De kan dessutom landa på flygplatser med kort landningsbana...
pappa B
pappa B
onsdag 31 augusti 2011
Jag känner på mig att jag glömt något?
Men, jag vet inte vad. Förmodar att det snart dyker upp och då är det försent att åtgärda. Nåväl, livet går vidare och örhoppningsvis jag med. Känns skapligt trots ganska tuff dag. Nu har min lilla "Prinsessa" varit och provat in linser. Kolla bara.
Anna en mycket trevlig optiker tog hand om oss nere på Blickpunkten i Bäckebol. In bakom disken bland massor av robotmaskiner med ögon som tittade på en överallt.
Och när alla konstiga undersökningar var klara så poff....där satt den. Lite tjuvträning under överinseende av Anna och saken var klar.
Hur elegant som helst. Nu skall det fixas lite gott att stoppa i kaggen...innan jag går och lägger mig...
pappa B
Anna en mycket trevlig optiker tog hand om oss nere på Blickpunkten i Bäckebol. In bakom disken bland massor av robotmaskiner med ögon som tittade på en överallt.
Och när alla konstiga undersökningar var klara så poff....där satt den. Lite tjuvträning under överinseende av Anna och saken var klar.
Hur elegant som helst. Nu skall det fixas lite gott att stoppa i kaggen...innan jag går och lägger mig...
pappa B
Fint pass med Sara idag....
Idag var jag med på Cirkelträning, det var roligt. Men tar man i så känns det, jag lovar och det är därför jag har börjat träna, jag vill att det skall smaka lite skit i munnen (går att skölja bort med wirre sen) Varvade ner genom lite benpress och en tur med magmonstret.
Sedan var det hem, snabbt som attan, under vattnet, på med nya kläder. Under tiden fräste en panerad torsk i stekpannan. Ruccola, vit paprika och en stor klick majonäs, ingen potatis men ett glas mulitvitamin. Sleva i sig detta, starta Santa Fe:n och upp till Landvetter Airport för att träffa vd:n för Malmö Aviation och hans högra arm. Två goa gubbar. Direkt efter detta ner till stan för att hämta grabben från skolan (hade skadat armen) sedan in på Japan foto och hämta nytt batteri till videokameran. Sedan med språng till Bussgods för att hämta en röjsåg och så hem för att om 20 minuter skall jag vara i Bäckebol med dottern hos optikern för att prova ut linser. Tror fan att inga löss fastnar på den här gubben, man står ju aldrig still.
Detta är Bengt Roswall, VD för Malmö Aviation på besök uppe på Landvetter Airport. Här ståtar han framför företagets nyrenoverade lounge. Här kan man pusta ut, ta sig en kopp kaffe och läsa allt som journalistkollegorna ljuger om medan man väntar på avgången. En rekorderlig karl som skakade hand som en karl ska och dessutom hade humor. Sånt gillar pappa B. Nu måste jag sticka....
Jag säger som gubben sa, som besökte bordellen för första gången
-Hej vad det går mellan pattor och lår!
pappa B
Klara man knotten i Lappland?
God morgon mina vänner! Kroppen fungerar som den skall, idag igen! Det är bara huvudet som släpar efter lite. Tar en tur ner på Sportlife och kollar om jag får hoppa med i gruppträningen, om inte blir det en lätt promenad och lätta övningar för resten av pappa B. Det är ju i morgon som jag skall få lära mig alla maskiner och kanske jag får ett träningsprogram.
Tror ni att TV-bolagen skulle klara av att göra en Robinssonvariant förlagd till Lappland? Varför skräpa ner i Filipinernas djungel när man kan sätta vår egen på världskartan. Tänk er att släppa ut ett gäng vilsna stadsbor uppe vi Akka och så låta dem klara sig lika länge som de gör med sol och bad. Vem fan kryper ner i Langas en morgon eller vem sätter sig där och surar ifall de blivit orättvist behandlad? Det skulle jag vilja se. Och hur många nätter skulle man klara av att ligga under bar himmel? Kanske man skulle ge dem extra bonus om de kunde vaska fram lite guld urr berget som guldsmeden från Gällivare. Här sitter han vid sitt guldgrävarläger. Om det finns kvar i dag, det vet jag inte men när jag och kvinnan besökte honom för drygt 15 år seda så högg han sig i tummen när han skulle spänta ved för att sätta på kaffe till oss. Tror ni något TV-bolag skulle våga satsa på detta? Jag är mycket teveksam.
Har packat min lilla sportbag och börjar promenaden ner till centrum. Håll tummarna att jag får vara med.
pappa B
Tror ni att TV-bolagen skulle klara av att göra en Robinssonvariant förlagd till Lappland? Varför skräpa ner i Filipinernas djungel när man kan sätta vår egen på världskartan. Tänk er att släppa ut ett gäng vilsna stadsbor uppe vi Akka och så låta dem klara sig lika länge som de gör med sol och bad. Vem fan kryper ner i Langas en morgon eller vem sätter sig där och surar ifall de blivit orättvist behandlad? Det skulle jag vilja se. Och hur många nätter skulle man klara av att ligga under bar himmel? Kanske man skulle ge dem extra bonus om de kunde vaska fram lite guld urr berget som guldsmeden från Gällivare. Här sitter han vid sitt guldgrävarläger. Om det finns kvar i dag, det vet jag inte men när jag och kvinnan besökte honom för drygt 15 år seda så högg han sig i tummen när han skulle spänta ved för att sätta på kaffe till oss. Tror ni något TV-bolag skulle våga satsa på detta? Jag är mycket teveksam.
Har packat min lilla sportbag och börjar promenaden ner till centrum. Håll tummarna att jag får vara med.
pappa B
tisdag 30 augusti 2011
Det mest urusla TV-program på länge!
Nu är det dags att skrota Robinsson. Det som i början verkligen satte deltagarna på olika prov och strapatser börjar nu allt mer likna allt annat skit som man producerar på de svenska kanalerna. Hammare, spik och kofot, ris och dricka allt fanns på plats och redan efter två dagar spydde en av tjejerna ut sig och dagen därpå så längtade en silikon madam hem till sin familj. Så djävla dålig underhållning att man kan spy. "Skogarnas Konung" som sett flera av det amerikanska Robinsson tyckte att jag skulle slå av TV:n, och när grabbarna började springa nakna på stranden då reste han sig och gick. -Skitdåligt pappa, det här tittar jag inte på nån mer gång.
I morgon blir det besök uppe på Landvetter. Skall träffa en fin polare, numera kommunikatör hos Malmö Aviation och chefen för flygbolaget. Skall bli kul att få en pratstund med dessa gubbar och höra vad de har för planer med Göteborg och Landvetter i framtiden.
Göteborgs fotbollsklubbar har fått försäljningsmani och alla lag säljer bort flera av sina bästa spelare. Varför fattar jag inte och det gör nog inte de heller.
Ligger lite lågt i kväll och så brassar vi på i morgon.
pappa B
I morgon blir det besök uppe på Landvetter. Skall träffa en fin polare, numera kommunikatör hos Malmö Aviation och chefen för flygbolaget. Skall bli kul att få en pratstund med dessa gubbar och höra vad de har för planer med Göteborg och Landvetter i framtiden.
Göteborgs fotbollsklubbar har fått försäljningsmani och alla lag säljer bort flera av sina bästa spelare. Varför fattar jag inte och det gör nog inte de heller.
Ligger lite lågt i kväll och så brassar vi på i morgon.
pappa B
Ja då var det klart, dags för avslappning!
Idag sprang jag ikapp med den här söta tjejen på löpbandet. Naturligtvis fick jag storstryk och hon log så snällt och fint åt mig när jag totalt utpumpad vinglade iväg för att ta mig en skvätt vatten ur Sportlife-flaskan. Körde faktiskt rätt skapligt idag. Bara 2 kilometer men med 6 i lutning och 5 i tempo så det kändes rejält skall ni veta. Ungefär som att trampa över Luspemyran med ryggsäck och hagelbössan på ryggen. Fast jag stirrade på en amerikansk reklamsnutt om racerbilar på tv:n framför bandet.
Här håller jag på att sätta mig tillrätta i midjemodellerar-maskinen men självutlösaren på kameran var för snabb. Nåväl, ni ser att det är nya fina och moderna maskiner jag har till mitt förfogande. Det här är en tung rackare och eftersom min kropp numera är spolfomad, det vill säga det finns inga markeringar på den från axlarna och ner till röven, dessutom med en kraftig utbuktning på framsiddan så lär jag sitta här ganska länge innan den fd. midjan återvänder, men skam den som ger sig.
