktober, hela november och största delen av december har sett ut som en vadmalsbyxa. Ni vet en sån där grå, tjock otymplig sak. Nää, ni är för unga ni har aldrig tvingats dra på er detta martyrredskap till klädesplagg. Tyget eller filten, vadmalen till dessa urtidsbyxor tillverkades enligt en gammal tradition i Mattmar. Jag tror det stavas med två t.

På St.Andrew i Scottland behöver man m ycket stöd från högre makter. Inte den här damen. Karin fd. prolirare som jag följde med till den anrika banan för att vara med när Oscar Jakobsson invigde sin golfbutik i anslutning till Utslagsplatsen.
En god kopp te med en liten skorpa eller en bit god ost på kvällskvisten sitter inte fel det heller. Och en varm kopp romte, gärna med en mycket god Maraska-rom. De ni mina damer och herrar.
Naturligtvis tog jag bilden på Inge under hennes avslutningsframträdande på Hurtigrutens jazzkryssning i höst. Vad annars. Smyger iväg för att avsluta ett litet fotojobb och sedan blir det hemlighetsmakeri i julklappsbutiken. Skall stoppa till och sjunga en trudelutt för Nuki, min vän som fyller år idag. Vi syns och höres.

Här svammlar jag mest och snart har 100 människor knappat in sig på min sida, på en dag. Märkligt. Jag sänder en bukett till alla er 85 som gett mig ett nytt rekord. Rosorna är av marzipan, lika söta som er.


Har inte riktigt hunnit förlika mig med dessaa mörklila tvättsvampsaktiga grönsak. Brukar skiva ner dem tunna skivor och blanda ner dem i olika grytor. Panerade i riktigt gott ströbröd är de rätt goda. Vet inte om jag tycker att de smakar speciellt mycket, men de suger åt sig bra.
Den här bilden har jag tagit i min ateljé för flera år sedan men den vackra rumpan får illustrera lite av den svenska synden för oss dubbelmoraliska svenskar. Nu har grävskoporna satt stopp för sexklubbarna, MC-butikerna och stans vackraste grafittiväggar. De gamla husen på Friggagatan har jämnats med marken. Synd om både synden och den moderna konsten och inte minst för alla som gillar att glida hoj. Men...finkulturen har talat och då startar grävskoporna.





Detta är Leif Karlsson. Dubbel guldmedaljör och vurpan som kostade honom det tredje guldet. Trots rejält fall så körde Leif till sig VM-silvret, bara sekunder bakom den ryss som vann. Det här hände under VM för utvecklingsstörda uppe i Sollefteå. Jag fanns på plats och filmade även tävlingarna till Viasat Sport som kanalen hette, den enda kanal som vågade sända.