Mitt nya hatobjekt men förmodligen min bästa vän i framtiden. Här spöar man upp magen och detta rejält. Tio tunga böj och så vila, sen körde jag tio till och så orkade jag inte mycket mer. Gick över till benpressen och körde 2 x 10 där med med 76,5 kilo press. Har skapligt med krut i skånkarna så den här passar mig bra, men det kändes att jag kämpat de 2 tuffa kilometrarna innan, det lovar jag.
Dags för de muskellösa armarna att få sig en omgång. Det finns flera fina maskiner för att förbättra bullarna på armarna, ge mig ett par månader så skall ni få se på tusan. Då man aldrig haft muskler där så borde de som poppar upp efter hård ansättning kunna ses med blotta ögat. Dessutom känns alla moment verkligen bra och jag tror att detta gör susen på tentaklerna.
Och så det bästa till sist. Väl hemkommen lekande lätt på foten, som en nyuppladdad Duracellkanin så tar jag mig ett glas multivitamin, en grov rågsmörgås med ett hackat ägg, vit paprika, majonäs och ett knippe ruccola sallad. Spetsar med en god apelsin. Sitter som en fläskläpp.
Nya friska tag i morgon och på torsdag får jag ett träningsprogram om jag har tur.
Nu vilar jag mig bara framför datorn och skriver till er. Ha det så bra, det har jag
pappa B
"En del av hälsan är att vilja bli frisk"
Visst är det väl knepigt, detta med avundsjuka?
De polare som jag var säkra på skulle komma med lite syrliga kommentarer de är tysta, men det är klart, de känner ju mig väldigt väl. Däremot haglar det spydiga kommentarer från folket här runt omkring. - Gubbsjuk, va? (Det har jag varit i hela mitt liv) Rädd för att bli gammal, va? (Jag är redan gammal) -Nu tar du väl i för mycket, va? (Nej det gör jag inte, orkar inte det) -Tatuera sig när man är 68,idiot? (Har velat göra det de senaste 30 åren men har inte vågat)
Sådana här små gliringar möter mig flera gånger om dagen. Av både unga och gamla, killar/tjejer/käringar och gubbar. De flesta överviktiga, blekfeta Svensson som bara sitter framför TV:n och stoppar i sig chips, dricker en flarra rödtjut och Vodka med Black Russian på fredags kväll. Människor som verkligen borde gå och tatuera in -Jag är en fet avundsjuk slöfock! mitt på bröstkorgen.
Detta gör att jag blir ännu mer taggad och nu kommer jag att göra ett, minst ett inlägg från varje träningspass jag gör, bara för att få dessa avundsjuka gnällspikar att må ännu sämre. Har jag lite tur kanske jag träffar på någon av dem nere på löpbandet hos Sportlife, vi får väl se. Att de skulle tatuera sig hos Mikke, det är nog att ta i. De är mycket räddare än jag var så de så! Upplysningsvis kan jag meddela alla som önskar att strax efter klockan 10 står gubbben på löpbandet, tatuerad och fin, full av energi och jobbar så att svetten rinner.
pappa B
"Den som har god hälsa är rik utan att veta om det"
måndag 29 augusti 2011
Inte ett ljud från grabbarna i norr?
JAg hade väntat mig att både grevar och baroner från övre Norrlands inland och fjälltrakter skulle komma farande med en massa värsting kommentarer över mitt besök på Sportlife idag. Men tag mig tusan, det har varit dödstyst. Antingen har de inte läst inlägget eller så håller de på att sala ihop sig till ett våldsamt utbrott mot lilla mig.
Jag känner mig fortfarade pigg och alert så jag promenerar ner till gymmet även i morgon. På onsdag skall jag vara med i gruppträning, det undrar jag mycket över. Men samtidigt är jag väldigt nyfiken på hur detta skall både börja och sluta- Träffade Angereds personliga tränare idag, Sophie Kleinas, hon startade upp mig på löpbandet, tackför det. Stoppa kunde jag själv.
Nu är det snart en ny dag och gubben måste nog släppa tangenterna och krypa under täcket. Förhoppningsvis syns vi i morgon igen, Ha det så bra och sov sött hela världen...
pappa B
"Kallt huvud och varma fötter ger långt liv"
Jag känner mig fortfarade pigg och alert så jag promenerar ner till gymmet även i morgon. På onsdag skall jag vara med i gruppträning, det undrar jag mycket över. Men samtidigt är jag väldigt nyfiken på hur detta skall både börja och sluta- Träffade Angereds personliga tränare idag, Sophie Kleinas, hon startade upp mig på löpbandet, tackför det. Stoppa kunde jag själv.
Nu är det snart en ny dag och gubben måste nog släppa tangenterna och krypa under täcket. Förhoppningsvis syns vi i morgon igen, Ha det så bra och sov sött hela världen...
pappa B
"Kallt huvud och varma fötter ger långt liv"
Då var det dags för vinterns formslipning...
Det kallas för kroppskulptering, när man inser att man fått fettvalkar och gäddhäng, övervikt och dålig kondis på hjärnan. I avsaknad av vedhuggning, tjäderjakt, skoterkörning och annat nöje och arbete som håller kroppens form i fint trim så får man ägna sig åt maskinell utövning under proffisionell övervakan.
Här i Angered har vi nyss fått ett Sportlife i den gamla gymlokalen. En ny och fräsch anläggning med idel glada människor i reception och nere på golvet. Här tränar vanliga människor i vanliga träningskläder och inte en enda muskel-Nisse typ mänsklig pitbull syns i lokalen. I dag drog jag igång hösten och vinterns träning med 92 kilo på vågens display, häng buk, muskellös och lagom krokig i ryggen drog jag mitt gymkort i kortläsaren, bad till Gud och gjorde korstecken för säkerhets skull när jag tog rulltrappan ner till framtiden.
Där träffade jag vår gamle granne, Randi en pigg dam, fyllda 75 med glimten i ögat och alltid ett leende på läppen. Naturligtvis är hon fra Norge annars hade hon inte varit sån här. 75-åriga svenska käringar bara gnäller över artros, dåliga lungor (även om de yttre allt mer börja fyllas med silikon) och sviktande ämnesomsättning. Inte Randi, hon brassar på. En riktig krutkäring som jag blev glad att träffa. Bad en grabb på gymmet att ta en bild med min iPhone, ni ser den här ovan.
Gjorde tappra insatser på löpbandet (2 kilometer i motlut och ganska högt tempo) magtrimmaren (fy fan vad slitigt) några arm- och benmaskiner och sen gick jag hem. Lätt som en fjäder och jag lovade den lilla brajtingen i receptionen att om jag fortfarande kunde gå i morgon så skulle jag återvända. Köpte mig en liten väska med gymmets logo, handduk (den behövs det märkte jag) och en vattenflaska. Nu djävlar skall det kroppsskulpteras under vinterhalvan. Jag är på G!
pappa B
Vackra kvinnor och fruktansvärda hattar!
...men det är ju så det skall vara på ett Galopp Derby. Den här gången var det Norskt Derby som fick besök av pappa B och hans lilla paparazzikamera. Slåla vindar efter allt regnande gjorde inte den här dagen perfekt, men gott gemyt, glada jenter och guttar med fjädrar i hatten fick allt att bli perfekt ändå. Jag spelade som en kratta och det bler ett litet hål i bokföringen framöver. Nåväl man kan ju inte bese ett Norsk derby utan att lätta på lädret, eller hur- Kolla här dessa utser jag som de roligaste i hattparaden. Ett kålhuvud, ett fågelbo och en halmstack. Vilken trio!
Och sedan har vi den mest exotiska, förmodligen direkt upphämtad från baren på hotell Sheraton. Det gungade friskt lkite här och där när den här damen vickade fram i snålblåsten över Övrevoll Galoppbana den här söndagen. Hennes kavaljer i kritstreckig blågrå kostym (samma födelseår som mig) stod en bit därifrån och morrade när jag högg hans dam. Skit samma tänkte jag, lite råkurr hade bara fått upp värmen i min nedkylda lekamen.
Vem som vann Derbyt? Ja det gjorde Fredrik Johansson på den fina hästen Withouth Fear. Segern innebar 550.000 Nkr till ägaren. Skaplig förtjänst en söndag, eller hur?
pappa B
lördag 27 augusti 2011
I morgon blir det Oslao och Övrevoll galopp
Norskt Derby avgörs i morgon uppe på Övrevolls Galoppbana. Klockan 07.45 står jag i givakt nere på Gustav Adolfs Torg och inväntar transport till nabolandet. Skall bli hur kul som helst och jag hoppas att det skall bli någon svensk i vinnarcírkeln. Kommer nog med en liten rapport vid hemkomsten någon gång på småtimmarna.
pappa B
Jaurekaskaöringen
Jag tog den här bilden när jag var 18 år. Min gode vän Lennart Nilsson och hans jobbarkompis Lennart Eriksson, målare hos VAttenfall. En lite dryg och i mina ögon rätt så elak typ. Åtminstone var han inte trevlig mot mig och jag vet inte vad jag gjorde honom heller. Nåväl, skit samma. Vi åkte i Lennart N-s flatbottnade plywoodbåt, typ racermodell. Totalt omöjlig att ro och utan flytvästar drog vi iväg från hangaret i Porjus och upp till Jaurekaska. Vi hade siktet inställt på harr den här dagen. De som åkt båt rån Porjus till Jaurekaska vet att det tar en stund. När vi kom upp så gick vi inte på samma sida som båten med turister tog. Den upp mot bryggan utan vi gick iland på andra sidan på den flik som stack ut mellan de två stridaste forsarna. Lennart N var och är nog fortfarande en mycket duktig fiskare, men den här kvällen var det stört omöjligt att lura några fiskar. Det var lågt vattenstånd och det påverkade säkert fisket. Plötsligt ropade Lennart E att han hade något fiskaktigt på mackan. -Vi testar det, knyter fast det på ett tackel och testar, sämre kan det inte bli. Sagt och gjort smörgåspålägget surrades fast på tacklet och Lennart E kastade ut. Det tog inte många sekunder så small det. Om kastet gick rakt ner i halsen på den sovande öringen eller vad som hände det vet ingen av oss. Men hugget kom blixtsnabbt och efter en hård kamp mellan stenarna i forsen så landades denna vackra guldgula öring. En bit på 5,8 kg och kvällen var räddad. Jag tog en bild med min gamla Olympus ACE i det skumma ljuset och nu när jag sitter och scannar bilder så dök negativet upp. Ingen av de andra två har sett bilden. Jag kanske skulle ha gett fiskaren en kopia för länge sedan så hade han nog blivit snällare mot mig...Nu kan det kvitta.
Jag tog en bild på frukostmackan men jag glömde att lägga in den här på blogen så nu får ni den nu istället, Delikatess med leverpastej och saltgurka och så en kopp te i Jokke-muggen, det är grejer det. Håll med om att det ser gott ut. Det tycker nog Aimogreven också även om han inte säger det rakt ut. Ha ha ha...
pappa B
fredag 26 augusti 2011
Välkommen Leonardo - du är en riktig pärla!
Nu har Olskroken fått någonting att sätta på matkartan i Göteborg. I går var det premiär för den senaste restaurangen i Göteborg -Leonardo. Ett fantastiskt fint och mysigt ställe. Trevlig publik, årets skönaste par den lilla kattmostern och stinsen, som bara var så fina. Jodå, stinsen var fin han med även om kattmostern tog första priset.
Kvällen bjöd på massor av små utomordentligt goda tapas, ett gott rödvin och öl. När mörkret lade sig över Redbergsgatan 9 (där ligger Leonardo) så brassade man loss med ett sjuhelsikes fyrverkeri mellan de gula tegelkåkarna.
Hit kommer jag fler gånger, var så säker. Och kanske jag träffar stinsen och hans lilla söting till fru igen, vi får väl se.
Tag nu en titt på min lilla videosnutt...
http://www.youtube.com/watch?v=u1-KddUSJIw
pappa B
Kvällen bjöd på massor av små utomordentligt goda tapas, ett gott rödvin och öl. När mörkret lade sig över Redbergsgatan 9 (där ligger Leonardo) så brassade man loss med ett sjuhelsikes fyrverkeri mellan de gula tegelkåkarna.
Hit kommer jag fler gånger, var så säker. Och kanske jag träffar stinsen och hans lilla söting till fru igen, vi får väl se.
Tag nu en titt på min lilla videosnutt...
http://www.youtube.com/watch?v=u1-KddUSJIw
pappa B
torsdag 25 augusti 2011
Så här skall det vara....
Naturligtvis hoppade den storspelande hällsingen, Curree Kanin in och sköt skarpt direkt när han såg hur fel jag hade. Det var så här den riktiga "Död mans hand" såg ut enligt honom. Men....kan ni tänka er han hade inte en susning om vilket det femte kortet var. Svagt av en pokerexpert tycker jag. Personligen tro jag det var en hjärter tvåa.
pappa B
Jag hoppas att det funkar....
Om allt går som det ska så kan ni se lite om tatueringen i går. Håll er för skratt bara när gubben blir taggad för livet...
http://www.youtube.com/watch?v=dyk-E3KJYuM
http://www.youtube.com/watch?v=dyk-E3KJYuM
onsdag 24 augusti 2011
Död mans hand?
Jag tror att den här uppställningen kallas så om jag inte är helt ute och cyklar i pokervärlden.
Jag har faktiskt spelat onlinepoker på näten också, men jag är så dålig så jag blir aldrig med i slutomgångarna utan får lämna bordet ganska tidigt, black och deprimerad. Domstolarna vill gärna påpeka att det enbart rör sig om tur, detta argument köper inte jag. Det krävs både tur och skicklighet och domstolarnas uttalande och tankegångar kommer förmodligen från personer som vare sig har spelat eller vet hur spelet går till. Nu fick jag sagt detta.
Roulett har jag däremot spelat massor av gånger och det är faktiskt riktigt roligt och så vinner jag. Det är klart att det blir roligare då. Har spelat på flera olika sajter men det finns alltid några favoriter när man väl kommit igång.
Enarmade banditer, så kallade slotmaskiner finns det också på nätet, men detta har aldrig tilltalat mig, men jag vet flera av mina bekanta (mest damer) som gärna prövar lyckan på den speltypen.
Stora pengar att vinna. Chansen finns alltid, men man måste givetvis vara med i spelet annars vinner du aldrig.
pappa B
Gäddjakt på Anten och tatuering hos Mikke...
Det var mycket på en gång. Åkte upp till min "bästis" som har stuga uppe vid Anten. Han hade skickat hem käringa sin och då passade jag på att plocka med mig draglådan, spö och en kvarter wirre. Fullt ös medvetslös som raggarna brukar säga.
Full fart på 15 hästarn och så rakt ut över sjön, Här skulle fångas storgäddor. Men hej vad det sket sig. Visst, jag fick ett hugg nästan direkt när Lasse smygkörde efter vasskanten. En stor gulgrön wobbler som bete och hugget hårt och resolut. Det var en stor fisk, det var helt klart. Men...jag var för snäll med slirbromsen och lät fisken gå ganska långt ut med linan. Det är ju så jäkla kul att kämpa med den en stund. Då kom den sista rusningen och han drog ut hela den lilla linbiten som var kvar, plong! där gick knuten och gädda, wobbler och 125 meter 0,25 lina for åt fanders. Synd om fisken för han kommer säkert att sno in sig i den långa linan och fastna någon stans. Men, men vad gör man? På med ny lina och jag fick en abborre, en matfisk och strax efter fick Lasse en gädda på runt ett och ett halvt kilo. Så vi slapp visa snopparna för katten i alla fall...
Hemma i stugan blev det öl och wirre och lite god mat, sedan en timme i vedbastun och den tisdagen var ett minne blott. Idag skulle jag tatuera mig hos Mikke nere i Angereds Centrum. Med andra ord borde jag inte ha tunnat ut blodet så intensivt dagen före men det är alltid lätt att vara efterklok.
--Kunde inte låta bli att ta en bild genom vindrutan på vägen hem. Här ser ni bygget av det senaste lyxhotellet i kriminalstyrelsen och Göteborgs kommuns regi. Det nya rättspsyket i Gunilse. Ett bygge som upprört många, inte minst de barnfamiljer som bor grannar med eländet.Men, ingen har flyttat in ännu så ingenting har hänt men om någon tror att detta projekt skall flyta utan rymningar och andra kompilikatione...var så god?
Det är helt perfekt med iPhone, då tar man bilderna själv och här ser ni hur koncentrerad konstnären Mikke är och hur förskrämd jag är. Men mina vänner ont gjorde det men snyggt blev det. Ni skall få se när den läkt ihop. Mikke ritade ett huvud som påminner om en blandning av vanligt lejon, tempellejon och katt/varg. En designad bild som bara sitter mellan mina skulderblad. Nu är gubben märkt för livet så de så. Originalet sparas utifall någon av barnen vill ha den på sig när de blir stora. Köpte en tub jukonsalva på apoteket och skall smörja in den ett par gånger om dagen för att den skall bli så fin som möjligt...
pappa B
Ska man vara fin får man lida pin
Full fart på 15 hästarn och så rakt ut över sjön, Här skulle fångas storgäddor. Men hej vad det sket sig. Visst, jag fick ett hugg nästan direkt när Lasse smygkörde efter vasskanten. En stor gulgrön wobbler som bete och hugget hårt och resolut. Det var en stor fisk, det var helt klart. Men...jag var för snäll med slirbromsen och lät fisken gå ganska långt ut med linan. Det är ju så jäkla kul att kämpa med den en stund. Då kom den sista rusningen och han drog ut hela den lilla linbiten som var kvar, plong! där gick knuten och gädda, wobbler och 125 meter 0,25 lina for åt fanders. Synd om fisken för han kommer säkert att sno in sig i den långa linan och fastna någon stans. Men, men vad gör man? På med ny lina och jag fick en abborre, en matfisk och strax efter fick Lasse en gädda på runt ett och ett halvt kilo. Så vi slapp visa snopparna för katten i alla fall...
Hemma i stugan blev det öl och wirre och lite god mat, sedan en timme i vedbastun och den tisdagen var ett minne blott. Idag skulle jag tatuera mig hos Mikke nere i Angereds Centrum. Med andra ord borde jag inte ha tunnat ut blodet så intensivt dagen före men det är alltid lätt att vara efterklok.
--Kunde inte låta bli att ta en bild genom vindrutan på vägen hem. Här ser ni bygget av det senaste lyxhotellet i kriminalstyrelsen och Göteborgs kommuns regi. Det nya rättspsyket i Gunilse. Ett bygge som upprört många, inte minst de barnfamiljer som bor grannar med eländet.Men, ingen har flyttat in ännu så ingenting har hänt men om någon tror att detta projekt skall flyta utan rymningar och andra kompilikatione...var så god?
Det är helt perfekt med iPhone, då tar man bilderna själv och här ser ni hur koncentrerad konstnären Mikke är och hur förskrämd jag är. Men mina vänner ont gjorde det men snyggt blev det. Ni skall få se när den läkt ihop. Mikke ritade ett huvud som påminner om en blandning av vanligt lejon, tempellejon och katt/varg. En designad bild som bara sitter mellan mina skulderblad. Nu är gubben märkt för livet så de så. Originalet sparas utifall någon av barnen vill ha den på sig när de blir stora. Köpte en tub jukonsalva på apoteket och skall smörja in den ett par gånger om dagen för att den skall bli så fin som möjligt...
pappa B
Ska man vara fin får man lida pin
tisdag 23 augusti 2011
Här löser man världens alla problem...
Gubbarna och käringarna utanför systemet löser världens alla problem. Finns det bara en skvätt öl eller dessertvin kvar så blommar vårlöken igen. Goa gubbar och det varierar från dag till dag. Tisdagar är det juggarna, onsdag och torsdag så är det finsk riksdag och det kan gå ganska hett till. Fredagar då är det kinesernas tur men de samlas bara framför Vinnarhålets skyltfönster för där har man en stor TV som sänder live. Blandad publik passerar revy och kryssar mellan opponenterna.
Ett litet glas på balkongen när solen sakta går ner, det är en av de goda bitarna i tillvaron. Vi har en helt fantastisk balkong, ja inte utseendemässigt men plaseringsmässigt. Sol hela dagen, kan inte bli bättre. Nu skall jag gå ner och se om jag kan filma lite tatuering hos Mikke. Vem vet, jag kanske märker upp mig själv på samma gång. den som lever får se. Vi syns med eller utan kassmärke.
pappa B
Dags att hoppa in igen...
Det har varit en seg start på den här veckan, blogmässigt. Men nu skall jag bättra mig lite, jag lovar. Har inte scannat någonting och inte har jag varit ute på några roligheter heller mer än helgens galopptävlingar. Med andra ord så har farten varit ovanligt låg på den här gubben. Idag skall jag ta en vända ner till mitt lilla kontor och se om det står kvar, lasta av lite skrot jag har i bilen och hämta hem lite mer negativ att scanna.
Nu har hösten slagit fast klorna i oss. Löven på träden börjar gulna så sakta och en del har redan blåst av. De sköna morgontimmarna blir allt kortare och det blir mycket fortare mörk på kvällarna. Det är bara att inse att snart är det gröna utbytt mot vitt igen.
Turistströmmen blir allt mindre och ute serveringarna plockas in i sina förråd igen. Trycket på stan minskar rejält och nu vänder arrangörer och krogägare blad, nu är det affärsmännens tid. Mässor och annat som kan ge klirr i kassan startas upp och det klientel som syns i stan är nu iklädda slips och kostym och i ställer för ryggsäck har man den lilla atacé portföljen under armen.
Vi går in i andra andningen, blir ännu mer gråa och tystlåtna och redan om en månad så sitter vi på något café och pratar om nästa sommar, vi har redan börjat längta. För min del så är det redan klart, jag har redan börjat.....
pappa B
lördag 20 augusti 2011
Stans finaste Thaibuffé...
Jag hittade hit av en slump. Kvinnan och jag var ner på Bäckebol och kollade lite. Mellan Coop och Bauhause där låg den lilla Thairestaurangen. Vi stegade in och gissa om jag blev överraskad. Kanske inte lika många rätter att välja på som de större restaurangerna i stan men fräscht till max. Dessutom hade de ett maffigt suschibord som slår det mesta i stan. Myckeet prisvärt och väldigt gott. Deras friterade räkor slår alla jag hitintills ätit i Göteborg och det sötsura fläsket var så mört att det försvann på tungan. Är ni ute i Bäckebol och blir hungriga, missa inte den här lilla thaioasen. Skall det delas ut stjärnor eller gafflar (pinnar) så blir det absolut full pott här, 5 stycken, solklart.
pappa B
fredag 19 augusti 2011
Flytande damen.....
...nu är sommarens badsäsong över för i år. Ja inte för vinterbadarna givetvis. Men vi vanliga dödliga människor vi viker nog ihop badbyxorna för i år. Det var inte varmt i vattnet när jag tog den här bilden heller. Men vi skulle ha en bild till tjejens portfolie med en utslagen klänning och det fick vi, en väldigt vacker bild på en vacker flicka. Men när man är ute och jobbar så dyker det ju alltid upp lite andra tillfällen och då passar man givetvis på. Efter fotograferingen så lade hon sig sakta baklänges, hon var ju redan blöt och så flöt hon stilla fram över vattnet. Då klippte jag till....
Nu skall jag äta kräftor med "Prinsessan" mamma och "Skogarnas Konung" har åkt till Jönköping så vi festar om lite extra i kväll. JAg med en wirrepinne och hon med CocaCola. I morgon blir det galopp och grillfest. Skall bli riktigt kul och skulle jag lyckas spela ihop lite dollar så hör jag av mig, jag lovar.
pappa B
onsdag 17 augusti 2011
Jaha, det var det de.....
Eftersom hela världen redan vet om att Victoria och Daniel förhoppningsvis skall bli mamma och pappa i mars så behöver inte ja tjata om detta utan säger bara GRATTIS! snyggt jobbat (hoppas jag).....
pappa B
pappa B
Svensk "Calvados", nästa storsäljare?
En av mina goda vänner, journalisten Thorbjörn Falk på Kvällsposten i Malmö har gjort ett trevligt reportage om det svenska "Äpplebrännvinet" som håller på att lagras nere i skåne. Tag en titt på det reportaget och begrunda -vad skall den svenska "Calvadosen" heta?
Här har du länken; http://kvp.expressen.se/1.2529747
Calle Ballonka - en märklig man!
Det här Calle Ballonka, tekniskt sett inte alls någon bra bild, men den visar Calle på ett bra sätt. Han var med, snikade sig in på de flesta större och mindre tillställningar som genomfördes. Han var fotograf, journalist och autografsamlare. alla kände Calle, men hur många kände han? Vi var arbetskamrater en sommar på ELA i Vänersborg. Det var på den tiden då Calles skägg och hår var kolsvart. Vi hämtade honom på järnvägsstationen i Vänersborg, Tommy Burman och jag. Han såg banne mig ut som Demis Rozzo, den italienska storsångaren när han klev av tåget med en plastkasse i hand och fotoväskan på axeln.
Evert, redaktionssekreterare på den tiden, en gammal ryggkliare som satt på övertid och gjorde minst på redaktionen höll på att svimma när han kom in och såg Calle. Han smög fram till mig med uppspärrade ögon och viskade; -O´Johan, vem fan är den där personen? -Det här Evert är vår sommarvikarie, som du anställt, får jag presentera Calle Ballonka! Med blicken sänkt mot golvet och med darrande hand hälsade Evert Calle välkommen till ELA och sen försvann han.
Under den period, som Calle och jag jobbade tillsammans så skrev han högst två reportage, korta saker, lätta att läsa. Han ville ta sina bilder själv därför kom det aldrig med några i hans reportage.
Calle var snål, han skrek när han åt och grät när han sket men i den stora kroppen klappade ett snällt hjärta. Han hade alltid bott hemma hos sin mamma och jag antar att en stor bit försvann när mamman gick bort. Hans autografsamling tillhörde nog en av Europas förnämsta, kanske ännu bättre.
Vi träffades ibland ute på stan här i Göteborg och han återkom alltid till den sommar då han vikkade på ELA, Imponerad av en kräftskiva där han faktiskt var med och betalade lite på kräftorna, blev djupt förälskad i en ung vacker flicka som pratade med honom hela festen och sedan följde med mig hem, -Din bastard, sa han du stal min tjej. Våra korta möten på stan där jag alltid fick bjuda på öl slutade alltid med den meningen.
Jag undrar vad som hände med autografsamlingen när Calle gick av daga?
pappa B
tisdag 16 augusti 2011
Hit cyklade vi och friade!
Västrastrand här fanns storbonden Eklund, Jonssons pojkar, Lasse Walkeapäs barndomshem, gubben Utsi, Blinda Olle och sist men inte minst Nordlunds. Med Gun-Britt och Mona, lillsyrran. Och så Nisse Rimpi, storskidåkaren med sin vackra dotter Maj-Doris. Längst ut till höger hade Nils-Petter Orpus sin lilla stuga där han levde med Margareta och sonen Per-Mårten. Det var hit vi grabbar cyklade över hängbroarna för att få vara tillsammans med Gun-Britt och Maj-Doris efter att skolan slutade. Oskyldigt men små grabbhjärtan fick det ju att vara och bli mycket större än vad det var. Mona var för liten för oss 14-åringar och flickornas storebror, Gunnar, bra fotbollsspelare i PIK (Porjus Idrotts Klubb) han jagade oss som bara den. Förmodligen var detta hans enda nöje på kvällarna. Ove Nilsson var den som hade bästa chansen på G-B. Vi andra Alf, Krobbe och jag vi var inte tillräckligt charmiga ( eller för blyga) så vi fick mest hålla utkik så inte Gunnar kom farande. Jag hade ett gott öga till Maj-Doris, som sedemera valdes till "Svarta Björn" en stor skönhetstävling för att få fram den tuffe och vackra rallarpigan i norr.
Idag är hon en etablerad och välkänd samisk konstnärinna med utställningar runt om i världen. Jag hälsar på varje gång jag är hemma i byn. Numera bor hon i sin stuga, i byn Parinjarka, en bit uppefter Stora Luleälv. Skall scanna några bilder på henne och hennes stora härkar framöver så ni får se.
Vägen västerut, ja så kallades vägen som gick från Luspebryggan och upp till stora Sjöfallet. Ett pionjärbygge i sig även om det hände under en mer human tidsepok. Vackert och de turister som rest dit upp under årens lopp, kan säkert hålla med mig. Älg, (stor modell) ripor, tjäder och annat småvilt av alla de slag kan dyka upp bakom nästa krök. Björn likaså för att inte tala om strörenarna som betar på fjällkanterna. Har ni aldrig varit här får ni skylla er själva. Skäms ni tillräckligt när ni kommer på er med att känna till hela Spanien, halva Portugal, en fjärdedel av Turkiet och nära nog lika mycket av Thailand, då är det banne mig dags att vända näbben mot vår egen vildmark uppe i Lappland. Börja planera och vill ni har tips och råd, hör av er. Jag har bättre guider än turistorganisationerna.
pappa B
Nu blir det galopp och grillparty på lördag!
Har börjat ladda för lördagens tävlingar ute på Hisingen! Ön där allt svänger!
Den här lördagen rids det kvällstävlingar med första start klockan 17. direkt efter tävlingarna så är det stort sjuhejandes grillparty och givetvis skall pappa B finnas på plats. Jag tar med mig en flaska vin och ett glatt humör och sedan kör vi så det ryker.
Tre Riksgaloppörer kommer till start där den häst som leder sammanlagt i Riksgaloppen, skånehästen Street Band (har en andel i honom) skall debutera på distansen 2.200 meter. Tidigare har han visat en enorm kapacitet i spurten och jag tror nog att han står distans. Luckyreno, stallad hos Vanja S nere i skåne kommer att möta vår Göteborgshäst Mossgorda (har 2 andelar) över 1.300 meter. Mossgorda tränas av Pia Höiom, en frisk och glad dam från Kungsbacka.
Har du ingenting för dig på lördagseftermiddagen så masa dig ut på galoppbanan med glatt humör och en hundralapp, grillbiljetten kostar 90 kronor och så kan du spela vinnare/plats för tian som blir över. Vi syns runt staketet!
pappa B
måndag 15 augusti 2011
Dagens lunch intagen..
Måndagarnas lunch brukar ofta bli en sammanslagning och mix av helgens rester, så även denna måndag. Tre tonårstjejer sover i ett rum och "Skogarnas Konung" snarkar inne hos sig. Han spelade data till morgontimmarna trädde in och de tre pinupporna tjattrade om livet, killarna och vad de skulle hitta på de sista dagarna innan plugget börjar igen. Klockan 02.15 ebbade snacket ut så sakteliga. Nu klev de upp....
Jag, som vanligt uppe med tuppen, skickade iväg kvinnen till jobbet och placerade mig framför datorn. Har förberett för mer scanning längre fram idag, skall bara försöka katalogisera det 400 bilderna jag scannade i helgen.
Lunchen ja, bacon, min favvomat, gröna ärter, en stor potatis (cheri) och två morötter, Allt i en het stekpanna med lite olja och så full fräs. Gott så in i bänken och inte allt för onyttigt för en gentleman som jag. Tog lite babyspenat på för vitaminernas skull.
Jag kanske dyker upp lite senare idag, vi får väl se. Ha det så bra tills dess.
pappa B
Den lilla älvan i Västernorrland...
22 år, söt som socker och förmodligen lika modig som filmens Rambo. Lilla blonda Jonna Jinton hon tog sitt pick och pack och flyttade från Göteborg och Stampgatan, upp till föräldrarnas sommarstuga uppe i Grundtjärn, tre mil från Junsele i Ångermanland. Där lever hon idag med sin busiga hund Nanouk. Ett skönt liv (men kallt på vintern) långt från skramlande spårvagnar och stress. Modigt och förnuftigt. Dels för att hon valt den här typen av livskvalité men även för att hon hjälper de små platserna i vårt avlånga land att hålla sig vid liv. Medelåldern sjönk drastiskt när Jonna flyttade till Grundtjärn.
Jag kommer att smygtitta på henne lite då och då och blir det tid över så kanske jag svänger förbi någon gång då jag åker hem till Porjus. Jag tycker i alla fall att du skall gå in och se hur hon har det. Hennes blogadress är http://www.jonnajinton.se
pappa B
lördag 13 augusti 2011
Femte gången gillt...
Först var det "Loket" Bingolottos okrönte konung och förmodligen oslagbar ända fram till det att man beslutar sig för att lägga ner programmet år 2025 eller nåt sånt. Det renderar pengar både lite hit och dit och gubbar och käringar i min ålder älskar programmet. Efter loket kom Gunde Svan, som är betydligt bättre på skidor och hålla igång fångar på ett franskt fort. Programmet började sakta att gå baklänges och man tackade Gunde för hans medverkan och stoppade in Lasse Cronér, en modern "Loket" som lyckades få tillbaa några av tanterna som lämnat för att de inte förstod Gundes dialekt i rutan och dessutom inte alls var intresserad av idrott. Lasse lyckades även få lite fart på 50-talisterna och bingohjulen började snurra lite snabbare igen. Men, men...det blev inte alls samma snurr som på "Lokets" tid. Dags att låta Lasse förflyttas till sångens värld och så var det dags för kvinnlig fägring i rutan. Hon kom, hon sågs och hon segrade, Lotta, alias lilla kvitterduva tog publiken med storm och när man nu byter programledare är det för mig ett stort frågetecken? Varför byta ut en så populär programledare och stoppa in en man som nästan ingen vet vem, han är?
Nu är programmet tillbaka på ruta 2. Till ruta ett med "Loket" som eldare, dit kommer man aldrig. Nej nu ligger programledarnivån på samma nivå som när Gunde tog över. Skall tittarna och spelarna behållas så får man skita i vad som bjuds på i rutan. Nu är det miljonvinster,lyxresor inget fjantande till Mallorca, lustjakter och andra övervärderade saker som skall hålla liv i programmet. Det räcker inte med ett par, det måste vara minst 50 om populariteten och tittarna skall hållas kvar.
Jag tänker inte titta, jag spelar inte heller men det blir förmodligen någon timme när jag hört alla klagomål, eller tvärtom. Lycka till säger jag till den nye programledaren, må Gud, förlåt tittarna vara med dig!
pappa B
Nu är programmet tillbaka på ruta 2. Till ruta ett med "Loket" som eldare, dit kommer man aldrig. Nej nu ligger programledarnivån på samma nivå som när Gunde tog över. Skall tittarna och spelarna behållas så får man skita i vad som bjuds på i rutan. Nu är det miljonvinster,lyxresor inget fjantande till Mallorca, lustjakter och andra övervärderade saker som skall hålla liv i programmet. Det räcker inte med ett par, det måste vara minst 50 om populariteten och tittarna skall hållas kvar.
Jag tänker inte titta, jag spelar inte heller men det blir förmodligen någon timme när jag hört alla klagomål, eller tvärtom. Lycka till säger jag till den nye programledaren, må Gud, förlåt tittarna vara med dig!
pappa B
fredag 12 augusti 2011
Café Jutsa, ett minne blott....eller?
Nästan mitt emellan Porjus och Gällivare, vid brännvinsmetropoeln Jutsa gick Sigfrid Forslund med magen i vädret. Han gick sakta och efter honom i sakta mak kom familjens collie, King. Dagny for omkring inne i köket för att hålla koll på sockerkakorna som var i ugnen.
Hur och varför paret Forslund öppnade ett Café mitt ute i vildmarken det vet jag inte. Sigfrid var en fd. sjöman som klivit iland och hans historier gick vida omkring hemma i byn. Vi smågrabbar lyssnade och förundrades över denne store mans bravader. När han och hustrun Dagny lämnade jordelivet så tog Sten, alias Purkan över. Tillsammans med sin Vera drev de caféet vidare. Här rultade lille Kent och Kjelle runt och hittade på rackartyg. Jag målade Dagny och Sigfrids två första skyltar i samma veva som jag gjorde skyltar åt Petter Pilto och hans rökeri vid Hapsa och Kronsågen. Ett tag fanns han mellan Porjus och Harsprånget, i en av de stora grusgroparna, fast detta var en mycket kort tid. Driftiga gubbar och gummor i vår lilla by.
Vad som hänt med det lilla caféet idag, det vet jag inte. Jag hoppas att någon driftig Porjus- eller Gällivarebo har fortsatt verksamheten.
pappa B
Jag bara betraktar...
Har ju blivit galopp-freak på ålderns höst. Blev andelsägare i två Riksgaloppörer, Street Band (1) och Mossgorda (2). Detta får mig att förundras över djurtransporterna. Galopphästarna kommer i fina bussar och transportkärror. Fint och bekvämt skall det vara. Grisarna som skall till slakt åker i specialbyggda långtradare med två plan och aircondition. I andra länder har man inte lika höga krav.
...så här går det till i Tunisien bland annat. Upp med fåren på flaket och dra iväg. Både åsnor,hästar och kor får samma transport men inte kamelerna. Har aldrig sett en kamel/dromedar på en lastbil? De är ju passgångare så de blir kanske åksjuka...?
Öppet hav, ja det är mer som är öppet på den här flotten i Medelhavet. Nu är sommaren på väg att glida oss ur händerna och snart faller löven, marken blir hård och kall. Frosten slår till, regnet blir till snö och snart sitter jag och mina vänner ute på Surtesjöns is med pimpelspöt i handen. Konstigt egentligen. Hade man bott i ett länd där det aldrig snöade skulle man nog bli lite skärrad, fast man vänjer sig väl med det som med så mycket annat. Att bensinpriserna stiger till exempel, vi gnäller men tankar snällt och saken är ur världen. Nu skall jag ta mig en kopp te, hej på en stund....
pappa B
Limmet och kakan..
Lasse Jansson, en gammal journalistkompis lade ut detta fyndiga på facebook i dag. Nu har vi lösningen på viktökningen.
Om man blandar mjöl och vatten, blir det lim, men när man tillsätter ägg och socker blir det en kaka.
VAR TAR DÅ LIMMET VÄGEN ?
Det ska jag berätta för er......
Det är det som får kakan att sitta kvar på röven, höfterna och magen!!!
Således framstår, att när man bakar kakor så skall man skippa både mjöl och vatten för att undvika fetman på fel ställen. Vad man skall ersätta dessa ingredienser med är fortfarande oklart.
pappa B
Om man blandar mjöl och vatten, blir det lim, men när man tillsätter ägg och socker blir det en kaka.
VAR TAR DÅ LIMMET VÄGEN ?
Det ska jag berätta för er......
Det är det som får kakan att sitta kvar på röven, höfterna och magen!!!
Således framstår, att när man bakar kakor så skall man skippa både mjöl och vatten för att undvika fetman på fel ställen. Vad man skall ersätta dessa ingredienser med är fortfarande oklart.
pappa B
Liten man med stor potential...
Egentligen skulle jag vara där, jag gillar den här snubben. Men jag ids helt enkelt inte. Det blir fredagsmys för "Skogarnas Konung" och pappa B framför TV:n i stället.
I kväll står han på Flamingoscenen, Prince en av de stora som lever kvar. Ingen plastgubbe, en vanlig man i övre medelåldern (53) som spelar skiten av de flesta. Han är bra och jag har gillat honom ända sedan starten och när han blev Prince igen, den 19 mars 2000 blev jag lite extra glad, det minns jag. Jag gillar Robyn också, det andra dragplåstret på Way Out West, men jag ids inte knö mig in även om det hade känts rätt när en av mina favoriter kommit till stan. Min musiksmak kanske inte överensstämmer med min ålder, men skit samma, Kraftverk, Howard Jones, Leonard Cohan, Prince och så kungen av dem alla Elvis lirar och framför sån musik jag verkligen gillar. Fast med handen på hjärtat, man blir egentligen less på att höra Elvis gamla låtar om och om igen. Kraftverk lessnar man aldrig på och när jag jobbade i min ateljé så dammade jag på med deras musik så lamporna gungade i taket. När både blixaggregat, lampor och steron på fullt ös kördes på samma gång så gick propparna.Jo jag hade min studio i ett industriområde, annars hade jag blivit vräkt. Nu fotar jag nästan alla tjejbilder utomhus.
Fast jag gillar dansmusik också, en del klassiskt, Cornelius givetvis och Jokkmokks-Jokke av personliga skäl. Ulf Lundell kan sitta i sitt öppna landskap, har är en av de sämsta snabbpratare jag vet. Likadant är det med superidolen Håkan Hellström, en fjant, med hatt. September är bra, sångerskan alltså och så den gamle hingsten Lasse Berghagen, en genuin,trevlig och duktig artist och pappa till 80-talets vackraste fotomodell, Malin. (letade efter en bild på henne men har den nog nere på kontoret) Mamma Barbro alias Lill-Babs är också en rak och ärlig dam som står med bägge fötterna väl nersatta på moder Sveas mylla. Sjunga kan hon inte men showa är hon en djävul på. Tom Jones låter som han alltid har gjort och har nu, i och med den sista plattan börjat rista in texten på sin gravsten. Urkass platta och den Irländska tjuren likar numera en kastrerad pruck från utkanten av ön.
Fast jag har ju en idol till, eller rättare sagt två. Claes Malmberg och Tomas Pettersson och bägge två kan faktiskt sjunga. Liv Ullman har jag varit förälskad i under hela mitt liv men aldrig lyckats fånga. Nu har jag ju min lilla kvinna så det går egentligen ingen nöd på mig, men Liv U är något extra speciell. Så jäkla förförisk, vacker och trollsk på något vis, även idag. Fast i grund och botte är jag nog allätare inom alla skrå. Utom inom fotografin, där jag egentligen borde ha någon av mina idoler. Jag tyckte mycket om Karry Lach och hade många roliga stunder med honom när jag gick hos Christer Strömholm. Christer S ja, en djävul på två ben, svart/vit ända in i själen men en rak och mycket ärlig person. Han bad mig sluta och gå ut i livet och tjäna pengar. -Du kan det här, iväg med dig, sa han och jag drog. Karry lärde mig att ta färgbilder och jag fick en utskällning som heter duga när Göteborg arrangerade sin första fotomässa och Karry ställde ut några av sina flickbilder. Den lille ungraren undrade var jag hade mina tjejbilder? Jag ställer inte ut svarade jag och klappade honom på axeln. Han sköt upp sina runda glasögon från nästippen och stirrade mig i ögonen.-Vad menar du,har du inga bilder här?
Sedan fick jag på skallen så det rungade om det. Enligt honom var jag bättre flickfotograf än honom själv, jag tog med tjejernas själ på mina bilder, det gjorde inte han bla bla bla...Att få höra det av en av tidernas bästa flickfotografer det värmde, det gör det faktiskt än.
Men jag har några som jag ser lite speciellt på. Robert Capa har alltid facinerat mig med sina bilder och även Lisa Thanner här i Göteborg tycker jag har "ögat". Jag kanske skulle sätta in en tjejbild här, det blir för tråkigt annars,eller?
Jag stoppar in lilla Maria, ett riktigt busfrö, numera stadgad med trevlig man och mamma till två barn. Men fortfarande full av spratt. Vi träffas ibland men det blir längre och längre mellan gångerna. Hon har fullt upp med sin familj och charmen min har väl börjat vissna, kan jag tro.
Det blev mycket det här, jag skulle ju bara berätta att Prince är i Göteborg för första gången.
pappa B
I kväll står han på Flamingoscenen, Prince en av de stora som lever kvar. Ingen plastgubbe, en vanlig man i övre medelåldern (53) som spelar skiten av de flesta. Han är bra och jag har gillat honom ända sedan starten och när han blev Prince igen, den 19 mars 2000 blev jag lite extra glad, det minns jag. Jag gillar Robyn också, det andra dragplåstret på Way Out West, men jag ids inte knö mig in även om det hade känts rätt när en av mina favoriter kommit till stan. Min musiksmak kanske inte överensstämmer med min ålder, men skit samma, Kraftverk, Howard Jones, Leonard Cohan, Prince och så kungen av dem alla Elvis lirar och framför sån musik jag verkligen gillar. Fast med handen på hjärtat, man blir egentligen less på att höra Elvis gamla låtar om och om igen. Kraftverk lessnar man aldrig på och när jag jobbade i min ateljé så dammade jag på med deras musik så lamporna gungade i taket. När både blixaggregat, lampor och steron på fullt ös kördes på samma gång så gick propparna.Jo jag hade min studio i ett industriområde, annars hade jag blivit vräkt. Nu fotar jag nästan alla tjejbilder utomhus.
Fast jag gillar dansmusik också, en del klassiskt, Cornelius givetvis och Jokkmokks-Jokke av personliga skäl. Ulf Lundell kan sitta i sitt öppna landskap, har är en av de sämsta snabbpratare jag vet. Likadant är det med superidolen Håkan Hellström, en fjant, med hatt. September är bra, sångerskan alltså och så den gamle hingsten Lasse Berghagen, en genuin,trevlig och duktig artist och pappa till 80-talets vackraste fotomodell, Malin. (letade efter en bild på henne men har den nog nere på kontoret) Mamma Barbro alias Lill-Babs är också en rak och ärlig dam som står med bägge fötterna väl nersatta på moder Sveas mylla. Sjunga kan hon inte men showa är hon en djävul på. Tom Jones låter som han alltid har gjort och har nu, i och med den sista plattan börjat rista in texten på sin gravsten. Urkass platta och den Irländska tjuren likar numera en kastrerad pruck från utkanten av ön.
Fast jag har ju en idol till, eller rättare sagt två. Claes Malmberg och Tomas Pettersson och bägge två kan faktiskt sjunga. Liv Ullman har jag varit förälskad i under hela mitt liv men aldrig lyckats fånga. Nu har jag ju min lilla kvinna så det går egentligen ingen nöd på mig, men Liv U är något extra speciell. Så jäkla förförisk, vacker och trollsk på något vis, även idag. Fast i grund och botte är jag nog allätare inom alla skrå. Utom inom fotografin, där jag egentligen borde ha någon av mina idoler. Jag tyckte mycket om Karry Lach och hade många roliga stunder med honom när jag gick hos Christer Strömholm. Christer S ja, en djävul på två ben, svart/vit ända in i själen men en rak och mycket ärlig person. Han bad mig sluta och gå ut i livet och tjäna pengar. -Du kan det här, iväg med dig, sa han och jag drog. Karry lärde mig att ta färgbilder och jag fick en utskällning som heter duga när Göteborg arrangerade sin första fotomässa och Karry ställde ut några av sina flickbilder. Den lille ungraren undrade var jag hade mina tjejbilder? Jag ställer inte ut svarade jag och klappade honom på axeln. Han sköt upp sina runda glasögon från nästippen och stirrade mig i ögonen.-Vad menar du,har du inga bilder här?
Sedan fick jag på skallen så det rungade om det. Enligt honom var jag bättre flickfotograf än honom själv, jag tog med tjejernas själ på mina bilder, det gjorde inte han bla bla bla...Att få höra det av en av tidernas bästa flickfotografer det värmde, det gör det faktiskt än.
Men jag har några som jag ser lite speciellt på. Robert Capa har alltid facinerat mig med sina bilder och även Lisa Thanner här i Göteborg tycker jag har "ögat". Jag kanske skulle sätta in en tjejbild här, det blir för tråkigt annars,eller?
Jag stoppar in lilla Maria, ett riktigt busfrö, numera stadgad med trevlig man och mamma till två barn. Men fortfarande full av spratt. Vi träffas ibland men det blir längre och längre mellan gångerna. Hon har fullt upp med sin familj och charmen min har väl börjat vissna, kan jag tro.
Det blev mycket det här, jag skulle ju bara berätta att Prince är i Göteborg för första gången.
pappa B
Här small det av bara tusan ibland...
Långselebron, en spännande plats när man var liten. Här i banvaktsstugan bodde gubben Fjellström, Sixten Eriksson, Connys pappa och mamma bland annat. Långselebron var den enda överfarten på älven när man åkte mellan Porjus och Jokkmokk. En kombinerad bil- och järnvägsbro. Rälsbussen eller ångloket som kom från Jokkmokk kom farandes ut på bron från en djup skärning, ett Vilda Western pass dit vi småkillar ibland cyklade och lade 25-öres smällare på rälsen innan tåget skulle komma. Sen satt vi uppe på klipporna och lyssnade på smällarna då ångloket körde över dem. Svarta i ansiktet av röken från loket, cyklade man hem och i fantasin hade man just rånat "Guldexpressen" från Tombostone och skrämt slag på både lokföraren och eldaren. Man var en westernhjälte, hela vägen hem till byn. Cykeln fungerade som en ädel springare och med en tvärsladd hemma på gården återgick man till verkligheten. Inte alls lika spännande!
pappa B
-Dumhet och stolthet växer på samma träd-
När ljuset slocknar...
Det är lika tråkigt varje gång ett besked kommer att någon man känner lämnar detta jordeliv. Oavsett om man är släkting, nära vän eller bara en bekant som man träffat och talats vid med under sin tid hemma i byn. Nu har det hänt igen, han var yngre än mig, en glad man, på den tiden jag kände honom. Glenn Edholm, vi träffades inte så mycket på senare tid, inte heller de gånger jag var hemma i byn och hälsade på. En ännu mer nära vän till mig var också nära att stänga dörren för gott. Tack och lov så kom han under behandling snabbt och numera lever han vidare med en PM inopererad. Du får ta det försiktigt nu Ulf, inga rackartyg en tid framöver så allt hinner "sätta sig" ordentligt. Lova det!
I våras lämnade Alf Wallbing oss och vår lilla by tappade sin "president". Alf var den som såg till att saker och ting hände och att kommunens gubbar inte körde över oss som ligger mitt emellan de två stora kommunerna. Många retade sig naturligtvis på Alf för att han oftast fick "tummen ur" och såg till att det han vurmade för blev genomfört. Jag som bor vid sidan om, och inte har facit i hand och flera med mig, tycker i alla fall att han var byns "Store man".
Detta är tyvärr det enda vi vet med 100% säkerhet. Ljust skall slockna för oss allesammans, tyvärr. Det är lika tråkigt när det händer, inte minst för de närmast anhöriga.
torsdag 11 augusti 2011
Dags att möta hösten med öppen mun!
Nu är det hög tid att kyla vodkan, plocka fram de kulörta lyktorna och plocka med sig kräftburarna, en rejäl knippe dill, salt och den största gryta man ha. Kräftfiske, och de röda små läckerheterna skall intagas med vördnad och under glada tillrop som blandas sig med sörplande, suckande och skålande. Kräftfesten kan börja (det har den redan för den sakens skull) Havskräftor går bra det också om man inte har tillgång till eget eller andras kräftvatten.
Hemma i norr var det hjortronen som kallades för skogens guld (hos mig är det fortfarande så) här nere är det kantarellerna som tagit över den titelen. Må så vara smörstekta kantareller håller i vilken församling som helst och de är även perfekta att torka och plocka fram vid flera andra tillfällen under vintern. Min gode vän Erik är en hejare på att plocka svamp, ja han är en hejare på det mesta den gubben. Fast de här plockade jag nere i småland i närheten av ÅSeda.
Röda,svarta och vita. Vinbären, dessa små vitaminfyllda bär som vissa år får vinbärsbuskarnas grenar att nästan hänga ner på marken. I år tycker jag att det kommit gott om vinbär. Röda och svarta medan de vita (mindre i storlek, men sötare) inte har bjudit upp till dans, Hur som helst kräftor, kantareller och vinbär det är bara en liten del av de godsaker som kommer nu under hösten. Öppna alla sinnen och munnen och låt höstfesten börja...
pappa B
onsdag 10 augusti 2011
Dåligt med kommentarer, jag får väl vässa inläggen lite mer?
Jag lägger väl in några åldringar från 70-talet, svartvita bilder som på sin tid fyllde sin funktion. Skall det va så skall det och jag börjar med en surgubbe. Just det konung Gustav V! Adolf kliver upp på stadshustrappan i Borås. Regnet öste ner och bakom monarken står Borås store man, chefredaktören på Borås Tidning, en frisk fläkt under sin tid i textilmetropolen.
Sedan blir det glada tongångar då jag presenterar Johnny Öhrbergs orkester i Trollhättan. Omåttligt populära runt om på dansbanorna i landet då det begav sig. En coolt band som sett månget hjärta brista och nya stå i blom. Dansbanorna och dansrestaurangerna var givna fångsplatser då det gällde kärlek. Nu för tiden hoppar 50 personer, mest män, omkring och viftar på ett dansgolv på 25 kvadratmeter till dunkande toner och snabbpratande invandrare. Vem fan hinner knyta några ömma kontakter då? Om man inte är bög och halvdöv redan.
Min stora idol och vän till min pappa och farbror, Bengt Djupbäck, alias Jokkmokks-Jokke. Han var ingen same, som folk tror, utan en fattig man från övre norrlands inland och fjälltrakter. En stor man med ett lika stort hjärta. Den här bilden kommer också från Trollhättan och Jokke är på ett av stadens ålderdomshem och spelar för de gamlingar som bodde där. Med sin skrovliga stämma sjöng han Anna-Lisa Öst "Kära mor" så tårarna sprutade bland tanterna på hemmet!
Sprutade gjorde det här också. Fast den här gången var det "sega råttor" på Kronbergs Konfektyrfabrik nere i Hemsjö. Rune Jingård (välkänd GAIS:are och Sven Kronberg ägde fabriken tillsammans och de var inte enbart goa gubbar utan även mina personliga vänner. Sven och jag var med och bildade Holmalunds Fan-Club, en röd/vit trupp då det begav sig...
Nu skall jag sätta på en panna potatis och så steker vi Falukorv. Inte vilken korv som helst utan vår specialare från H Karlsson i Härryda. Det ska vara gött att leva annars kan de kvetta!
pappa B
Sedan blir det glada tongångar då jag presenterar Johnny Öhrbergs orkester i Trollhättan. Omåttligt populära runt om på dansbanorna i landet då det begav sig. En coolt band som sett månget hjärta brista och nya stå i blom. Dansbanorna och dansrestaurangerna var givna fångsplatser då det gällde kärlek. Nu för tiden hoppar 50 personer, mest män, omkring och viftar på ett dansgolv på 25 kvadratmeter till dunkande toner och snabbpratande invandrare. Vem fan hinner knyta några ömma kontakter då? Om man inte är bög och halvdöv redan.
Min stora idol och vän till min pappa och farbror, Bengt Djupbäck, alias Jokkmokks-Jokke. Han var ingen same, som folk tror, utan en fattig man från övre norrlands inland och fjälltrakter. En stor man med ett lika stort hjärta. Den här bilden kommer också från Trollhättan och Jokke är på ett av stadens ålderdomshem och spelar för de gamlingar som bodde där. Med sin skrovliga stämma sjöng han Anna-Lisa Öst "Kära mor" så tårarna sprutade bland tanterna på hemmet!
Sprutade gjorde det här också. Fast den här gången var det "sega råttor" på Kronbergs Konfektyrfabrik nere i Hemsjö. Rune Jingård (välkänd GAIS:are och Sven Kronberg ägde fabriken tillsammans och de var inte enbart goa gubbar utan även mina personliga vänner. Sven och jag var med och bildade Holmalunds Fan-Club, en röd/vit trupp då det begav sig...
Nu skall jag sätta på en panna potatis och så steker vi Falukorv. Inte vilken korv som helst utan vår specialare från H Karlsson i Härryda. Det ska vara gött att leva annars kan de kvetta!
pappa B
tisdag 9 augusti 2011
Jag längtar ibland tillbaka till Kragerö....
Här kommer Reidar och Kolbjörn tuffande efter en tur till hummertinorna. Jag hade den stora äran att få träffa Aud och Reidar, ett helt fantastiskt par på den lilla ön Kragerö i Norge. Jag var på en journalistresa tillsammans med några danska cykelreportrar och som ende svensk, redan då lagom överviktig, höll de på att ta livet av mig. Vi hamnade till slut hos Aud och Reidar för att prata om deras Hummersafari. Det blev för mig en skönt avbrott från cyklingen upp och ner för branta fjällbackar i Norge och sedemera en personlig vänskap med dessa trevliga människor. Jag åkte dit själv och filmade deras Hummersafari, en riktig höjdare som också visades på Viasat ett par veckor senare.
På den resan fick vi 11 hummrar när vi, tidigt en morgon åkte ut tillsammans med Kolbjörn, Reidars gde vän och fiskekompis. Havet var stilla men de djupa dyningarna gjorde att pappa B:s ögon vindade en aning och jag åt nästan upp hela den påse med karameller jag inhandlat dagen före utfärd (Man lär sig, av skadan blir man vis, som de lärde säger)
Hemma vid bryggan igen så kom en annan av Reidars vänner förbi med en havskatt. Utsökt god men ful som stryk. Nu har paret lagt av med sin verksamhet och jag vet faktiskt inte om de fortfarande bor kvar ute på Kragerö, det skall jag banne mig kolla redan idag.
Det blev för tungt och krävde all uppmärksamhet vilket gjorde att de själva aldrig fick någon semester och kunde koppla av. Hur som helst så var det en fantastisk resa och jag tänker på dem ibland. Det är inte utan att jag längtar tillbaka till det lilla mysiga huset nere vid kajkanten i Kragerö.
pappa B
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Skaffa dig en värphöna!
RADIO GARDEROB rullar igen!
Gubben i skrubben
Extra pengar?
Visa att du finns
Tränar du?
Vill du bygga muskler - vill du gå ner i vikt. Här är boken du behöver för att lyckas!